16 maj 2013 kl 14:37
Kan krydda med min egen solskenshistoria från 2010(?).
Snuvig och inte superpigg på startdagen. Drog i mig nässprej och startade ändå. Kändes bra. Till att börja med.
På väg uppför Älvsborgsbron i måttligt tempo börjar jag känna mig flåsig och slänger ett öga på pulsmätaren. Ser att jag är uppe på maxpuls. Hjärtat bara fladdrade i bröstet på mig. Och det i ett tempo som borde varit lågpuls.
Vid 8 km bröt jag av ren rädsla och självbevarelsedrift. Kommer aldrig att göra om misstaget att starta i ett lopp med sjukdomskänsla kvar i kroppen.