Löpning • Avancerad träning • 174 inlägg • 11598 visningar •

Stegfrekvens & "allmänna rekommendation"

Pet

1978 • Lolapalooza

•

24 maj 2012 - 22:12

Gilla

Vill bara säga att jag velade en del om vilken forumdel som var lämpligast, jag chansade på det här eftersom stegfrekvensen kanske är en av de saker de flesta först börjar fundera på efter ett tag. I alla fall.... I nästan samtliga fall jag hör om stegfrekvensen i löpning tycker jag mig höra en allmän rekommendation om att 180 bpm skulle vara den "optimala" frekvensen. Det jag undrar lite är i vilka distanser vi talar om då? En optimal stegfrekvens för en 400 meters löpare kan ju knappast vara samma som för en marathonlöpare. Jag antar att vi talar om medeldistans eftersom det väl är den vanligaste löpformen för fritidsmotionärer idag. Är det någon som vet var man kan hitta lite siffror på vilken stegfrekvens som är vanligast eller "mest opti" för olika distanser? En annan sak jag också funderat på är vilken frekvens ex toppskiktet av marathonlöpare på elitnivå ligger på? Marathon är ju långdistans men jag har väl svårt att föreställa mig att ex Haille mfl ligger och traskar runt 180 Bpm? Eller är det jag som fått om bakfoten?

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 > > >

#141

•

1 juni 2012 kl 15:04 Redigerad 1 juni 2012 kl 15:24

Detta inlägg har raderats

Oldboy

1952 • Danderyd

#142

•

1 juni 2012 kl 15:19

Gilla

Nej, jag tar tillbaka det, med friktion kan den totala reaktionskraften bli sned. Men det är fel att den måste bli det, man ka ha en inre rörelse som låter kontaktpunkten vara utan horisontell komponent, som när man springer på is. Eller när en boll studsar, den rullar då i kontaktpunkten. En hård kula på en hård, plan yta kan också få en ren studs utan horisontell bromsning.

Men löpare brukar bromsa, enligt mätningarna av Cavanagh och jag har i tidigare inlägg framfört att om reaktionskraften utnyttjas till att bromsa in foten (och underbenet, och kanske för att svänga låret bakåt) kanske löparen sparar muskelkraft netto trots att muskelkraft mot marken behöver användas för att accelerera fram fot och underben och kanske för att svänga fram lårbenet.

#143

•

1 juni 2012 kl 15:29

Detta inlägg har raderats

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#144

•

1 juni 2012 kl 16:38

Gilla

Bo, om du tittar på figur 110, ser du att bakåt och framåtriktade krafter under kontakttiden tycks vara lika stora efter 65 m. Antar att löparen här har nått maxfart och det är nog här som krafterna mest liknar långlöpningens.
Det behövs alltså inte någon nämnvärd framåtdrivande kraft vid löpning i konstant fart förutom ett tillskott till det som förloras vid inbromsningen då foten sätts i marken

#145

•

1 juni 2012 kl 17:17 Redigerad 1 juni 2012 kl 17:34

Detta inlägg har raderats

#146

•

1 juni 2012 kl 18:37 Redigerad 1 juni 2012 kl 18:38

Detta inlägg har raderats

Mats Persson

1977 • Sävedalen

#147

•

1 juni 2012 kl 21:01

Gilla

När ni är överens kan väl någon göra en sån där skön kortfattad sammanfattning?

Göran Gramby

1964 • Bjärred

#148

•

1 juni 2012 kl 22:01

Gilla

Det är mycket effektivare att cykla än att springa. Det är inte så mycket interna förluster :-)

#149

•

3 juni 2012 kl 21:51 Redigerad 3 juni 2012 kl 21:56

Detta inlägg har raderats

Mattias Grundelius

1972 • Lund

#150

•

4 juni 2012 kl 10:24

Gilla

Appropå varför foten sparkas upp i rumpan vi snabb löpning.

Vid snabbare löpning och längre steglängd vid samma kadens så måste låret dras fram längre i varje steg på samma tid, dvs accelereras mer. Det vridande moment som krävs för åstadkomma en viss vinkelacceleration beror på benets tröghetsmoment. Tröghetsmomentet ges av benets massa och form. Om en stor del av massan är nära rotations centrum så blir tröghetsmomentet lägre än om massan är längre ifrån rotations centrum.

Detta ger att ett ben som är böjt med foten uppe i rumpan har ett lägre tröghetsmomnet en om benet är mer utsträckt. Och att det krävs mindre kraft att rotara det framåt. Dock så går det åt energi att vrida upp underbenet, dock mindre då det är lättare en låret. Läges energin återvinns också när underbenet pendlar tillbaka innan nedsättningen. När underbenet vrids bakåt så trycks även låret framåt av reaktionskraftera.

Detta gör att fler muskler kan användas för att vrida fram hela benet och att den maximala kraften som någon muskel skall generera blir mindre.

Henrik Eketjäll

1977 • Eskilstuna

#151

•

4 juni 2012 kl 10:39

Gilla

@Mattias
"Appropå varför foten sparkas upp i rumpan vi snabb löpning."

Det där har jag funderat på, och din inledning ställer mig fortfarande funderandes.

Är det något "man" gör medvetet, eller är det något kroppen gör automatiskt när farten ökar?

Att det krävs energi för det interna arbetet är väl en anledning att afrikaner är bra på långdistans antar jag.
Dom har ju genetiska betingelser för "lätta" ben.

En annan får ju större vadmuskler för varje kilometer som avverkas. Knappast optimalt att behöva svinga den vikten i varje löpsteg.

Mattias Grundelius

1972 • Lund

#152

•

4 juni 2012 kl 10:53

Gilla

Allt som sker i naturen sker för att minimera energiåtgången. I stort sett alla nuturliga processer och konstruktioner kan härledas genom att lösa ett optimerings problem.

Kroppen lär sig själv så länge du inte hindrar den genom att vägra ta mer än 150 steg/min och landa på hälen i gele dämpade skor.

Låt benen och fötterna svänga fritt.

Oldboy

1952 • Danderyd

#153

•

4 juni 2012 kl 11:18

Gilla

Mattias, tycker din beskrivning verkar rimlig, utom reaktionskraftens verkan. Benet sträcks ju ut i frånskjutet och när underbenet slängs upp efter att det lättat från marken böjs benet.
Tror att Pose-folkets tes om att foten snabbast möjligt ska upp mot rumpan stämmer med att tröghetsmomentet ska minskas så snabbt som möjligt. En sak till: det är bra att släppa markkontakten så snart det går för att ge låret mesta tid att svänga fram på och foten längsta tid att nå nästa nedslagsplats på, det minskar de nödvändiga krafterna för acceleration och bromsning.

Inget jag hann tänka på i lördags;-) Hade bestämt mig för att försöka koncentrera mig på god form och hög frekvens (när den sjunker brukar jag ha slöat till). Men inte fick jag tid att tänka mycket på annat än att undvika motvind och fötter....

Mattias Grundelius

1972 • Lund

#154

•

4 juni 2012 kl 11:35

Gilla

Det är reaktionen från rotationen i knäleden som gör att låret trycks fram. När benet ändrar form så ändras benets masscentrum vilket ger upphov till krafter.

Om du står på ett ben och böjer knäleden 90 grader så kommer låret åka framåt om du inte håller emot.

Henrik Eketjäll

1977 • Eskilstuna

#155

•

4 juni 2012 kl 11:49

Gilla

@Mattias, då tror jag bara det är farten som saknas.
Jag brukar snarare försöka hålla uppe frekvensen än tvärtom.
Landar på fram/mellanfot, iaf innan jag blir allt för trött.
Ändå känns det inte som foten är ovanför knät i steget, men jag har å andra sidan inte sett någon videoinspelning annat än en målgång där jag var helt slut och sprang med något som i det närmaste kan liknas vid älgkliv :-)

Mattias Grundelius

1972 • Lund

#156

•

4 juni 2012 kl 12:30

Gilla

Det beror på farten. Vid lågfart så böjer jag nog inte benet mer än 90 grader. När farten ökar så böjer jag nog mer dock så är det inget jag tänker på eller aktivt försöker göra. Det samma gäller för kadensen som också ökar med hastigheten, från 70 (140 steg/min) vid långsam jogg till 95 (190 steg/min) i snabba intervaller och ännu mer vid sprint. Allt som allt så försöker jag att springa så att det känns så avslappnat och lätt som möjligt.

Tittar man på POSE löpare som löper långsamt så känns det väldigt onaturligt. Tittar man däremot på en 10 000 meterslöpare så ser det naturligt ut med så böjt knä.

Oldboy

1952 • Danderyd

#157

•

4 juni 2012 kl 12:46

Gilla

Mattias, jag ser det så här: du har ett lårben och ett underben som sitter ihop i knät. När benet ändras från rakt till böjt sker det med en sena på insidan som drar ihop de två delarna, underbenet närmar sig låret och låret dras mot underbenet. Eller du accelererar underbenet uppåt-framåt och som reaktion dras låret nedåt-bakåt.
Har du däremot ett snöre som drar upp foten så trycks låret fram på köpet.

Mattias Grundelius

1972 • Lund

#158

•

4 juni 2012 kl 13:10

Gilla

Det är en reaktionskraft på att underbenets masscentrum förflyttas bakåt som ger en kraft på låret framåt. Tyngkraften resulterar i krafter som verkar för att förflytta benets masscentrum rakt under dess upphängningspunkt. I detta fallet ett vridmoment i höftleden som vrider låret framåt.

Oldboy

1952 • Danderyd

#159

•

4 juni 2012 kl 18:29

Gilla

Mattias, jag förstår vad du säger men jag ser det annorlunda. När foten har lämnat marken tror jag inte den kommer längre bak i förhållande till kroppen, bara högre upp samtidigt som låret har väldigt brått att börja svänga framåt.
Man skulle kunna tänka sig att foten studsar mot marken och i första delen av frånskjutet trycks hela kroppen uppåt men när kroppen flugit längre fram i förhållande till den fasta punkt där foten är så blir resten av accelerationen uppåt en kraft som slänger upp foten och underbenet - kroppen är för långt före för att få så stor del av "det sista" av studsen.
Har inte hunnit läsa Cavanaghs artikel än och det finns ju fler. Det dröjer nog en vecka eller mer.

Quenton Cassidy

1966 • Norrköping

#160

•

7 juni 2012 kl 16:58

Gilla

so, 180 strides per minute. Good or bad?

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.