7 oktober 2012 kl 00:50
Redigerad 7 oktober 2012 kl 00:54
Hej, en annan knäkompis här.
Tycker egentligen det är lite märkligt att skicka någon på artroskopi utan MR eller utan att ha kollat av med en skicklig sjukgymnast om man inte är helt säker på en diagnos där artroskopi verkligen gagnar en. En "svullen sena" tycker jag inte är riktigt grund för att peta in något för att kika på den om man inte vet bakomliggande orsak. Speciellt om magnetkamera inte ens gjorts.
Har det utretts om det är en felställning och att den inte är muskulärt betingad? Dvs att felställning i muskulaturen leder till problemen och att de gjort dig sämre över tid? I så fall är det ju mer en träningssak än något som man magiskt kan trixa bort. Om muskulaturen inte fungerar som den skall så har du ju kvar den problematiken efter ingreppet.
Jag hade själv svullna knän under längre tid och ömmande senor, men det kunde de inte göra något åt, det blev snarare värre efter artroskopin. Se nedan för hur det löste sig.
I mitt fall gjorde artroskopin inte saken bättre direkt, men det var tvunget då en bit brosk hade lossnat efter en vridskada .Tyvärr fick jag ingen bra eftervård och mitt knä blev sämre vilket gjorde att mitt andra knä tog mer stryk och blev lika illa.
Kanske var jag naiv och trodde "det var klart" och att det bara var att "köra på" men det ledde till att jag fick lägga av tvärt med löpningen. I elva år. ELVA.
Jag blev ju "utdömd" och tillsagd att helst inte belasta mitt knä så att jag inte skulle få problem när jag blir äldre.
Efter en nedåtgående spiral under många år med den falska vetskapen och konstant molvärk och svullna knän så fick jag tack vare naprapatutredning, riktad styrketräning och en tålmodig sambo tillbaka hoppet.
Sedan tog det tre veckor innan jag kunde börja småjogga igen. Med smärta, men med bättre känsla efteråt. Efter fem veckor kunder jag springa på lite längre och två tre månader senare var smärtan i princip helt borta, men jag fick kämpa med att återställa styrka i muskulaturen som blivit "skev" under åren då jag gått och försökt spara på mina knän och inte vågat använda dem samt inte förstått varför jag hade ont.
I mitt fall var det antagligen låsta muskler i samband med min vridskada. När brosket var bortplockat så var musklerna fortfarande låsta och blev mer eller mindre permanent irriterade och låste mina knän hela tiden och samtidigt förtvinade muskulaturen och jag blev stelare och stelare.
Knäleden försökte kroppen skydda genom att tillföra vätska och så svullnade det upp men då fungerar leden inte heller riktigt som den ska - den ska ju normalt inte vara uppspänd av vätska.
Det tragiska är att jag gick så länge med det och försökte vara aktiv, men det positiva var att det gick att trasa upp muskulaturen och träna sig smärtfri på mindre tid än ett par månader.
Nu ett drygt år senare är jag helt smärtfri och springer nästan lika bra som innan jag lade av.
Din knäskada kan ju vara av helt annan typ men är det muskler och leder inblandade och ingenting är "trasigt" så ser jag hellre att man försöker utreda och träna bort det med att stärka stödjande muskulatur och se till att man arbetar korrekt. Alternativet att gå in och grotta i knät känns som bland det sista jag skulle vilja göra själv.
Efter att ha (med mina nya "friska" knän") rasat genom ett tak och slagit i mitt "bästa" knä så fick jag en mycket bra utredning av två skickliga ortopeder med specialitet knä. Då konstaterades (efter svullnaden lagt sig och knät blivit dränerat på vätska) att jag hade fina och tajta knän och att jag fick klarteckan att träna hårt.
På Magnetkamerabilderna syntes min gamla muskelskada som läkt ut fint, men med ett tydligt ärr.
Lång story, men ifrågasätt varför de ska in och kika. Det finns en infektionsrisk och den kan ställa en i en värld av skit, bokstavligt talat. Den ortoped jag känner är tack och lov mer konservativ när det gäller att öppna och kika och ser det som sista utvägen, när man är säker på att det gagnar ändamålet.
Mina knäskålar trackade olika och jag hade en muskelkaka på ena låret som gjorde att patellan inte trackade rätt och efter att ha fått muskulaturen upptrasad släppte felspänningen i knät (kändes helt konstigt, men "fritt" efteråt). Däremot hade jag gått med den så länge att jag fick NYA problem, som jag dock kunde träna bort.
:)
PS
Den enda punkt där jag känner av knät idag är faktiskt där de stack in nålen vid dränering. Den träffade något som gjorde rätt ont - trots bedövning - och den pingar till ibland.
