6 april 2023 kl 00:35
Det finns en del forskare som kämpar och kämpar för att bevisa att man bara ska träna lite, eller möjligen måttligt, annars blir det farligt.Det finns en O''Keefe som jag inte tvekar att kalla intellektuellt ohederlig baserat på hur han misshandlat statistik från den s k Köpenhamnsstudien. Fredrik Nyström verkar inte heller låta forskningsresultaten bestämma vad han ska tycka i hälsofrågor. Googlade och fann en recension av en diabetesläkare (som tyvärr hoppar över delen om träning för att det inte är hans område). För mig som medicinsk amatör är det uppenbart att Nyström blandat in en hel del tyckande:
https://www.dagensdiabetes.se/index.php/alla-senaste-nyheter/3766-recension-fredrik-nystrom-radikalt-lagomVälkänt är idag att det är bättre att träna lite än inte alls, det är också visat att det är bättre att träna ganska mycket än lite och tränar man hårt och mycket under ett antal år så är det för mycket. Den stora studien på 53000 vasaloppsåkare visade att de som under 5 år klarade tiden för prestationsmedaljen löpte större risk att dö (per år eller inom viss tid) än vi vanliga vasaloppsåkare (ni får själva googla fram detaljerna).
Var gränsen går mellan sänkt risk och höjd risk är idividuellt, men alltså inte helt känt på populationsnivå heller.
Ärr på hjärtat då? Redan i Tim Noakes'' bok Lore of Running framförs den på erfarenhet grundade åsikten att maratoneliten har begränsningar: "you may have one or two great marathons in your body and another handfull of good marathonsbut your peak period is likely to last less than ten years". (Fritt ur minnet).
Gissar att det där med ärr stämmer på de vasaloppsåkare som klarar medaljen år efter år och troligen motsvarande för maratonlöpare. Det är också 5 gånger så stor risk för uthållighetsidrottare att få förmaksflimmer vid någon "hög" ålder (glömt om det var 60, 65 eller 80 år) jämfört med normalbefolkningen. Om man verkligen får det beror också på ärftlighet och andra miljöfaktorer" än träning.
Själv fick jag förmaksflimmer vid ca 60 efter tio års maratonlöpning. Man hittade viss ärrbildning och måttlig förstoring av vänster förmak men det gick förstås inte att säga varför jag fick flimmer( mina föräldrar hade det nog båda två på gamla dar). Helt obesvärad till vardags, men träningen stördes mycket så för ett par år sedan fick jag en ablation och blev av med flimret. Inte alla har sån tur, men de lyckas med 3 av 4.
Det gäller att tolka data rätt också, bland annat är halten av Troponin(?) i blodet lika hög efter ett maraton som efter en hjärtinfarkt. Men efter maraton sjunker halten till normala nivåer på ett dygn eller ett par. Ämnet anses signalera "hjärtat är slitet, kom och laga det"
Som avslutning: Även forskare har bias och vi vet änu inte vid vilken nivå på träning som riskerna börjar bli större än hälsovinsterna. Det är svåra studier att göra så vi får nog vänta i tio år på svaret. Var skeptiska mot alla tvärsäkra.