Den utslagne, positive i Stockholm Marathon

Det kan mycket väl ha varit jag. Det tog tvärstopp för mig på Torsgatan (strax innan St Eriksplan) och jag såg inget annat alternativ än att ge upp. Medans jag samlade krafter att släpa mig till motorcykeln som skulle skjutsa mig till Stadion passade jag på att heja fram Jogg:are. Det kändes som om det passarede en hel del Jogg-T-shirts under den tiden.

Efter en stund ändrade jag mig angående uppgivandet. Det var ju bara knappa fyra kilometer kvar och man har sex timmar på sig. Så efter ca en halvtimme och en Dextrosol lyckades jag ställa mig upp och promenera till målet så jag i alla fall fick en medalj. Såhär efteråt är jag riktigt besviken, men jag försöker fokusera på att det var andra gången jag lyckats springa minst 38 km och att jag aldrig tidigare sprungit det så fort.

Kul i alla fall att höra att jag kunde ha en liten del i din oerhörda prestation!

Jag fick en liknande kick på Västerbrons andra varv: två halvknalla killar som sitter på broräcket med bers i näven tar tag i axeln på mig när jag går en bit:
"Ryck upp dig nu, vi ser att du grejar det här, ge inte upp!"
Det var bränsle för flera kilometer :-)

edit: Jättetumme upp för dig Jacob att du fullföljde. Det spelar ingen roll hur, du gjorde det!