Löpning Skador & Rehab 19 inlägg 16190 visningar

Artroskopi - knä

Jonas
1985 • Örebro
#1
6 oktober 2012 - 18:21
Gilla
Har fått tid för artroskopi för båda knän, Ett i taget dock,

Har under lång (år) tid haft lite skum känska i mina knäskålar och runt om.
Smärtan blev som värst efter ett löppass och jag fick ortopediska inlägg.
Funkade hyfsat.

Men nunera får jag ont vid gång,cykling och löpning.

Sak samma.
Gjorde en beskrivning för ortopeden och han klämde och konstaderade att någon sena i knät (som håller knäskålen?)var svullen och irriterad. Den liksom glider/gninder fel.
Han sa även att det till stor sannolikhet är medfött.
MEn utan magnetröntgen blev ändå beslutet att göra titthålsoperation vilket känns skönt.
Men i efterhand blev jag lite konfunderad: Kan en ortoped vara så säker att han inte behöver skicka mig på MR?

Ni somgjort denna typ av operation: Blev ni återställa och nöjda? fick ni mer problem än innan?
Ska även bi intressant att prova att jogga utan inlägg.Tror själv att de kanske inte behövs...
1981 • Göteborg
#2
6 oktober 2012 kl 19:07
Gilla
Jag har gjort en titthålsoperation, utan att det gjordes ngn MR. Jag är idag helt återställd..

Ortop. är så skickliga är att du inte behöver oroa dig. Titthål är en bra operation, opertaionen tog 40 minuter. Började cykla 1 vecka efter operationen
csaba
1973 • Malmö
#3
6 oktober 2012 kl 19:30
Gilla
Jag gjorde Artroskopi (tithål) i Februari.
(snitt tiden enligt sjuksjöterskan så räknar dom med 28minuter i snitt.).

Jag hadde också knäbekymmer länge och gjorde både Skelettröntgen och Magnetröntgen, men vad jag har hört så syns inte alltid det på röntgen (om det inte är korsband eller menisk skador).

I mitt fall så var det ortopediska inläggen som var "boven" (tror jag alla fall). För så fort jag tog bort dom så käns det mycket bättre.
1972 • Mölndal
#4
6 oktober 2012 kl 19:56
Gilla
Opererades för drygt ett år sedan. Började cykla efter en vecka och springa efter tre. Hade aldrig nedsatt rörlighet, gick från operationen och jobbade dagen därpå. Har efter operationen tränat hårdare än jag någonsin gjort.
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
6 oktober 2012 kl 21:37
Gilla
Artroskopi är ju bara en metod att gå in och titta och ev manipulera något, kan vara "vad som helst". På mig tittade de men hittade inget som kunde/behövde åtgärdas. Vet fortfarande inte vad som var fel, självläkte på sju år....eller kortare men inte på två. Lät bli att springa dessemellan och hade då inte ont. Ingreppet var okomplicerat men ingenting är riskfritt och leder är känsliga.
Om ortopeden hittat en svullen sena behöver han ingen MR, han behöver ett hål att titta i. Och kanske göra något.
HR
1972 • Stockholm
#6
7 oktober 2012 kl 00:50 Redigerad 7 oktober 2012 kl 00:54
Gilla
Hej, en annan knäkompis här.
Tycker egentligen det är lite märkligt att skicka någon på artroskopi utan MR eller utan att ha kollat av med en skicklig sjukgymnast om man inte är helt säker på en diagnos där artroskopi verkligen gagnar en. En "svullen sena" tycker jag inte är riktigt grund för att peta in något för att kika på den om man inte vet bakomliggande orsak. Speciellt om magnetkamera inte ens gjorts.

Har det utretts om det är en felställning och att den inte är muskulärt betingad? Dvs att felställning i muskulaturen leder till problemen och att de gjort dig sämre över tid? I så fall är det ju mer en träningssak än något som man magiskt kan trixa bort. Om muskulaturen inte fungerar som den skall så har du ju kvar den problematiken efter ingreppet.

Jag hade själv svullna knän under längre tid och ömmande senor, men det kunde de inte göra något åt, det blev snarare värre efter artroskopin. Se nedan för hur det löste sig.

I mitt fall gjorde artroskopin inte saken bättre direkt, men det var tvunget då en bit brosk hade lossnat efter en vridskada .Tyvärr fick jag ingen bra eftervård och mitt knä blev sämre vilket gjorde att mitt andra knä tog mer stryk och blev lika illa.

Kanske var jag naiv och trodde "det var klart" och att det bara var att "köra på" men det ledde till att jag fick lägga av tvärt med löpningen. I elva år. ELVA.

Jag blev ju "utdömd" och tillsagd att helst inte belasta mitt knä så att jag inte skulle få problem när jag blir äldre.

Efter en nedåtgående spiral under många år med den falska vetskapen och konstant molvärk och svullna knän så fick jag tack vare naprapatutredning, riktad styrketräning och en tålmodig sambo tillbaka hoppet.

Sedan tog det tre veckor innan jag kunde börja småjogga igen. Med smärta, men med bättre känsla efteråt. Efter fem veckor kunder jag springa på lite längre och två tre månader senare var smärtan i princip helt borta, men jag fick kämpa med att återställa styrka i muskulaturen som blivit "skev" under åren då jag gått och försökt spara på mina knän och inte vågat använda dem samt inte förstått varför jag hade ont.

I mitt fall var det antagligen låsta muskler i samband med min vridskada. När brosket var bortplockat så var musklerna fortfarande låsta och blev mer eller mindre permanent irriterade och låste mina knän hela tiden och samtidigt förtvinade muskulaturen och jag blev stelare och stelare.

Knäleden försökte kroppen skydda genom att tillföra vätska och så svullnade det upp men då fungerar leden inte heller riktigt som den ska - den ska ju normalt inte vara uppspänd av vätska.

Det tragiska är att jag gick så länge med det och försökte vara aktiv, men det positiva var att det gick att trasa upp muskulaturen och träna sig smärtfri på mindre tid än ett par månader.

Nu ett drygt år senare är jag helt smärtfri och springer nästan lika bra som innan jag lade av.

Din knäskada kan ju vara av helt annan typ men är det muskler och leder inblandade och ingenting är "trasigt" så ser jag hellre att man försöker utreda och träna bort det med att stärka stödjande muskulatur och se till att man arbetar korrekt. Alternativet att gå in och grotta i knät känns som bland det sista jag skulle vilja göra själv.

Efter att ha (med mina nya "friska" knän") rasat genom ett tak och slagit i mitt "bästa" knä så fick jag en mycket bra utredning av två skickliga ortopeder med specialitet knä. Då konstaterades (efter svullnaden lagt sig och knät blivit dränerat på vätska) att jag hade fina och tajta knän och att jag fick klarteckan att träna hårt.

På Magnetkamerabilderna syntes min gamla muskelskada som läkt ut fint, men med ett tydligt ärr.

Lång story, men ifrågasätt varför de ska in och kika. Det finns en infektionsrisk och den kan ställa en i en värld av skit, bokstavligt talat. Den ortoped jag känner är tack och lov mer konservativ när det gäller att öppna och kika och ser det som sista utvägen, när man är säker på att det gagnar ändamålet.

Mina knäskålar trackade olika och jag hade en muskelkaka på ena låret som gjorde att patellan inte trackade rätt och efter att ha fått muskulaturen upptrasad släppte felspänningen i knät (kändes helt konstigt, men "fritt" efteråt). Däremot hade jag gått med den så länge att jag fick NYA problem, som jag dock kunde träna bort.

:)


PS
Den enda punkt där jag känner av knät idag är faktiskt där de stack in nålen vid dränering. Den träffade något som gjorde rätt ont - trots bedövning - och den pingar till ibland.
Oldboy
1952 • Danderyd
#7
7 oktober 2012 kl 11:57 Redigerad 7 oktober 2012 kl 11:57
Gilla
Henrik, kloka synpunkter!

Det finns oerhört skickliga ortopeder såväl som andra proffs inom området och det kan ju hända att DuoPad mött en som kunde ställa rätt diagnos av att känna på knät.

Å andra sidan tycks de flesta ortopeder ha för liten förståelse för hur långvarig felbelastning kan ställa till det och hur rätt träning kan rätta till fel. Bara detta att titt som tätt ordinera inlägg för att avlasta något som gör ont. Utan att samtidigt remittera till en sjukgymnast som ska hjälpa en att göra inläggen onödiga! Det kan ju ha gått för långt, men oftast inte.

Operation är det sista man tar till när allt annat provats (utom mot kompartmentsyndrom) eftersom ingreppet inte kan göras ogjort.
Tim Noakes, själv löpare och läkare, har en rad regler för löprelaterrade skador, t ex:
En löpskada, som man inte fortsatt att springa med trots allt svårare smärta, går i princip alltid tillbaka om man gör rätt med skor, stretch, träning mm; operation behövs inte.
Låt inte någon som inte själv är löpare behandla din skada.

DuoPad: det bör finnas en diagnos eller en misstanke om ett specifikt fel som har ett namn eller en beskrivning. Det bör också finnas en planerad åtgärd att göra under artroskopin. Försök gärna kolla med något annat proffs om det är bästa/enda utvägen, t ex en naprapat.
Jonas
1985 • Örebro
#8
7 oktober 2012 kl 19:35
Gilla
Tack för synpunkterna! Flera av er verkar vara nöjda.

Har varit hos folk som är specialister på inlägg mm och det känns inte som roten till problemet.
Att stärka upp muskel runt knät är ju precis vad alla rehabtränare vill, men ibland löser inte det problem. Allt går inte träna bort hur mycket de än vill det.
Tränar ben och bål varje vecka, men när knäont kommer av alla möjliga konstiga situationer blir man (jag) lite less.

Ortopeden kommer förmodligen se om han kan göra något eller inte. De skär ju knappas bort en bit av menisken eller liknande för skojs skull :)
Jonas
1985 • Örebro
#9
18 januari 2013 kl 11:27
Gilla
Operation utför för mer än 6 veckor sedan. Löpträning någon gång efter jan slut.
Ni som använde inlägg innan operation - tog ni bort dem efter operationen?
Zäta
1985 • Trollskogen
#10
2 april 2013 kl 18:10
Gilla
Spännande tråd! Jag ska in igen på knäartroskopi. Dom slipade på knäskålssenan för 2år sen och det blev bara värre efter det. Nu ska dom in och utföra något ingrepp. Tydligen så kunde det vara medfödd. Tydligen så kunde man inte hitta några fynd med MR-maskinen.
Sudde
1972 • Gävleborg
#11
2 april 2013 kl 18:34
Gilla
Bör sägas att det är olika hur kroppen reagerar på dessa ingrepp.

Opererade löparknä då de snittade itbsenan över bursan i ett "Y".
Tror så här efteråt inte på dessa operationer då jag anser att löparknä problemen sitter i TFL och GM.

Gjorde samtidigt en atroskopi där Ortopeden hittade en ledbroskskada. Stort som en femkrona hade lossnat och kroppen kunde inte laga det själv. Rensade knät från brosk. Det var ju bra MEN i mitt fall fick jag stora problem med blödningar i knät. Svullet och smärta rätt länge. Trodde jag skulle kunna börja köra rehab ca 2 veckor efteråt, lätt jogg ca 4 veckor.

Fortfarande över ett år senare har jag inte full rörelsen återställd.
Tungt med rehab träning. Har fortfarande problem med knät men jobbar på det. Är uppe på 15-17 km på långpassen nu men det går sakta.
1968 • Söderköping
#12
2 april 2013 kl 20:46
Gilla
Operation är alltid en sista utväg då allt annat har testats full ut anser jag.

Jag gjorde en artroskopi i juni 2012 där trasiga delar av menisken klipptes bort. Enligt ortopeden såg allt bra ut för övrigt och jag såg fram emot att springa och hoppa snart vilket andra har berättat om. Liksom Sudde fick jag dock rätt stora problem med svullnader och ärrbildningar.

Rehab skötte jag enligt plan, men det var som om hela knät var segt och stumt. Enligt sjukgymnasten var detta något som inträffade ibland eftersom knät hamnat i obalans vid ingreppet. Först nu, nio månader efteråt, börjar det lossna och jag kan springa med hyggligt avslappnat steg igen.

Har du lite ont-skippa operation!
Har du olidligt ont-operera, men var beredd på att vi alla reagerar olika på ingrepp.

Lycka till!
Jonas
1985 • Örebro
#13
3 april 2013 kl 09:55
Gilla
Tycker det ofta sägs att ingreppet är så gott som problemfritt, men inte för mig heller.
Båda knän är nu fixade. Det första knäet gör fortfarande äckligt ont om jag gör enbensböj eller utfall (både som stödben och under själva belastningen). Får ibland ont i trappor och senast från ett cross trainingpass (WTF?). Det senaste knäet (ca 5v sedan) mår helt ok. Repar sig mycket snabbare än första.
Fått sjukt svaga muskler i hela benen efter detta. Att göra knäböj går utmärkt, men alla andra övningar gör skitont. Speciellt utfall. Pistols kan jag bara drömma om just nu.
Går frammåt, men inte säker på att de fick bort all synovit i högra knäet då det smäller till rejält vid 80graders vinkel vid t.ex. knäböj (inte enbart ett ljud, utan känns rent fysiskkt). Värt att påpeka är att de även för mig filade lite på första knäskålens undersida, vilket de inte gjortde på det sista (tänkte på dig där Johan)
Det går frammåt, men blir depprimerad av att inte känna mig stark. Samt nu när våren kommer och ett par nya skor står i hallen står och inte kan springa - kan tänka mig hur rökare känner sig när de förösker sluta.

Följ rehabövningarna fanatiskt. Enb läxa jag bär med mig.
Zäta
1985 • Trollskogen
#14
4 april 2013 kl 11:59
Gilla
Det har gått 22 månader sedan min första operation. Jag har kunnat springa ca 2km som mest utan smärta. Jag är så trött på allt just nu. Dom får göra ingreppet nu. Det kan inte bli så mycket värre anser jag.
HR
1972 • Stockholm
#15
4 april 2013 kl 14:59 Redigerad 4 april 2013 kl 14:59
Gilla
Jonas - trist!

Johan: ta till dig Jonas råd om rehabträning.
Oavsett om problemet är medfött eller inte så krävs ju en stark grund för operation inte minst för att klara rehab.

Ett ingrepp medför ALLTID en risk - det är ju ett par i tråden som inte fått en smooth sailing genom proceduren och det är viktigt att du inte ser förbi dem och bara tänker "ja men en del verkar ju vara nöjda med sin operation". Du kan hamna i vilket som helst av lägren.

Även om man har besvär så är det mycket viktigt att man tränar så mycket som möjligt inför en operation för att man inte ska få ett stort tapp under konvalescensen. Många som blir nedslagna av smärtbilden tänker sig att man tar tag i träningen efter operationen - de personerna brukar oftast ha längst/sämst rehab efter operationen. De är ju sämst rustade för återhämtning.

De som är vältränade och opereras snart inpå skada brukar komma igen fort (beroende på skadans art förstås).
De som är vältränade och inte tränar under de sex månader som går innan op får ofta en mycket längre konvalescens.
För de som inte är så vältränade är rehab/prehab ännu viktigare för att säkerställa god funktion i knäleden.
Man får skilja på sånt som gör ont men som inte är skadligt utan bara "obehagligt" och vackert bita ihop.

Operationen är ju bara doktorns del - rehab hänger ju på en själv. :)

Korsbandsrekonstruktion verkar ju t ex vara ett ingrepp som slår mycket olika och där en del kanske skulle skippat ingreppet. Känner många opererade och få av dem har blivit helt bra och flera av dem har slitat av det igen och en har nu tre operationer bakom sig och det är fortfarande inte bra och han har fått benpålagring i knät vid den nya senan. Av de som inte gjort ingreppet så är det samma/lika en del har återkommande besvär och en del är så gott som problemfria men det har valt att inte operera - ibland på rekommendation av läkarna och ibland på eget bevåg.

Det är nästan galet hur många som haft av korsbandet när man börjar fråga runt!



Zäta
1985 • Trollskogen
#16
9 april 2013 kl 20:08
Gilla
Tyvärr så är det svårt att vara vältränat inför operationen då jag får ont i knäna och inte kan gå på för fullt.
Jonas
1985 • Örebro
#17
11 april 2013 kl 16:23
Gilla
Låter som om ingreppet inte gick så bra. Hoppas de hittar felet.
1948 • Göteborg
#18
15 oktober 2013 kl 09:34
Gilla
Jag har opererat mitt vänstra knä för 10 år sedan genom artroskopi. Resultatet var väldigt bra men besvären har återkommit.
Frågan är om det går att göra om samma ingrepp (artroskopi) nu efter 10 år.
Pär M
1969 • Umeå
#19
15 oktober 2013 kl 14:01
Gilla
vänsterknä opererat på "riktigt" iofs 1994:-)
blev kannon bra (gjort på idrotts medicin här i Umeå)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.