11 november 2013 kl 13:34
För mig gick det käpprätt åt skogen och jag kroknade lite väl tidigt för att sen bli träffad av storsläggan vid 29km. Sista 2 varven var en riktig plåga.
Men vilket arrangemang! Jag trodde det skulle bli öken att springa en 6-varvsbana utan publik, men det var hur trevligt som helst. Fantastiska funktionärerna som serverade sportdryck, visade vägen, peppade och hejade i timmar och det fanns saker att hänga upp sig på när man blev så trött som jag blev de sista två varven ("Nu har jag sprungit förbi den där 3km-skylten, nu är det inte långt till 10km-skylten och sen blir det nedför, en högersväng, en vänstersväng och sen kommer 4km-skylten innan det är dags för vätska igen.") Dessutom tyckte jag att stämningen bland alla löpare var jättetrevlig och avslappnad, så tack alla ni som sprang!
Jag skulle absolut kunna tänka mig att springa Vintermaran igen, om jag inte vore i "Jag ska aldrig mer springa en mara" -stadiet.
Oldboy, jag tror att det var 3:e gången jag såg dig springa förbi mig på en mara när det är mindre än en mil kvar. Jag försökte hänga på men det var helt hopplöst. Men det vore dumt att bryta en gammal tradition :-)
