Springa med barn?

Jens Öst

1973 • www.swedentrails.com

#2

•

25 juni 2012 kl 23:16

Gilla

Jag springer med min dotter 7år och ibland med min son 5år. Inte regelbundet utan när andan faller på. Att göra rutin av löpträning vid tidig ålder tror jag inte på. Det ska vara lustbetonat! http://kompliceradenkelhet.wordpress.com/2012/04/26/motivation/

Peter Olsson

1965 • Uppsala

#3

•

25 juni 2012 kl 23:16

Gilla

Jag tränar ungefär en gång i veckan med mina barn. Dottern är 7 och hon har sprungit Stockholms Minimara två år i rad. (Grabben är 15 och tränar på en annan nivå).

Eftersom hon vill träna på den sträckan, 1200 meter, så har jag hittat en runda som är just så lång. Sedan springer vi intervaller 6x200 med 90s vila, på den. Hon springer först med GPS-klockan på armen så att hon kan se när det gått 200 meter. Sista 200 meterna får hon springa så fort hon kan.

Vi har väldigt kul när vi springer och det verkar de som ser oss också ha... :)

Marita

1960 • Storrödningsberg

#4

•

25 juni 2012 kl 23:25

Gilla

Jag sprang förra veckan med min dotter som är 7 år. Vi mätte först upp 400 m med ett stopp efter 200 m. Där lämnade vi blåbärssaft och en chokladkaka. Hon fick bestämma takten och vätskekontrollen blev uppskattad! Där satt vi och vilade en stund. Vi sprang totalt 1200 m i 200 m-intervaller.
Eftersom vi hade placerat ut färgglada hinkar vid start, 200 och 400 m gick det lätt att se hur långt det var innan stopp. Hon tyckte att det var jättekul.
Hon har också sprungit flera tävlingar i barnklassen, där jag sprungit med henne. Det är ju roligt att få en medalj.

Stephan Nylinder

1975 • Göteborg

#5

•

25 juni 2012 kl 23:37

Gilla

Har gjort en del pass med dottern som är 6 år. Ibland springer vi och ibland cyklar hon bredvid. De gånger vi springer är det alltid på hennes villkor. Längsta runda har varit drygt 2 km, och i väldigt ojämnt tempo. På cykel går det snabbare och hon tycker det är ett roligt komplement. Längsta distansen där är drygt 9 km och med en del vätske- och vilopauser, men då kan man peppa på lite annat sätt och knuffa på om hon behöver rullvila. Men som Jens också skriver, vi drar bara ut när andan faller på och då helt utan övertalningar.

Lisa Nilsson

1976 • Lund

#6

•

26 juni 2012 kl 18:11

Gilla

Tack för tipsen. Hittade ett roligt litet lopp som hon hon kan komma att se fram emot http://www.friluftsframjandet.se/malmo/mulleloppet-2012

Peter Olsson

1965 • Uppsala

#7

•

26 juni 2012 kl 19:04

Gilla

Glömde säga men kom på när jag läste Stephans inlägg. Vi brukar göra små utflykter och picnicar när det är fint väder. Hon cyklar och jag springer och även där brukar det bli att hon med glädje åker framåt medan jag har handen på hennes rygg och skjuter på. En fördel är att jag kan lasta alla grejer på hennes pakethållare. Blir även lite annorlunda träning för mina muskler när jag behöver knuffa på. Vi brukar ta oss 5-6 km, sen tar vi en lång fika och sen tar vi oss hem. Kvalitetstid.

Givetvis är all träning på hennes villkor men om det inte är så likt "riktig" träning som möjligt så vill hon inte göra det. Det ska vara exakta avstånd och tider annars så får jag skäll. Hon är "stor flicka" och tänker minsann inte träna på småflicksvis... :) Hon kräver också att hon ska ha sin träningströja från minimaran och att jag ska ha någon av mina Finisher-tröjor. Hade hon bara kunnat ha mitt pulsband på sig också, utanpå tröjan, så att alla runtomkring kunde se att hon båda har sprungit maran och dessutom springer med ett sådant på så hade lyckan varit fullständig.

Morgan Johansson

1974 • Ljungby

#8

•

26 juni 2012 kl 21:34

Gilla

Min yngsta grabb är nio och har som mål att springa milen med mig.:-) Men än så länge så får han nöja sig med morgonrundor på 1,5-3 km. Dessa avverkas i prat-tempo fast det är mest han som står för pratet.:-)
Jag har sett dessa rundor som perfekt uppjogg med trevligt sällskap och sedan kört ett pass direkt efteråt.

Nix

1979 • Stockholm

#9

•

26 juni 2012 kl 22:16

Gilla

Har varit ute och sprungit med med son som från han var 2,5 år för han vill så gärna med pappa ut. Blir ungefär en kilometer och då är han knappt trött, längre än så väntar jag lite med tills han själv säger till.

Thomas Frykenmo

1970 • Skövde

#10

•

27 juni 2012 kl 09:14

Gilla

Har spruningt med mina söner, nu 5 o 7 år regelbundet i flera år. Vi springer 1g i veckan en runda som arrangeras av IFK skövde det heter "proppen" och skall uppmuntra barn att springa. det finns två rundor 1km o 2,5km. Stora grabben tycker det är roligt att springa så förra året var han med på en 1 tim tävling och sprang 7km lite drygt, i år så var han med på Skövde 6tim och sprang 11km. Det är helt och hållet han som sätter gränserna och jag har de bästa löppassen ihop med honom. Jag kan bara rekomendera att springa med barn men anpassa allt efter deras önskemål i början, ta er tid och stanna och vila osv. Vi får se hur det går i höst vill 7 åringen vara med på 6tim lopp och springa lite längre än 11km.... :-)

Anders Pihl

1970 • Lerum

#11

•

27 juni 2012 kl 11:33

Gilla

Håller med många föregående skrivare.

Viktigt att det är på barnens villkor
Lekar där man springer och rör sig mkt brukar alldrig vara problem.
Jag tränar något äldre barn 8-12år och det är alltid full fart på olika typer av staffetter eller hinderbanor.
Ibland blir det lite gnällande när det gäller ren löpning

Värt att trycka på att inte köra 'hårda' pass då barnen inte växt färdigt än. Springa och leka gör dom hela dagarna så att orka är nog inte problemet ;)

Johanna Linde

1987 • Essunga

#12

•

27 juni 2012 kl 20:25

Gilla

Mina söner (2,5 & 4 år) tjatar ibland om att dom vill följa med mig ut. Jag har funderat lite på detta och det kanske vore rimligt att springa nån km med 4-åringen? Det skulle vara väldigt roligt att göra detta tillsammans med barnen men jag har varit rätt att det har varit för tidigt. Men som sagts innan, barnen springer ju och leker hela dagarna så så farligt borde det ju inte vara...??

Linus Söderlund

1977 • Godby,Åland

#13

•

27 juni 2012 kl 20:52

Gilla

Jag har en dotter på tre år och hon brukar följa med både mig och sin mor på en runda runt kvarteret. Det är 1km som vi både går och löper och det tycker hon är jättekul!

Anders Pihl

1970 • Lerum

#14

•

27 juni 2012 kl 21:29

Gilla

@ Johanna. Kom att tänka på när mina var unga. Jag klippte en bana på gräsmattan som slingrade sig fram. Där sprang de varv efter varv helt själva.
- Kolla här pappa
- Ta tiden nu då
- Jag springer åt andra hållet osv

På vintern var det samma sak fast då skottade jag en springlabyrint, bra styrketräning att skotta by the way ;)

Jimmy Rosén

1978 • Hässleholm

#15

•

28 juni 2012 kl 05:58

Gilla

Bra ide Anders. Det där ska jag testa...

Andreas Andersson

1981 • Falun

#16

•

28 juni 2012 kl 06:45

Gilla

Jag brukar (eller har hänt några ggr) ta med mina barn till löparbanan. Dem är 4&6år. Vi kör då några korta 60mlopp först sen någon eller några 400m efter det. Lilla grabben blir upprörd om han inte får vinna, så jag löste det genom att låta dem springa åt varsitt håll så dem möts någonstans under vägen, dem verkar tycka att det är väldigt kul! Men som sagt blir inte av så ofta, önskar att det blev oftare.

Erika Domeij

1979 • Rödeby

#17

•

28 juni 2012 kl 07:53

Gilla

Mina barn springer ibland med mig och ibland själva, de älskar att delta i lopp. 11-åringen brukade förut cykla med mig men nu kan han springa med istället. Tjejen på 8 springer inte så ofta, men tycker om att cykla med, hennes andra sporterna tar mycket tid, 6-åringen orienterar och då är jag alltid med henne, 4-åringen är ganska lat men några hundra meter blir det för honom ibland.

Att man inte skulle göra det till en regelbunden rutin håller jag inte med om, klart det kan vara lustbetonat ändå. Fotbollen, handbollen, innebandyn, dansen, orienteringen och gymnastiken gör de ju regelbundet på bestämda tider så varför inte löpningen?

Susanne Bornmar

1975 • Linköping

#18

•

28 juni 2012 kl 10:42

Gilla

Jag springer med mina tjejer (5 år och 8 år) när andan faller på och dom vill. Ibland kommer frågan spontant att dom vill ut och springa och då är det bara att haka på! :-)

Det är alltid på deras villkor och i deras fart. I söndags var jag och 5-åringen ute. Det blev 2 km på 17 minuter. Jag frågade efter 700 m om vi skulle vända, men fick då svaret: "bara upp för backen och sen vänder vi!" Positivt tycker jag.

Under dessa 2 km han vi även med att plocka lite fina lupiner som växte längs vägen. Som sagt, inga krav och ingen press. Gör det för barnen och se till att dom tycker det är kul!

Anmäl dom gärna till lopp. Min äldsta tjej har sprungit minimaran i Stockholm 2 gånger och 5-åringen deltog för första gången nu i början på juni. Kul grej!

Tobias Drugge

1980 • Stockholm

#19

•

30 juni 2012 kl 21:50

Gilla

Jag jobbar på förskola sedan 10 år. Där är det väldigt tydligt att vi människor är "born to run"! Vissa lär sig springa (och klättra) innan dom lär sig gå. Några barn (oftast grabbar) har svårt att gå överhuvudtaget! Ibland ser det tom ansträngt ut när barnen uppmanas att gå av oss pedagoger. Ska dom 3 meter blir det en kort rusch med bra frekvens.

Dom äldre barnen älskar också att springa. Jag är väldigt avundsjuk på 4 åringarnas löpsteg. Ser väldigt avslappnat och naturligt ut, ofta med en hälspark i midjehöjd.

Barn har ett väldigt intresse av att få springa! Lite synd att det verkar gå förlorat någonstans på vägen.