13 april 2017 kl 08:11
Hej
Du skriver att du går i terapi och att ett missat löppass gör att du inte känner dig nöjd, nästan som en tvångstanke.
Som de andra svaren du har fått... jag kan bara hålla med...
Om man missar något pass här och där är inte hela världen tycker jag, detta då livet "drabbar" mig och då menar jag att det finns annat som kräver min tid och uppmärksamhet just den dagen jag skulle ha sprungit - så är det bara. Man får gilla läget med andra ord.
60-65 km fördelat på två pass/vecka är väldigt saftigt tycker jag, är det denna distans du vill/måste springa varje vecka för att känna dig nöjd?
Om ja:
försök att fördela ut denna sträcka (om du kan) på fler pass/vecka i stället... ex. fyra pass om ca 15 km. Om du då missar ett pass i veckan så är det ju "bara"15 km som inte blir sprunget den veckan, om du förstår hur jag menar.
Om nej:
om du inte måste springa denna distans / vecka för att känna dig nöjd, skär ner på distansen och hitta en trivseldistans och försök att fördela dessa km på fler pass.
Kom ihåg... träning ska vara njutningsfullt, inte ett måste som skapar ångest och andra negativa känslor om man inte får tränat det man har tänkt sig, för så blir det aldrig....
Man måste ibland ställa in träningen, man blir kanske förkyld med känningar i halsen e.dyl. - jag har själv nyligen varit där och bara fått löpt 2 pass på tre veckor... mot vanligtvis 3-4 pass/vecka.. Alltså, shit happens.
Som Oldboy avslutar sitt inlägg.... lägg klockor m.m. hemma och bara spring för att springa... ta in naturens växling från vinter till vår, upplev hur grönskan exploderar och hur gott blommor och träd luktar... fåglarnas exalterade kvittrande överallt... håll ett lugnt tempo och ta in allt detta, för det är detta som träning handlar om... att uppleva och njuta av omgivningen medan kroppen jobbar i ett lagom gott tempo.
Lycka till