14 april 2009 kl 15:47
Susanne, det finns ingen härinne som är elit, och jag tror att alla tjänar på att använda pulsklocka eller distansmätare (eller både ock). Min känsla är dör dåligt utvecklad än för att jag ska kunna lita på den till 100%. Om jag bara går på känsla så springer jag alltid för fort i början. Varför? Jo, för att alla andra gör det, och jag dras helt enkelt med, och det vinner man ju inget på. Man får ju en bättre tid totalt om man springer ett jämnt lopp och då kan min klocka säga ifrån om det går för fort eller min pulsklocka säga om jag tar i för hårt.
Vissa invänder att det är olika puls på olika dagar, beroende på värme och hur man mår, men om man inte mår bra så finns det ännu större anledning att följa pulsen, för då följer jag pulsklockan trots att fartmätaren säger att jag borde springa fortare. Och på varma dagar justerar jag min tolkning av pulsvärdena genom att tillåta mellan 5 och 10 slag över vad jag har övat in mig på.
Jag startar ett millopp på 158 i puls och är uppe i 171 efter tre kilometer och ligger kvar där i tre kilometer, och under resten av tiden öser jag bara på. På slutet brukar pulsmätaren visa på ett genomsnitt på ca 173-174. Tar jag i mer än så går jag i väggen. Det är ett ganska säkert sätt att ta ut sig maximalt på.