ont i vaden

hade liknande för några år sedan, gjorde typ som jag ger dig råd om härunder:

tåhäv vidare, även när allt känns bra. vila och känn efter (vaden) i utsträckt läge om det fortfarande stramar då bör du inte löpa. annars så stick ut och spring ett par 3-4 pass i lugnare tempo och kortare distans så tror jag du är tillbaka på banan igen om 10-14 dagar.
sluta spring direkt om du känner av vaden under sekvenser av löpningen, tecken på att det inte är helt ok.

Tack för svaret Stefan. :) ska följa ditt råd. har haft lite oflyt med skador så nu blir man nojig för det mesta. Iaf när man vilar, måste skärpa mig även när jag springer å våga avbryta pass.

Vet inte heller vad du har för underlag uppe i Bollnäs nu men snömodd är betydligt jobbigare för vaderna än barmark, värt att tänka på.

Kör kvalitetspassen i en innomhushall höghammarhallen, den är rullstolsanpassad så det är ganska hårda banor. Så det kan slita på vaderna tänker ja. Känns mycket bättre idag, kan ev jogga lite i helgen. :) vart ligger Älvsjö?

Älvsjö i ligger c:a 10km söder om stockholms centrum.

Så du går inte upp ur sängen om du känner att någonting gör ´ont´ någonstans i kroppen Stefan?

Nä, jag har då aldrig lidit av att sätta igång muskulatur, vävnad, kött och blid med lite rörelse trots att det inte känts 100%.
Men som sagt, jag är inte du och jag skrev ur egen erfarenhet hur jag tog mig ur ett liknande scenarion det som Lars målade upp.

Ber om ursäkt för mitt tonläge i svaret (bara trött).

Vadproblematik är ju lite mer komplicerat än man kan tro och det är oftast en bra idé att se vad som kan ligga bakom _återkommande_ vadproblem.

Ibland är ju grundorsaken inte vaden i sig - det är ju "bara" där det manifesterar sig. I sådana lägen så kan man göra hundra tåhävningar om dagen till högst begränsad nytta. Ibland till och med göra saker värre när man tröttar ut en så stark muskel som får klä skott för annan problematik som man inte ens adresserar.

För det mesta så är ju tåhävningar ofarligt och även om det inte alltid ger så stor påverkan som man skulle önska för en del krämpor så är det ju sällan som det skadar. Nyttan är oftast större än risken - även om nyttan kanske är begränsad så är det bättre att röra på sig än att inte göra det. Sedan kanske man inte behöver göra hundra excentriska per ben, morgon och kväll varje dag i veckan.

För problemfria löpare så tycker jag personligen att tåhävningar i sig är rent slöseri med tid som "förebyggande" övning och att det finns mer relevant träning och att om man har återkommande vadbesvär så är det nog dags för en enklare "screening" för att se om det är något som behövs ändras på: skor, löpsteg, kompletterande styrka etc. Att ta fram brandsläckaren varje gång det brinner stoppar ju inte bränderna. Vaderna är ju normalt så starka att om det protesterar så är det kanske dags att fundera lite extra.

Jag har ju själv en vadruptur i bagaget (höger vad, avsliten och felläkt) och skyllde i början mina "nya" vadproblem på den gamla skadan när jag började med löpning igen.

Men det var bara delvis sant. I själva verket så var det i mitt fall en inaktivering av sätesmuskulaturen och ländryggsbesvär (hänger ihop) och det fanns ju en anledning till varför vaderna strejkade efter 14-15km eller en viss tid ute. Det var ju där jag inte längre orkade kompensera upp och vaderna satte stopp. Den friska vaden lika mycket som den skadade vaden. Den skadade trasades upp och fick läka om. Fick fritt fram för träning ett par dagar efteråt.

Efter att ha tränat i princip allt - UTOM vaderna - och sett över löpsteget och konstaterat att jag tappat mitt gamla/naturliga löpsteg och jobbat upp tekniken igen så försvann vadproblematiken på ett par veckor och har inte kommit tillbaka sedan dess. Jag kör tåhävningar högst sporadiskt men tränar regelbundet rörelseträning, säte och numera hamstrings samt tyngre benövningar. Tåhävningar är dock inte längre del av träningen utan det händer att jag gör ett tiotal i en rulltrappa men annars inte.

Jag resonerar som så att hundra excentriska tåhävningar inte ens motsvarar min normala uppjogg i belastning på vaderna och heller inte är relevanta för mig jämfört med att springa på ett korrekt sätt som avlastar vaderna så mycket som möjligt.

Värt att notera är att behandlande massageterapeut/naprapat har kommenterat att mina vader blivit mjuka och fina, dvs avslappnade och inte trådiga och kakiga/spända som de varit mycket länge. Detta trots att vaderna fått extremt lite fokus.

Jag vet forummedlemmar/vänner som kört tåhävningar morgon och kväll och inte blivit hjälpta ett dugg på ett par månader och sedan fått fortsatta vadproblem iallafall och andra som fått BRA verkan av tåhävningar varje dag tills besvären gått över. Sedan har de fortsatt med det på rutin.

Kan kännas som ett lotteri ibland kanske men jag tror att varken jag, Stefan eller Stefan kan ha "rätt" eftersom de bakomliggande orsakerna kan variera såpass mycket att man egentligen mest kan rapportera om vad man själv har försökt och lyckats/misslyckats med. Jag utgår givetvis ifrån att alla är ärliga i både uppsåt och rapportering av vad som funkat för just dem.

Alla lyckade kombinationer blir ju "rätt" även om de ibland hamnar i konflikt med varandra. Så jag kan nog hålla med både Stefan och Stefan. :)

Under året så dyker det nog upp runt femton trådar om slaskdiagnosen gubbvad/vadproblem och gissningsvis så har flertalet av dem olika grundorsaker.

Överansträngning pga man är otränad, nya skor/underlag, dåligt löpsteg/muskelproblematik/kompensationslöpning som inte beror på vaderna etc etc, stela vader, ärrbildning, bristning, medelålders man som leker 22 (pekar på mig själv).