Löpning • Övrigt • 31 inlägg • 25665 visningar •

Hur har era kroppar förändrats?

Evelina

1977 • Umeå

•

15 augusti 2009 - 10:08

Gilla

Jag är nyfiken på att höra om hur ni ser på den egna kroppen sedan ni började med löpning. Är ni nöjda/nöjdare med era kroppar sedan ni började springa? Eller blir man istället mer och mer kritisk mot den ju mer medveten man blir om ens egen fysik?

Oavsett om ni tränat i åratal eller är, som jag, nybörjare vore det intressant att höra era reflektioner kring detta ämne.

< < < 1 2 > > >

Staffan Malmberg

1954 • Hyltebruk

•

15 augusti 2009 kl 10:31

Gilla

Efter att ha hållt uppe med löpning i 7 månader pga motivation började jag för 10 veckor sedan. Medräknat cykling där jag dividerar sträckan med 2.7 för att få motsvarande löplängd har jag avverkat 60 mil. Detta motsvarar cirka 43000 kcal eller 4.8 kg fett. Viktnedgången är från 75 kg till 72. Jag är 178 cm lång och vill gå ner till 68-70 kg.
Nu börjar jag se ut som en löpare igen. Innan var jag på god väg att se ut som en golfspelare. Det fattades bara rutiga byxor och tvåfärgade skor :)

Emil Westin

1991 • Linköping

•

15 augusti 2009 kl 10:34

Gilla

Jag älskar min kropp. Kan inte sluta se mig själv i spegeln.... ;-)
Men det är klart, jag är kritisk också! Vill alltid bli bättre, och det finns ju ingen som är perfekt. Så när jag ser min kropp blir jag faktiskt peppad på att träna.

Jimmy P

1974 • Göteborg

•

15 augusti 2009 kl 14:14

Gilla

Har gått från 106 kg till 89 kg sedan jag började med löpning april 2008. Äter precis samma typ av mat och gosaker som innan löpningen. Tycker det är en stor bonus att kunna äta vad man vill och samtidigt gå ner till en bra trivselvikt.

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

•

15 augusti 2009 kl 14:38

Gilla

Nöjd, för den funkar ju bra, och är aldrig sjuk (peppar, peppar). Migrän nästan har jag i princip aldrig längre. Det mesta botar jag med lätt distanslöpning. Ryggskott, nackspärr, lätta förkylningssymtom. Mitt hb är äntligen bra.
Rent utseendemässigt har midjan försvunnit.... Men det är ju mindre viktigt.
Och så lär man känna sin kropp bättre.

Anders Jelander

1964 • Perstorp

•

15 augusti 2009 kl 15:05

Gilla

Har gått ner 22kg sedan jag började med löpningen för cirka 20 månader sedan.
Var inte sjuk förut och är inte sjuk numera heller. Kroppen känner man bättre nu
fast och fin inget som hänger kan bara säga att jag är hur nöjd som helst. Enligt test jag gjorde nyligen så har jag 63 kg muskler på en kropp som väger 75 så nu gäller det bara att fortsätta så man inte blir besvken.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

15 augusti 2009 kl 15:17

Gilla

Har kort och gott inte hänt ett dugg på 3 år och över 300 mils löpning; 183cm, 68kg, kanske lite snyggare vader möjligen...

Ingela Magnusson

1965 • Torsås

•

15 augusti 2009 kl 17:11

Gilla

Har inte gått ner ett hekto sen jag började med löpning för drygt 2 år sedan. Men däremot storleken i kläderna. Och sen är ju orken, drivkraften och lusten till att göra alla måsten så mycket större, för att man mår bättre.

Tobias Drugge

1980 • Stockholm

•

15 augusti 2009 kl 17:34

Gilla

Jag tycker tyvärr att för mig finns en motsättning mellan att löpträna eller ha en snygg kropp.

Jag föröker köra lite alternativ träning så att jag inte magrar bort helt.

Jag skulle gärna bygga lite mer muskler, men vill samtidigt kunna springa snabbare.

Evelina

1977 • Umeå

#10

•

15 augusti 2009 kl 17:41

Gilla

Vad spännande att få ta del av era erfarenheter ang detta! Jag tror att även om det inte sker så stora förändringar rent fysiskt för alla så är nog den psykiska biten ändå otroligt mycket värd! Bara det faktum att man tagit beslutet att anamma en livsstil som löpning ger nog många en ökad självkänsla. För det ÄR en oslagbar känsla att springa, oavsett väder och vind, och kicken man får av att ha tagit sig runt sin bana.
Sedan är det naturligtvis ett stort plus om man går ner de kilon man vill om det är viktnedgång man eftersträvar. Eller som Maria skriver, att få vara frisk och att man lär känna sin kropp bättre.

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#11

•

23 augusti 2009 kl 13:19

Gilla

Jag har alltid varit nojig över min kropp men nu när jag tränar regelbundet (löpning och annat för variationens skull) har jag blivit mycket nöjdare. Bättre än så här blir det helt enkelt inte om jag inte ska ta till kniven. Jag har inte gått ner i vikt men hullet har blivit fastare och jag känner mig starkare.

Rickard Mattsson Haack

1988 • Helsingborg

#12

•

23 augusti 2009 kl 13:24

Gilla

Jag har fått höra tre gånger nu i sommar att jag har ändrat kroppsform...vilket jag tycker är kul att höra men jag själv ser ingen som helst skillnad. Jag kände lite skillnad innan när mina kläder började sitta lösare och lösare men nu tycker jag de sitter som vanligt igen...

Sen om det är för att jag vant mig vid att vara lite mindre eller om jag gått tillbaka till min gamla form vet jag inte...

Det som är säkert är att jag väger bara något kilo mindre än innan...

Lena M

1961 • Norrtälje

#13

•

23 augusti 2009 kl 16:19

Gilla

Jag är oerhört nöjd med min kropp!
Den kan göra fantastiska saker. Jag är helimponerad. Starka ben, starkt hjärta, aldrig skadad, aldrig skavsår eller blåsor på fötterna, sällan sjuk, god återhämtning.

Och så tänkte jag aldrig på min kropp innan jag började röra på mig.

Den faktiska förbättringen är mer muskler, bättre kondition, bättre hållning, snyggare form på benen och mjuk hud.

Johan K

1980 • Borås

#14

•

23 augusti 2009 kl 18:25

Gilla

Jag är 190cm lång och väger 78kg.

Hade samma vikt för 2 år sedan innan jag började träna, fast nu ser jag smalare ut.
Ett fettväck på magen istället för tre när jag sitter ner ;)

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

#15

•

23 augusti 2009 kl 22:32

Gilla

Sen jag började löpträna för två år sedan har jag gått ner ca 4 kg. Nu 81kg/180cm, känner mig lättare och är nästan av med "lätt gubbmage". Är nöjd och mår bra!! mycket mer uthållig vid lek med barnen, 5 och 6 år. Löpa-efter-cykel-övande-barn har gått utan besvär i timmar.

Men det bästa med löpträningen har varit at jag nu håller en mycket jämnare nivå vad gäller humör vid lågt blodsocker. Tidigare led jag (och min omgivning) av min grava "humördiabetes". Efter långa lugna löparpass inför maran i maj, har min kropp lärt sig att använda fett som bränsle. Så numera fungerar jag normalt även om det var 5 timmar sedan jag åt något, mot att jag tidigare kunde jämföras med en grävling i ett hörn efter 3 timmar utan mat :-)

Heimo

1960 • Swe

#16

•

23 augusti 2009 kl 22:37

Gilla

1981 var jag ett fetto som vägde 102 kg till mina 187 cm, här ska tränas tänkte jag!
Idag väger jag ca 80kg....har varit ner på ca 75 då jag lubba som mest...
Dom som känner mig påstår att jag ser bra ut i kropp som snart 50:i :)

Sophia I.

1983 • Malmö

#17

•

24 augusti 2009 kl 08:49

Gilla

Jag väger ungefär lika mycket som innan jag började löpträna, men ser lite smalare ut. Min största förändring är psykiskt då jag sen jag började jogga (i samband med att jag slutade röka!) tar tag i saker på ett annat sätt och mår så bra i migsjälv, jag trivs med _mig_ så himla bra.

Jag var heller aldrig medveten om min kropp på samma sätt som jag är nu, vilket nog gör att jag är mer kritisk och märker minsta viktförändring.

Henning Looström

1973 • Lund

#18

•

24 augusti 2009 kl 11:21

Gilla

Jag har aldrig varit musklig men sedan jag började springa för några år sedan har mina pectoralis runnit ner och lagt sig på låren. Kanske inte helt i enlighet med manliga skönhetsideal. Att jag sedan har tränat Wing Tsun (även känt som lazy man´s kung fu) under tiden har väl inte gjort saken bättre. WT brukar ge en stark röv men inte så mycket annat i muskelväg.

anna stenberg

1966 • billdal

#19

•

24 augusti 2009 kl 11:55

Gilla

Jag har sprungit i ett par år nu, men viktmässigt händer det inget gratis. I så fall måste jag börja äta mindre eller annorlunda, tyvärr. Kanske är det lätt att kompensera upp med lite mer mat, men i så fall är det omedvetet. Jag springer för det mesta 5-10km. Har i sommar varit ute en lugn runda innan frukost för att försöka lära kroppen använda fett som bränsle, vi får se hur det går med det...Däremot känns ju kroppen lite fastare och finare. Jag tycker också att man för sig lite bättre med en bättre hållning. Jag försöker styrketräna lite också.

Anette Palmquist

1963 • Hestra

#20

•

24 augusti 2009 kl 13:01

Gilla

Jag har sprungit i ca 1,5 år men var inte direkt överviktig när jag började
(168 cm - 64 kg), men lite mindre av mig är ju inte fel.
Slängde i samma veva som jag började träna, ut vågen och har bara vägt mig 1 gång sedan dess, vikten var då stabil.
Men det som betyder något (om man inte är överviktig) är ju att man blir mindre, fastare och mår bättre.
Det är ju ingen som egentligen bryr sig om hur mycket man väger, det syns ju inte, det är ju mycket snyggare att väga 68 kg och var muskulös än att väga 68 och "sladdrig".

Jag har en kjol som jag köpte för 4 år sedan, för 2 år sedan hade jag "vuxit ur den", i dag sitter den ganska löst, men kilona är desamma.
Jag har också fått höra att jag blivit smalare sista tiden, och det är ju roligt, eftersom vikten inte har minskat.

Så bojkotta vågen och ta fram måttband om du vill ha koll, annars är en linning ett bra "mätinstrument". Där blir man oftast sladdrig först om man lägger på sig.

För hur det än är så vill de flesta se så bra ut som möjligt, eller hur?

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.