Löpning • Skador & Rehab • 5 inlägg • 8389 visningar •

domningar i armarna

Ann-Louise Zander
1982 • Hässleholm
#1
•
6 maj 2012 - 11:52
Gilla

Jag sprang Lundaloppet igår, 5k, redan efter första kilometern kände jag hur underarmarna började domna bort. Jag fortsatte springa och kände mig för övrigt bra i kroppen och försökte få igång blodcirkulationen genom att röra på fingrarna och cirkulera med armarna men det hjälpte inte.
När jag kom i mål kunde jag knappt greppa vattenflaskan. Sakteligen kom kraften tillbaks och efter en timme kände jag mig normal igen.
Är det någon som råkat ut för liknande? Det var en otroligt obehaglig känsla.
Annelie
1971 • Skövde
#2
•
6 maj 2012 kl 20:11
Gilla
Ibland når jag springer långt kan jag frysa, och därmed domna lite, om underarmarna. Verkare som om kroppen inte prioriterar blodförsörjningen dit... Kan avhjälpas med armvärmare av något slag.

Har också råkat ut för att de två yttersta fingrarna har domnat bort efter att jag suttit med armen böjd och spänd under några timmar. Det tog fler dagar innan jag hade känseln tillbaka igen. Det var någon nerv i armbågen som blivit irriterad.

Jag kan känna av att domningen ibland kan komma tillbaka när jag springer distanspass. Tror att det beror på att jag håller armarna ganska statiskt i under 90 graders vinkel. Hjälper att räta på armarna med jämna mellanrum.

Kanske det är detta du drabbats av. Googla på domningar underarm eller fingrar somnar eller liknande. Finns en hel del upptäckte jag. Det kan vara så att du spänner dig omedvetet när du springer vilket kan orsaka irritation i någon nerv.
Ann-Louise Zander
1982 • Hässleholm
#3
•
6 maj 2012 kl 21:15
Gilla
Jag sprang idag igen, i ett lite lugnare tempo, och kände inte av domningarna alls. Det kanske är så enkelt,att man spänner sig vid axlarna.
Men fy, vad obehagligt det var.
Mr. B
1963 • Hemma
#4
•
6 maj 2012 kl 23:02
Gilla
Mina underarmar domnade också bort sista en eller två kilometerna på Stockholms Marathon i fjol. Det var inte lika illa som för dig, men tillräckligt för att vara obehagligt.
Förmodligen spände jag alla muskler jag hade, hade kanske vätskebrist och allt annat elände man kan springa sig till, för jag hade vetat senaste milen att jag låg precis på gränsen till att klara personbästa. Efteråt var jag totalt utpumpad och inte helt i form förrän efter en vecka. Armarna var dock bra igen efter bara några minuter.
Anders Pihl
1970 • Lerum
#5
•
6 maj 2012 kl 23:13
Gilla
Jag hade domningar sista kilometern på Göteborgsvarvet 2011. Jag låg vad jag upplevde ytterst nära mitt max, jag uppfattade att jag kände hjärtslagen i underarmarna. En otrolig mjöksyra / domningar i underarmar som försvann någon minut efter målgång men det var lite otäckt ender de 4-5 min det tog till mål
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.