Löpning • Träning • 13 inlägg • 5728 visningar •

Svårt att uppskatta farten

Oliver
1984 • Göteborg
#1
•
28 april 2015 - 15:05 (Redigerad 28 april 2015 - 15:09)
Gilla
Hej!

Jag har svårt att uppskatta farten på min träning rent generellt.

Har läst i Jack Daniels och Pete Magills alster om hur man ska bete sig om man som jag inte har nåt lopp under bältet nyligen.

Visserligen har jag många lopp i bagaget och inbillar mig ungefär hur snabbt det skulle gå. Men teori och praktik vet vi ju alla att det alla ggr inte stämmer.

Hursomhelst så anammar jag nu en (mycket) försiktig approach.

Jag har bara kört lugn dist och lite strides men snart trappar vi upp med lite fartlek och intervaller och tempo.

I båda böckerna varnas det för att springa för fort på intervaller etc. Men det står egentligen inget negativt om att springa för långsamt.

Jag finner det oerhört svårt när det står t.ex.: "spring i 15 min i en fart som du kan hålla i 60 min".

Säg att man skulle springa i 60 min, då kan det ju kännas bra typ i 15-20 min men sedan kanske man får världens svacka för att sedan kunna komma tillbaka lite på slutet. Så för mig är det helt omöjligt att säga vilken fart jag kan hålla i 60 min. (Det längsta jag tävlingssprungit är 35-40 min på 10 km - en distans som jag egentligen finner omänskligt lång.) Jag kanske "tvärdör" efter 45-50 min....


I Magills bok står det att om man inte har en tid från ett lopp ska man köra sina intervaller så att man vet att man klarar minst en eller två intervaller till. Och starta de första två intervallerna i lägre tempo.

Det låter bra men jag vet av erfarenhet att man kan pressa ut ganska mycket mer än man först tror. Det är väldigt mycket mentalt.

Så med detta sagt, jag är lite rädd för att man masar sig igenom intervallpassen med handbromsen i lite väl mycket och att effekterna uteblir.

Finns det fog för min oro eller är jag på rätt väg i min lite försiktigare apporach? Slower gets me there faster?
HF Löfgren
1968 • Malmö
#2
•
28 april 2015 kl 15:19
Gilla
Jag tror inte man ska läsa för många böcker :-) Det är lätt att bli överanalytisk. Prova dig fram lite istället. Det gör väl inte så himla mycket om det skulle gå för sakta eller för fort någon gång. Det är då du lär dig dina gränser och kan göra annorlunda nästa gång.

Ut å spring! :-)
Karin Axelsson
1985 • Göteborg
#3
•
28 april 2015 kl 15:25
7 Gilla
Det negativa med att springa för långsamt på träning, är att det även går långsamt på tävling... :)
Annika
1979 • Mölndal
#4
•
28 april 2015 kl 20:56
Gilla
"Det längsta jag tävlingssprungit är 35-40 min på 10 km - en distans som jag egentligen finner omänskligt lång."

Öh, va?

Du har alltså tävlingssprungit 10 km på "35-40 min"? Det är ju jättebra, även om det är väldigt stor skillnad på 35 och 40 i det här sammanhanget :) Oavsett vilket är det racerfort, så det är väl bara att köra på tänker jag!
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#5
•
28 april 2015 kl 21:15
6 Gilla
Jag uppskattar alltid fart.

Sorry, jag kunde inte hålla mig.
Linda Terstad
1989 • Bandhagen
#6
•
28 april 2015 kl 22:08
Gilla
Måste hålla med HF Löfgren! Personligen blir jag helt snurrig och nervös av att läsa ditt inlägg och om vad som står i böckerna.

Varför ska man akta sig för att springa för fort i intervallerna? Om man inte överdoserar dem, är lyhörd för hur benen känns och springer tillräckligt lugnt i sina mängdpass?

Oldboy
1952 • Danderyd
#7
•
29 april 2015 kl 00:25
1 Gilla
Håller med de föregående, se bara till att du är ordentligt uppvärmd och spring! Om du exv tänkt dig 6x1000m och märker att du inte orkar hålla tempot på den 5:e så vet du till nästa gång att du behöver starta lite försiktigare eller ha längre vila mellan. Omvänt, om du kan öka på sista utan att känna dig slutkörd så har du sprungit onödigt långsamt. Att lära sig hitta sina gränser (och sen överskrida dem...) är nåt av det viktigaste med träningen.
Oliver
1984 • Göteborg
#8
•
29 april 2015 kl 00:36
1 Gilla
nr 2: mr löfgren, jag tror du har rätt i princip. grejen är att jag har kört den approachen fram till nu. min skalle är dock inte synkad med övriga kroppen och det är en dålig kombination som vanligtvis brukar resultera i skada. och om inte övriga livet (jobb, familj, resor etc) sätter stopp för min/mitt planerade satsning/upplägg så är det nåt annat så därför känner jag att jag behöver hitta rätt nivå! och kanske ta ett steg tillbaka för att komma två steg fram....who knows?

Karin, nr 3! ja, du har rätt! men jag tror det finns två sidor på myntet! om man kör på för hårt brukar skaderisken öka! så på en 12 veckorsperiod säg; om man går skadad 4 veckor men tränat hårt de övriga 8 veckorna kanske det ändå ger samma resultat som om man tränat lite lättare men varit skadefri i 12 veckor....jag vet inte! men jag upplever det så iaf! bara en fundering...

nr 4: annika, ja det stämmer. jag ska utveckla bara för dig! :)

jag gillar kortare sträckor (helst 800m + 1500 m på bana). det är från de distanserna jag kommer ifrån och gör mig bäst på. att bränna gummi är min devis.

jag har testat 10 km i hyfsad form, otränad, spontant och funnit att min "motor" räcker i ca 8 km sen får jag problem. jag har sprungit ett gatlopp på ca 35.30 min i hyfsad form men de andra loppen mellan 37-39 min vill jag helst glömma. (det gjorde ont i kroppen och knoppen och trots samba och lättklädda damer var det en pina) jag tycker 10 km är för långt. det passar inte min natur. inte alls.


mackan, nr 5! men du är ett semiproffs med löparböcker under bältet osv! jag är inte på din nivå ifråga om kunskap och sånt!

Linda nr 6! tjejer brukar inte bli så nervösa av mig! visst det har hänt nån enstaka gång men för det mesta är det chill mellan mig och honorna. nåväl!
om man brassar på för hårt i början kanske man inte orkar köra alla intervallerna i den tänkta farten och då uppfylls inte syftet med passet.
effekten kan bli en helt annan än den man är ute efter. nåt sånt .det säger jack daniels iaf.
jag önskar jag kunde vara lyhörd och inte överdoserad men när adrenalinet pumpar och man ligger där i spåret och pumpar som en hingst på solvalla då är det svårt att hålla tillbax alla känslorna och gå ner en växel....sån är jag! half beast half man!



Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#9
•
29 april 2015 kl 07:46
Gilla
Oliver: Jag menade mer på Götlaborgskt manér att jag uppskattar farten, till skillnad mot bristen på fart. :-)
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#10
•
29 april 2015 kl 08:53 Redigerad 29 april 2015 kl 08:54
Gilla
Oliver: Jag följer JD:s rekommenderade farter när jag kör intervaller (framförallt när det handlar om tusingar... tycker att det är svårt att "hålla sig" när det blir kortare sträckor) och är i princip aldrig skadad. Inbillar mig att det är en stark bidragande faktor till att min stackars 37-åriga kropp pallar 7-10 mil i veckan + 2 hårda pass med kvalité. Så fort jag får för mig att springa intervallerna liiite snabbare så dyker bristningar etc upp som ett brev på posten.

Om du är rädd för att tävla så bege dig till första bästa bana och bränn av 5000m så fort som det bara går. Utgå sedan från det resultatet och räkna ut ditt VDOT.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#11
•
29 april 2015 kl 16:03
Gilla
Vad är det för fel att gå på känslan?
Det är många där ute som "vet" hur just du bör träna.

Jag springer så pass lite mängd att jag inbillar mig att kroppen hinner återhämta sig inför varje pass inklusive intervallerna.
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#12
•
29 april 2015 kl 16:18
Gilla
Jag har en GPS-klocka som ger en (om än grov) uppskattning av vilken fart man håller. Annars känns det hur hårt man flåsar. För egen del "känner jag i knäna" om jag har högre fart. Svårt att beskriva men jag tror det är stegfrekvensen alternativt hur hårt man trycker bakåt benen som ger en viss känsla i benen att "nu går det fort".

Antar att det går att träna upp förmågan att uppskatta vilken hastighet man håller. Springer man mycket så lär man väl sig till slut. Man får väl träna mot klockan liksom. Går väl att sätta farthållare i GPSen så man ser hur långt efter eller före man ligger.
Marie
1981 • Katrineholm
#13
•
29 april 2015 kl 16:50
2 Gilla
Alltså, kan du inte bara gå på känsla då? Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag är ganska nöjd med mina resultat (38,20 på 10 km, 1,26 på halvmaran och 3,01 på maran) som jag uppnått bara genom att köra på känsla när jag tränar. Kan ju iofs inte säga om jag hade varit jättemycket bättre om jag tränat efter böcker, så det får jag låta vara osagt.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.