26 april 2017 kl 07:42
Tackar för all input!
Jag har de senaste 5 veckorna legat stabilt över 22km på söndagskvällarna, sista 2 helgerna har blivit 24 (2v sedan) och 23,5 ( nu senast i helgen). I söndags kväll efter nattningen tog jag första kilometern som uppvärmning och sprang sedan kontrollerat en halvmara som inkluderat första kilometern landade på tiden ovan. Hemma runt 2230 och det var inte jättesvårt att somna. Var egentligen inte ett jobbigt pass utan mera flytfart som av någon anledningen inte blev långsammare ju längre jag sprang, långt ifrån "tävlingskänsla" men har efteråt varit trött i benen fram tills imorse..
Tar till mig av påpekandena att fortsätta fokusera på långpassen hela vägen fram, kommer med stor sannolikhet att köra 37km som längst då det finns en fin småkuperad runda runt sjön där jag bor som är just så lång. Programmet i övrigt dikterar ett antal 20miles-pass som nycklar fram emot maran. Är osäker på återhämtning och lite nervös att de kommer att påverka totala träningsvolymen negativt dock. 32km är en lång distans för mig, även om jag inte ser den som något större problem i lugnt tempo.
Vad tror ni om intervaller? Jag har tidigare år sprungit en massa intervaller, men knappt några långpass då jag varit trött på kvällarna (3 små barn som nu börjar bli lite äldre i alla fall:-)). I år har jag inte sprungit en enda intervall, bara lite strides/koordinationslopp och ett fåtal tempopass. Jag vet ju att jag inte har jätteproblem att komma ner under 19 minuter på 5km om jag kör lite intervaller, men är det ett misstag att ha den tanken med sig in i marathonträningen?
Jag siktar på Jönköping marathon i augusti, så det kan bli varmt och är flaggat som en ganska kuperad bana. Jag bor dock i en stad som i princip är en enda stor backe, så jag känner mig inte orolig för backarna, men inser att de två faktorerna kan ha en viss påverkan på sluttid. Kanske bättre att sikta lite konservativt.
