21 januari 2013 kl 11:40
Redigerad 21 januari 2013 kl 11:42
Testa för tusan! Visst blir det enklare att göra ett 6-timmars ju mer mil du fått i kroppen men att du med automatik skulle bli skadad bara för att du spänner bågen mycket högre än tidigare tror jag inte på. Du tappar inte känseln bara för att du kör länge så kroppens verkliga varningssignaler, om något skulle vara tokigt "på riktigt", kommer du att bli varse om. Oftast går ju ett sådant lopp på kort rundbana så du har alla chanser att kliva av när det inte går längre. Eller att efter lite dricka/matpaus säga "äsch, 2 varv till fixar jag". Sedan tycker jag att du skall låta bli att tänka på distans och tid, både det som förflutit och det som återstår. Bra att försöka vara i nuet och just det löpsteg du tar, titta på och gärna prata med andra deltagare. Alla vill inte prata alltid men det märker man snart. Kanske detta ultraupplägg kan kännas rent av enklare att tackla än en mara. Då skall man hela distansen, man kliver inte av och då finns risken att det kommer att göra mer än ont.
Om du inte haft mängdträningen med dig så kan det även vara smart att sätta någon form av delmål. Bara för att man insett att 6 timmar är i mesta laget så kan man fortfarande vara med vid starten. Tänk att du åtminstone skall spränga någon av de maxvärden du har sedan tidigare. Kanske springa 3 mil vilket är märkbart längre och tuffare än din senaste halvmara. Eller att åtminstone vara på fötterna och igång i 3 timmar.
Gjorde mitt första 6-timmars i höstas och ångrar det inte. Kul erfarenhet som gjorde ont fast jag hade åtminstone maratonträning i kroppen. Hade en halvskada i foten som inte blev bättre av loppet men faktiskt inte sämre heller. Därav min uppfattning att du nog inte skall vara rädd för skador först och främst. Våga och vinn!
