Löpning • Övrigt • 11 inlägg • 5239 visningar •

Mörker & asfaltslöpning

Anna Nordsäter
1980 • ED
#1
•
4 november 2009 - 16:36
Gilla
Tycker att det känns trögt nu när det är mörkt och man blir tvungen att springa inne bland hus. Helst springer jag på grusvägar men där är det blecksvart och då blir jag skit rädd... (springer iof mycket snabbare när man är rädd)

Nån som vet nåt uppiggnade???
Tove Molin
1967 • göteborg
#2
•
4 november 2009 kl 16:52
Gilla
Ha ha!! Ja man sätter lätt nya pers i mörkeri ödsliga parker, vet precis hur det känns. Just den här vintern har jag sån tur att jag jobbar 15-23 och det funkar ju perfekt när det gäller löpningen. Förutom allt VÄDER man utsätts för så här års då....
Kan det inte funka för dig att köra rejäla långpass i terräng på helgerna och sedan kompromissa lite med att köra "bland hus" på vardagar, eller cykla/spinning, eller springa inne på gym?
Oldboy
1952 • Danderyd
#3
•
4 november 2009 kl 17:09
Gilla
Pannlampa då? Jag har en liten pannlampa med lysdioder som räcker för att synas och se vägen men i skogen eller terräng blir det för skumt.
En liten ficklampa i handen i reserv eller att lysa på trafikanter med. Röd baklykta kan man hänga på om det är trafik.
Finns en annan tråd om pannlampor, men det handlade mest om avancerade lysen.
Annie F
1981 • Tullinge
#4
•
5 november 2009 kl 17:13
Gilla
Oldboy det handlar inte om att synas det handlar om allt otäckt man inte ser... ;-) jag hatar att springa på mörka ödsliga platser så här års, har tom börjat springa mina kvällspass inne i stan/på söder för att hela tiden ha fullt med folk och ordentligt upplyst runt mig.. Jag grejar inte ens elljusspår:-(
Roadrunner
1969 • Uppsala
#5
•
5 november 2009 kl 18:18
Gilla
Inte för att det löser dina problem men jag skrev ett blogginlägg om mörkerlöpning i måndags. Jag tycker att det är ganska trevligt bortsett från när man knappt ser vägen framför sig.
http://roadrunner40.blogspot.com/2009/11/morkerlopning-i-tribbhult-att-springa.html

Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#6
•
5 november 2009 kl 20:58
Gilla
Anna, har du provat att hitta en kompis att löpa med. 2 med pannlampor funkar bra på bra skogsvägar, tycker jag. Alternativt kan du se om det går att få låna en hund att löpa tillsammans med. Ett tredje alternativ, fördelaktigt nu när vi ställt klockan, är morgonlöpning genom gryningen.
Personligen tycker jag att löpning i ruskväder med bra kläder är fantastiskt uppiggande nu i höstmörkret. Ett varmt bad eller en bastu vid hemkomst är verkligen skönt, och ger mig en känsla av att trotsa elementen, som igen ger ny energi.
Om du lyckas lägga in endel pass nu, kan jag garantera att du kommer verkligen att njuta av vår- och sommarlöpning med lite och tunna kläder. Första vårpasset i shorts och linne är helt fantastiskt, och välförtjänt efter tunga vinterpass, och det är den bilden som kommer upp i mitt huvud när det känns verkligen tungt nu. Att se resultat av vinterträningen och att jag tagit mig till en högre nivå än förra våren, ger verkligen vinterträningen värde.
Så kämpa på så kommer du att få se kalasresultat till våren. Anmäl dig gärna till ett lopp i maj, så har du något att fokusera på när du kämpar dig genom horisontell snöblask.
Lycka till!
Oldboy
1952 • Danderyd
#7
•
5 november 2009 kl 21:54
Gilla
Annie, det kanske är skillnad när man är tjej? Rädsla är sällan rationellt så det hjälper knappast att veta att det mest är unga män som drabbas av våld och att det inte finns björnar och vargar i skogen runt Stockholm. Jag känner en tjej som inte grejar elljusspåret i dagsljus ens, utan sällskap. Men det är okej att vara rädd, vi är alla olika, förstår att en del vill ha ljus och folk omkring sig. Hundar utan husse eller matte tycker jag kan vara otäckt, har råkat ut för det ibland utomlands.

På en landsväg med öppna fält omkring ser man ju ändå om det finns något bredvid om det inte är kolsvart. Själv älskar jag att springa i månsken om jag ser vägen så jag inte riskerar att trampa fel. Men jag har väldigt bra mörkerseende. Och det går långsammare när det är mörkt, löpsteget blir sämre. Och i skogen vill jag gärna ha bra ljus även om jag kan springa med mina lysdioder på kända spår.
Daniel Ståhl
1981 • Jönköping
#8
•
5 november 2009 kl 22:59
Gilla
Förstår att folk är rädda nu under årets mörka månader, själv älskar jag att springa nu. Man hör bara sig själv och kan verkligen uppslukas i ett universalt medvetande, sådant som kan verka dödsjobbigt på sommaren känns betydligt mycket enklare.

Sen att jag bara springer i stadsmiljö gör att jag känner mig tryggare, vet skogen hemmavid mina föräldrar gör mig totalt livrädd när mörkret faller. Har vid flera tillfällen gått omvägar eller vänt när jag närmat mig skogen. Samtidigt skulle jag utan tvivel ge mig in i en annan okänd skog i mörkret utan några problem, mitt resonemang handlar om att det för det mesta kan vara bättre att veta för lite än för mycket. Skogen hemmavid kunde man alla rykten och skrämselskott utan och innan. Där om någonstans visste man att det fanns spöken, men någon annanstans känner man inte till det och det är lättare ge sig in i mörkret.

Slutligen, det är aldrig så mörkt som det ser ut att vara utifrån när man befinner sig inne i mörkret. Det är bara att blunda och springa ;)
Anna Nordsäter
1980 • ED
#9
•
6 november 2009 kl 08:04
Gilla
Tack för alla smarta svar... jag tror att det med att hitta en löparkompis skulle kunna vara en smart sak. Men jag bor på ett litet ställe så det blir inte helt lätt.

Jag tror att jag får lösa det på detta sätt. Spinga dom mindre roliga turerna på kvällen efter jobbet på asfalt och LÄNGTA till helgen då jag kan springa längre turer på grus....
Mårten Westberg
1961 • Stockholm
#10
•
9 november 2009 kl 22:17
Gilla
Ett radikalt grepp vore förstås ett löparband. Det är dyrt och inte alls miljövänligt, men du slipper vara orolig. Om möjligt så vore ett bättre grepp att träna på lunchrasten. Det gör jag själv ofta på vintern för att det är så mycket roligare. Dessutom får man ju -ibland- lite sol på sig.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#11
•
9 november 2009 kl 23:34
Gilla
Ja, eller häng med mig! Fick se tråden först nu och vi bor ju i samma lilla håla tydligen. :)
Jag springer runt sjön ett par varv iallafall en gång i veckan (upp mot Hagaskolan och bak mot Gamla Real osv. Brukar bli ca 16 km sammanlagt. Två gånger i veckan springer jag intervallträning också på Tavlan ett par varv (ca 8 km) nu när det är så mörkt att man får använda deras elljusspår. Funkar kanon. Inga vargar där uppe vad jag sett, men märker inte mycket ändå med musik i öronen. De kanske lurar i mörkret eller så hinner de inte ikapp mig.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.