23 september 2007 kl 14:09
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Det med hoppande rygga får frugan lösa med två kardborreremmar i botten som jag kan fästa runt livet. Axelbanden är rejäla och utgjorde inget problem.
Det jag är mest nöjd med är att "väsevägen" som jag rört mig på är belagd med ett tiotal backar modell längre. Jag måste helt enkelt gå innan jag kommer ända upp för att inte pulsen ska gå över 140. Tyvärr kan jag inte "spurta" i nedförsbackarna då det trycker på i fotlederna.
Det lustiga är att snitt pulsen hamnade på 132, flera slag under mitt vanliga lågpulslufs. Beror ju visserligen på "matpauserna" när man går. Förhoppningsvis märks det på vanliga turerna sen också. (nu blev det nästan maffe-tråd av det..)