Löpning Träning 7 inlägg 3876 visningar

Hur får jag upp farten?

Agneta Frändén
1960 • Hudiksvall
#1
26 mars 2012 - 11:19
Gilla
Jag verkar ha endast en hastighet i benen... väldigt svårt att komma ur bekvämlighets tempot. Bästa tiderna är ca 1.55 på halvmara o ca 50 på milen på tävlig.Borde kunna springa milen snabbare men jag har svårt att springa fort och klarar inte att pressa mig själv. Träningen går i samma tempo runt 6, oavsett längd. Är det bara intervaller o backlöpning som gäller då får jag ge upp. Får blodsmak bara jag tänker orden :-( Finns det hopp för mig??
1956 • Lund
#2
26 mars 2012 kl 11:26
Gilla
No pain, no gain...... ;)

Du kanske inte behöver springa tills du får blodsmak i munnen men du behöver nog variera hastigheten Det verkar som du under tävling springer betydligt snabbare än under träning, alltså bör du kunna springa snabbare även på träning under dina distanspass. Prova lite lite kortare och lite snabbare utan blodsmak i munnen. Fartlek är inte så dumt, omväxlande snabbare och mer långsamt.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#3
26 mars 2012 kl 11:34
Gilla
Vad om du börjar med lite spontan fartlek, Agneta?
Springer du längs en väg kan du t.ex öka farten mellan två eller flera lyktstolpar, swpringa fort till nästa kurva eller ge gärnet uppför eller nerför en backe. Se till att du värmer upp ordentligt och tar det lugnt sista biten.

Enligt mina erfarenheter, är det viktiga att visa kroppen att det går väldigt bra att öka pulsen ett tag, för sen att återvända till komfortsonen. Och du behöver inte ta i så att mjölksyran sprutar ur öronen. Det räcker med att du ökar farten tills du inte kan prata med någon i normalt samtalstempo, och ligger kvar där ett tag.

Genom att bygga sakta, kan du se att det går att öka farten utan att blodsmaken tar överhand, och har du först övertygat dig själv att fartlek går bra, är plötsligt tröskeln för 4x4 eller ett progressivt pass inte så långt undan ;-) En klokare människa än jag har sagt: "När du längtar efter nästa pass när du står i duschen efter passet, har du tränat precis rätt"

Löparhälsningar från Tom-Ingar
Agneta Frändén
1960 • Hudiksvall
#4
26 mars 2012 kl 13:22
Gilla
Tack för tipsen!! Ja jag springer fortare om jag har någon att hänga på, men själv går det inte alls. Noll motivation.. Men jag MÅSTE försöka att öka farten ibland alltså! Finns tydligen inga genvägar;-) Ska göra ett seriöst försök igen och börja försiktigt! Jag vet att det finns mer att ge!
1956 • Lund
#5
26 mars 2012 kl 14:11
Gilla
Agneta. Man kan alltid fundera över det där med motivation och egna målsättningar. Det låter som om du har motivation att springa snabbare och en övertygelse att du har mer att ge. En bra bit på vägen. Sedan är det viljan att göra det och hur man ska göra det .Fartlek är ett förslag En träningskompis eller springa i en klubb andra förslag.

Såg häromdagen ett passandet gammalt kinesiskt uttryck när det gäller tro och vilja. "Vinn först - strid sedan"
1971 • Nykvarn
#6
26 mars 2012 kl 14:46
Gilla
Man måste ju inte vilja förbättra tider eller hur? Fråga dig själv vad som motiverar dig i löpningen? Är det något annat än att bli snabbare så fråga dig själv om du är beredd på att släppa den motivatorn och istället riskera att lessna på löpningen genom att ägna dig åt en massa tuffare träning som du egentligen inte vill hålla på med.

Visst, vill man bli snabbare måste man träna på att springa fortare men men måste inte springa "livet ur sig". Jag kör mera regelbunden kvalité idag än för ett par år sedan och faktiskt är det de passen jag uppskattar mest och det har nog att göra med att jag numera utför kvalitétspassen på "rätt" intensitet, att försöka genomföra exempelvis fem intervaller men vara dödstrött redan efter två kan få de flesta att tappa sugen!

Lekfull fartlek som Tom är inne på är ett jättebra sätt att öva fart, springa kuperat med fokus på att bara behålla fart blir också intervallbetonad löpning, att hitta en kompis som är lite snabbare än du är också ett bra recept eller att springa ihop med andra, t ex i en klubb.
1971 • Halmstad/Göteborg
#7
26 mars 2012 kl 23:57
Gilla
Många kloka kommentarer finns redan men jag vill också bidra med min erfarenhet. Förr sprang jag alltid liknande rundor och aldrig intervaller, "för det är ju så jobbigt". Och jag ville inte få svart på vitt hur trött jag kunde bli och absolut inte jämföra mig med andra. Men jag tvingade mig själv till lite intervaller och märkte framförallt att jag tyckte det var bra träning som faktiskt gav något. Det gjorde att intervaller helt plötsligt blev kul. Och jag håller med om andras åsikter, du behöver inte springa livet ur dig för att intervallerna ska ge något. Till sist vill jag föreslå lite progressivitet, dvs att du ökar farten lite efterhand på dina träningar, allt efter känsla.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.