4 januari 2013 kl 17:40
Blir min femte Stockholmsmara, så det blir ett minijubileum för mig.
Om ni har svårt att motivera er kan jag dra en historia från min första mara. Jeg gick ut en februarimorgon och sprang iväg på en gångväg med lätta steg - jösses vad lätt och fort det gick. Lite ruggigt väder med snöblandat regn och lite blåsigt, men inget att oroa sig för. Sen skulle jag hem igen och vände - rakt mot den ökande vinden. De 6 km tillbaka hem, i ökande vind och närmast horisontella blötsnö-dasslock rakt i ansiktet, är bland de jobbigaste jag sprungit! Tankarna gick dock till den underbara majeftermiddagen när jag skulle springa uppför Sturegatan i skön majsol med Stadion i sikte. Fixade jag denna "vinternatt" skulle jag f''nimej komma runt den där marabanan.
Som tänkt så gjort - under själva loppet blev det självklart tungt och jobbigt, men tröttheten dämpades vid tanken på träningspasset i februari.
Så nu har ni möjligheten att hitta eran "vinternatt" som motivator till det stora äventyret i juni genom att söka er ut när det är som värst väder och uthärda detta.
(Kan tillägga att all träning efter denna februarimorgon var underbar i jämförelse.)
God fortsättning!