Löpning • Kommunforum / Sverigestafetten • 5 inlägg • 3020 visningar •

Lyssna på sin kropp

Karin Westlund

1972 • Solna

•

8 augusti 2007 - 13:21 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)

Gilla

Jag är nybörjare på det här med löpning och har med intresse läst en del av diskussionerna i forumet. Ofta kommer kommentaren "lyssna på din kropp" upp när det handlar om träningsmängd, -intensitet, -program osv. Låter bra och förnuftigt! MEN, min fråga är vad ni eg. menar med det... Att inte träna om det gör jätteont verkar ju klokt, men var går gränsen? Jag inbillar mig att träning alltid för med sig ett visst mått av smärta? Inte alla pass, och inte alltid, men i vissa lägen när man kör hårda pass för att så att säga "komma någon vart" med träningen så får man väl lite ont här och där? Jag inser att det kommer vara omöjligt att ge konkreta svar på min fråga, men tycker det vore intressant att få lite synpunkter!

Eva Elings

1962 • Stockholm

•

8 augusti 2007 kl 13:54 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Gilla

Att man blir medtagen av träning är okey. För min del känner jag av i knäna dagen efter att jag varit ute. Dag 2 har det dock läkt bort och kroppen känns redo att jogga igen. Du kan väl ha det som måttstock att ev. krämpor ska ha läkt till dag 2.

Om inte, vänta tills de gått över och nästa gång ta det lugnare eller byt teknik. Kanske springa mer på grus, kortare steg, ev korta ner tiden.

Glöm inte bort: uppvärmning först - stretching - joggning - stretching - vila

Henrik Nyström

1981 • Dals-Ed

•

8 augusti 2007 kl 14:00 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Gilla

Mycket av löpträningen handlar om att först lära känna sin kropp och sen tolka vilka signaler den sänder ut.

Som nybörjare ska man hellre ta det mycket lugnt (imo) och inte alls utsätta sig för smärta om man kan undvika det. Går kroppen sönder i ett tidigt skede av din träning kommer nästan garanterat motivationen att fortsätta vara bra låg.
Självklart kommer du komma till en punkt där ett visst mått av smärta blir mer eller mindre nödvändigt men det ska inte vara av typen som orsakar löparknä, förslitningar i vader/hälsenor etc.

Var gränsen går är omöjlig att säga. Vi reagerar alla olika på olika träningsmängd, skadar oss olika beroende på hur vi springer, förbereder osv.

Många av oss som tränar har fått erfara den smärtsamma trial and error-vägen var gränsen går så att följa ett program och öka träningsmängden efter hand är nog bland det bästa du kan göra. Till slut kommer du kunna ´lyssna på kroppen´ även om det inte kanske konkret innebär att kunna sätta ord direkt på hur. För min del är det mer än fråga om känsla.

Frida

1986 • Sollentuna

•

8 augusti 2007 kl 15:59 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Gilla

Jag befinner mig på gränsen till ruinens brant vad gäller nerträning just nu, och min kropp skickar alla möjliga obehagliga signaler lite till och från. Ofokuserad, dödligt trött på vanliga distansdagar, ben som vägrar lyfta från marken vissa morgonjoggar, mm. Kan ge ett exempel ur verkliga livet som just landade i min mail-inbox:

"Hej,
i vanliga fall skulle jag nog råda någon som skriver att dom är: "brutalt trötta men har svårt att sova och är på jävligt labilt humör" att backa litegrann träningsmässigt, om inte för ens egen skull så för omgivningen.
Men dessa 4 raderna...

*snittade en sänkning med xx hundradelar på alla 60-sprints i onsdags. Snittar 800ingar på xx.xx och sista snabba intervallen hela vägen upp på maxpuls (202) Bra?
Förvånansvärt fit i skog, stig, grusväg, asfalt (28,5 km) i söndags.*

...gör att jag inte tycker det verkar så farligt längre. Så länge man kan prestera bra resultat och dessutom komma upp i maxpuls så är du på rätt sida gränsen. Fullfölj programmet alltså."

Det är inget svar på din fråga, men det är ett inlägg i diskussionen :)

•

8 augusti 2007 kl 21:33 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Detta inlägg har raderats

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.