Löpning Träning 111 inlägg 10868 visningar

Vem ska bestämma över din kropp?

1981 • Linköping
#1
20 november 2012 - 09:49 (Redigerad 20 november 2012 - 09:53)
Gilla
Läser denna artikel från DN och blir lite fundersam. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/vem-ska-bestamma-over-din-kropp

Särskilt över den sista meningen som jag tycker sammanfattar artikelns andemening rätt bra:

"Samhället i dag präglas av ett synsätt där det gäller att se perfekt ut, och där alla ska vara friska och leva ett hälsosamt liv. Om dessa ideal sprids – och det gör de – riskerar vi att få ett hårt och kallt samhälle."

Om man tar bort det första - att alla måste se perfekta ut - så kan inte jag se det negativa i ett "friskt och hälsosamt liv"...

Eller, som det senare står, att cheferna träffas på gymmet istället för på krogen (med ett glas alkohol?) på vilket sätt är det fel? Och om "deras ideal" sprids, är det fel att fler blir hälsosamma?

Tävlingshets och prestationspress kan förståss vara negativt men att vara frisk och hälsosam?

Är det bara jag som inte fattar detta resonemang?

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Morris Packer
1962 • Vejbystrand
#2
20 november 2012 kl 10:27
Gilla
Hej Karin,

Jag tror att detta är en riktigt problematisk diskussion eftersom själva underlaget (grunden) är så infekterad.
När jag läser artikeln så ser jag bara hur ett antal aktuella, men motstridiga, frågor tas upp lite slarvigt.

Låt mig förtydliga genom att spalta upp ett par påståenden:

* I dagens samhälle är utseende överdrivet viktigt.
* Vi har under lång tid odlat ganska sjuka kroppsideal där kroppens utseende varit viktigare än dess funktionalitet (bröst-, rump-, läpp-, vad- och biceps-implantat...)
* Det är alldeles för många människor i vårt samhälle som lider av fetma på ett sätt som begränsar deras möjligheter att leva ett fullt och glädjerikt liv.
* Olika människor har väldigt olika uppfattningar om vad ett "fullt och glädjerikt liv" är.
* Fetma är, idag, i mångt och mycket en socioekonomisk fråga (förr hade jag sagt klassfråga, men skillnaden är idag att det inte är de besuttna som blir feta utan de fattiga).
* Många använder maraton-, klassiker- och ironmanlopp som sociala markörer på samma sätt som dyra armbandsur eller smycken tidigare.
* De senaste 30-åren har den generella fysiken på populationen i den rika delen av världen försämrats kraftigt.
* Det finns alltid svin som förminskar andra människor för att de inte förstår att alla människor har ett lika värde.

Med dessa påståenden som grund (du behöver inte hålla med om dem) hävdar jag att alla diskussioner som artikeln är skitsvåra.

Det är självklart att det borde vara en individs kompetens som avgör vem är lämpligast, inte BMI.
Det är självklart att alla som har ett BMI över 28 bör omgående gå ner i vikt (jag tillhör själv den gruppen, och ja BMI är ett dåligt mått, men om man ligger över 28 är det inte BMIs metodik som är ditt allvarligaste problem).
Det är självklart att när en arbetsgivare lägger sig i vad du som arbetstagare gör med ditt liv på din fritid att det är ett vidrigt ingrepp i din personliga integritet.
Det är självklart att det ligger i samhällets intresse att öka folkhälsan.
Det är självklart att när samhällen driver folkhälsoprojekt finns det alltid ett obehagligt eko av forna fascistiska ideal.
Det är självklart att dumma människor använder sina fysiska framgångar för att exkludera andra istället för att hjälpa andra att inkluderas.
Det är självklart att din vän blir ledsen om du talar om för han eller henne att denne är fet.


Med alla dessa självklarheter och förutsättningar kommer en diskussion kring de frågor som artikeln tar upp lite löst bara leda till lite debattbuller och oreda (samt en massa klick!).

Det borde istället vara självklart att bena upp alla frågorna på ett pedagogiskt sätt och hjälpa alla komma igång med att förändra.
Magnus
Stockholm
#3
20 november 2012 kl 10:59
Gilla
Heh, fick mig ett gott skratt av den artikeln..rasbiologi...wtf liksom?
1977 • Eskilstuna
#4
20 november 2012 kl 11:38
1 Gilla
@Morris,
Det borde vara lika självklart att inte tillåta sig själv att leva ett osunt liv (handlar inte bara om fetma och utseende)

Som det ser ut nu tycker jag snarare att det är när man springer någon mil eller två i veckan som man får "skit" från omgivningen.
Många fler likes på FB för en fläskigt fet och kolhydratsstinn middag än ett löppass på 10k. ;-)
1969 • Åkersberga
#5
20 november 2012 kl 12:00
Gilla
Tack för länken, väcker många tankar.
Hoppas ciatet från S-kvinnan var taget ur sitt sammanhang...
Morris Packer
1962 • Vejbystrand
#6
20 november 2012 kl 14:27
Gilla
@henrik #4

Yepp. Instämmer helt och hållet.
1984 • Uppsala
#7
20 november 2012 kl 15:34
Gilla
Jag gillar Morris första inlägg, men en tidningsartikel byggd på sådana självklara utgångspunkter och svåra avvägningar skulle aldrig ha hamnat här på Jogg. Lösryckta citat från påhittade yttre fiender är mer vår grej.
johann
1986 • Sverige
#8
20 november 2012 kl 16:36
Gilla
"Idealen" idag är orimliga. Man ska vara tjock, det gillas på facebook, hyllas i media. Är man smal och tränar mycket får man ta emot mycket mer skit. "varför träna när man redan är smal?". Om idealen istället är att man ska vara lite tjock, motiveras då folk till att träna? äta nyttigt? NEJ. För det är ju bra att vara tjock, då får man inte ta emot nån skit alls, för man står för den man är och vågar vara tjock. Det är svårt att skriva med en sarkastisk ton.
1977 • Örebro
#9
20 november 2012 kl 16:40
Gilla
Skum artikel:
"De senaste årens allt starkare hälsotrend hänger samman med att gränsen mellan arbetsliv och privatliv alltmer suddas ut."

Vad baserar han det på? Hur mycket starkare har hälsotrenden vuxit sig de senaste åren? Jag ser inga bevis på det. Har gränsen mellan arbetsliv och privatliv alltmer suddats ut?
1984 • Uppsala
#10
20 november 2012 kl 16:41
Gilla
Johann, menade du ett enda ord av det du skrev, eller var allt någon slags sarkasm?
johann
1986 • Sverige
#11
20 november 2012 kl 19:08
Gilla
#11 Att jag blir trött och irriterad på all PK-journalistik om träning och hälsa som försöker trivialisera dagens fetmaproblem som om det inte är något problem med att människor blir allt fetare, lider av alla möjliga hälsoproblem och även dör i förtid.
Petersson
1980 • Linköping
#12
20 november 2012 kl 19:16
Gilla
DN bedömer nog att det gagnar tidningen om deras läsare känner sig uppmuntrade att ta en bulle till kaffet i ren protest mot hälsofascismen. Dessutom fick ju författarna vädra sin bitterhet lite. Ids man inte röra på fläsket kan man ju trösta sig med att gnälla på folk som gör det.
Acke5
1959 • Göteborg
#13
20 november 2012 kl 19:58
Gilla
" I dag ställer arbetsgivarna allt högre krav på att vi ska vara i fysisk trim. Insidan granskar den nya ”hälsohetsen”.

Enligt en undersökning bland ett stort antal svenska chefer säger sig tre av fem vara övertygade om att motion har betydelse för karriären. En positiv inställning till träning anses ha samband med höga ambitioner och är en avgörande faktor för fortsatt framgång."

Arbetsgivaren anställer väl den han vill, eller? Om han så tycker att det är viktigt med social kompetens, begåvning eller goda i svenska/främmande språk etc., varför skulle det vara fel att vilja ha personal som månar om sin kropp och försöker hålla sig friska och starka?

1984 • Uppsala
#14
20 november 2012 kl 20:49
Gilla
Jag förstår inte. Skrivs det för lite om elitidrott, viktnedgång och hälsoproblem i tidningarna? Fetma är ett enormt problem, men det beror knappast på att det skrivs några krönikor om året om "hälsofascism". Vad det gäller innehållet tycker jag återigen att Morris gav en bra utgångspunkt för en mer seriös diskussion, men det intresserar sällan någon.

Förövrigt hoppas jag att jag aldrig får ett jobb på grund av min vikt.
Morris Packer
1962 • Vejbystrand
#15
20 november 2012 kl 21:21
Gilla
Upptäcker när jag läser mitt eget inlägg att det går att tolka som ett ytterligt dogmatiskt inlägg. Detta är inte meningen. Men jag är ganska frustrerad över hur illa debatten om folkhälsa och fetma hanteras. I princip skuldbeläggs alla, både de som är feta, smala och de som tränar.
Och den massmediala definitionen av "normalkroppen" är inkonsekvent och skev på alla håll och kanter. Och tycks växla på någon sorts dygnsbasis.

För att vara lite positiv, jag tror att allt detta går att lösa. Och vi har ett exempel i närtid: Rökning.

Det gick oerhört fort från att alla rökte och att man alltid luktade rök efter en utekväll till idag när man nästan rycker till om det luktar rök i trappuppgången. Till och med i Danmark ;-)

Om vi kunde ställa om från ett samhälle där "alla" rökte till dagens, då borde vi kunna göra samma med fetman. Tycker jag.
1984 • Uppsala
#16
20 november 2012 kl 21:53
Gilla
Håller med om att kampen mot rökning har varit en fantastisk framgångssaga, kanske tack vare just hetsen mot rökning, men jag tror dessvärre att det är svårt att göra samma sak med fetman. Det är relativt enkelt att hålla en nolltolerans mot rökning, medan kalorier in och ut är så mycket mer individuellt och därmed även trubbigt och utpekande. Exempelvis är det enklare att förbjuda rökning på krogen än att begränsa chilinötterna till personer med BMI under 25. Själv tror jag att samhället måste ta ett större ansvar tidigt, med mer resurser på ungdomsidrott, skolmat, kuratorer och annat som påverkar hälsan bland ungdomar, men det lär ju aldrig hända så länge folk röstar på den som sänker skatten mest.

Vill även tillägga att jag är uppriktigt förvånad över att så många upplever att smala och tränande personer skuldbeläggs. Ibland känns det som om vi lever i olika världar.
johann
1986 • Sverige
#17
20 november 2012 kl 23:28
Gilla
Det är väl också svårare med tanke på att kroppsvikt och utseende är mer personligt och känsligt än något som rökning. Det är en mer avancerad ekvation då det inte bara går att sluta äta som det går att sluta röka, då dör man.

Inte så mycket skuldbeläggs, men snarare att man får pikar för att man dricker vatten och skippar chipsen i sällskap med andra.
1968 • Oslo
#18
21 november 2012 kl 08:12
Gilla
Det var en god og reflektert artikkel i DN !
hernwall
1966 • handen
#19
21 november 2012 kl 08:58
Gilla
Journalistik bör väl innehålla någon form av reflektion? Och att undersökande journalistik bör vara mer än att stapla lösryckta citat på varandra?
Att redovisa fakta är en sak. Men så sker ju inte här. Att moralisera än något helt annat, och kräver goda argument, tydliga källor, osv. Det senare lyser med sin frånvaro (det förra blir bara kladdigt).
Nåja. Uppmärksamhet fick "artikeln". Och "journalisterna" fick sina namn i tryck.

Kalla mig gärna elitistisk, men om vi tar den här typen av dynga på allvar, så skapar vi oss problem. Nej, bättre då att som Karin Almgren #1 hålla den kritiskt reflekterande fanan högt.
Mona M
1971 • Östersund
#20
21 november 2012 kl 09:43
Gilla
Kanske är det skillnad på män och kvinnor om de "skuldbeläggs" eller inte, eller så kanske det skiljer sig i åldrarna.

Jag är smal och har alltid varit smal. Jag upplever det jättesvårt att dra ner på godsaker och försöka träna.
Senast här om dagen tackade jag nej till en paj som såg mycket god ut. Svaret jag fick var "KLART du ska ha paj" och så ställdes en tallrik framför mig.
Jag har sett snörpta munnar och sura miner när jag tackat nej till bullar, och förklaringen att jag inte mår bra av socker har inte varit en godtagbar ursäkt.

Tränar jag för mycket, dvs springer 7-8 km mer än två dagar i veckan och går på gym så har jag antingen 40-års kris eller anorexia.
Jag har till och med fått skäll för att jag pratade vikt. Det ska man inte göra när man är smal eftersom det är oförskämt mot de andra i rummet (som inte är smala).

En överviktig person som börjar träna och drar ner på bullarna höjs till skyarna och är jätteduktig (vilket jag håller med om).
Men en smal person som gör samma sak är det något fel på.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.