7 juni 2008 kl 09:14
Redigerad 7 juni 2008 kl 09:21
Jag talar inte bara från egen erfarenhet när jag skriver detta, men jag talar utifrån egen erfarenhet och många andras: Att som nybörjare köra så man spyr tre gånger i veckan är jättekul! I höstas visste jag inte bättre. Jag trodde helt enkelt att man skulle springa 10 km i tävlingsfart varje gång. Vad hände? Jo, jag hade jätteroligt, men fick:
-Knäont
-Benhinneinflammation
-Vadont
-Sträckning i ljumsken
-och blev fasligt less efter ett tag när den första förälskelsen blommade ut.
Är det värt allt detta, för den lilla, lilla extra vinst man får av att springa låt säga 5 min snabbare på femkilometern på träning? På tävling är det ju ändå samma tempo, oavsett om du tränat "lugnt och hårt" eller bara "hårt". Du kanske vinner några sekunder på att enbart träna hårt inför en tävling, förutsatt att du håller dig borta från alla smärtor och sjukdomar som man lätt får av att springa så korkat fort i början. Och det är högmod att tro att man slipper dem. Men visst: "Det händer bara alla andra, inte mig."
Jag håller inte alls med Magnus! Det är just i början som man är som mest mottaglig för skador. Hannes, om du springer femkilometern på 26 minuter på en träning, men får så ont i vaderna efteråt att du måste hoppa över nästa pass, så gör du en sämre vecka än om du hade sprungit femman på 30 min utan smärtor efteråt. För att inte tala om knäskador som kan sabba din träning för månader framöver. Dessutom går det emot vad alla tränare och fysiologer säger. Läs även i pulsklockornas manualer som är väldigt bra, eftersom de är skrivna av forskare. Där står det också samma sak: Träna lugnt den större delen av tiden, men hårt en viss del.
What´s the point? Vad är det ni vill uppnå?