7 maj 2008 kl 09:50
Trött, tröttare, tröttast
Q: Hur mår man tre dagar efter fem maraton på fem dagar?
- Jo, tack. Dagen efter kände jag mig kanon. Framåt elvatiden spratt det i benen som ville ut på en ny 42 km- runda.
På kvällen fattade kroppen till sist att det nu var dags för vila. Det känns nu som om kroppen har stängt av en del av sina normala funktioner. Jag är otroligt seg, jag har inte ont men allt går liksom i slow motion. Den planerade lilla återhämtningsjoggen i kväll får nog vänta tills på fredag.
Q: Kommer du göra om det här nästa år?
- Om det arrangeras nästa år så kommer jag absolut att försöka vara med. Stämningen på banan och även emellan loppen var otrolig. Alla uppmuntrade varandra hela tiden.
Q: Hur kommer det sig att det ser ut som om du springer i motsatt riktning mot de andra löparna på flera av Tors och Petris bilder?
- Det beror på att banan faktiskt gick fram och tillbaks på samma vägstump med vändpunkter. Vid varvningen sprang vi runt en garageuppfart och i andra änden runt ett kvarter med kolonistugor.
Det var faktiskt ganska trevligt eftersom man då hade perfekt koll på hur ens medtävlande låg till, om de tappade eller drog ifrån. Märkligt nog gick det att hålla igång flera små parallella konversationer med de löpare man mötte två gånger per varv.