Löpning • Skador & Rehab • 18 inlägg • 4069 visningar •

Finns det nån sport med lika mycket skador

Per Arneng
1978 • Mölndal
#1
•
15 juni 2009 - 12:46 (Redigerad 15 juni 2009 - 12:50)
Gilla
Det känns ju nästan som om man skulle vara mer skadefri om man höll på med Ulitmate Fighting eller liknande. ;-) Hade lite småont i knät hela tiden så jag tänkte att jag började med lite mer framfotalöpning och gick på lite för hårt och då fick jag ont i hälsenan. Efter 1-2 veckors vilande och rehab gav jag mig ut igen och körde 8km och fick känningar i hälsenan igen och försökte då springa som jag gjorde innan och då fick jag ont i höften. Så nu känns det rätt tungt att halta på båda benen men olika åkommor. Finns det ljus i slutet på skade tunneln? Minskar skadorna efterhand eller kommer dom smygande.. om och om igen? Ni som bytat till POSE har skadefrekvensen minskat?

Antagligen är det ju så att om man tar det lungt och kanske inte springer så ofta eller i högt tempo så kan man hålla sig skadefri men det är jobbigt när man har konditionen, viljan och energin för att träna hårt men så måste man ta det lungt för att man får massa skador hela tiden.
Andreas Ericsson
1979 • Göteborg
#2
•
15 juni 2009 kl 13:04
Gilla
Haha, du är för vekt byggd lille PA, kom och kör några ispass med mig så lovar jag att du kommer ha fler krämpor än nu...

Skoja bara med dig, har faktiskt också stora skadeproblem just nu när jag dragit igång löpningen igen men jag förklarar bort det med åldern, man e inte 20 längre och kan inte slarva med stretching, uppvärmning som jag gjort, det är orsaken till mina skador och så en tung kropp i kombination med en hjärna som tror att den är 18...
Per Arneng
1978 • Mölndal
#3
•
15 juni 2009 kl 13:51
Gilla
Andreas: Ja man börjar ju fundera i dom banorna.. :-)

Jag värmer aldrig upp och jag stretchar obefintligt.. så det kanske är så att man måste börja med sånt lite nogrannare.. fan att man ska bli så gammal o sleten i kroppen.

Hoppas verkligen att dom kommer fram till nån undersökning där man kan bevisa att allt är löparskornas fel. Än så länge är det bara konspirationsteorier men vem vet ;-)
Oldboy
1952 • Danderyd
#4
•
15 juni 2009 kl 14:43
Gilla
Nä, ALLT är inte löparskornas fel! Det är mycket TV, stillasittande jobb, bil och annat "anti-spring" som har den större delen av skulden. Alltså att vi inte springer lite då och då sedan vi började i två-treårsåldern.
Det där att "sätta igång och springa" ligger ju bakom rätt mycket.
Fredrik Sjögren
1974 • Mölndal
#5
•
15 juni 2009 kl 15:11
Gilla
Per,

Hur långt sprang du när du ändrade till framfotslöpning första gången? Att ändra löpteknik kan vara lurigt och något som bör ske successivt. Jag började själv med framfotslöpning tidigare i år, började då med att springa 2km, och ökade distansen väldigt försiktigt. Är nu efter 3-4 månader uppe på 10km utan att det känns särskilt mycket i vaderna. Har tidigare haft bekymmer med ont i knäna men med framfotslöpning känns det mycket bättre. Så med lite tålamod så ska det nog gå även för dig!
Per Arneng
1978 • Mölndal
#6
•
15 juni 2009 kl 16:12
Gilla
Oldboy: Det har du nog rätt i

Fredrik: Jag sprang först lite kortare på platt asfalt två gånger men först när jag sprang 10k i skatås tredje gången så fick jag ont. Så jag gick på alldeles för hårt. Efter två veckor med annat gav jag mig på det igen men fick ont i hälsenan efter ca 3km.. Men hade ganska högt tempo.
Henrik Lundholm
1977 • Hortlax
#7
•
15 juni 2009 kl 16:22
Gilla
Har själv tränat MMA (UFC) i 8 år utan en enda skada, har på lite över ett års löpträning hunnit med både löparknä, löparhöft, hopparknä och ständig värk i hälarna men är rätt skadefri nu :) Klart hårdare med löpning!
csaba
1973 • Malmö
#8
•
15 juni 2009 kl 16:45 Redigerad 15 juni 2009 kl 16:46
Gilla
Henrik - då har du kanske inte tävlat.

På min kampsports period så hadde jag andra sorters skador.
Brytna fingrar,tår,näsa, utslagna tänder, avsliten korsband, osv.
Men inte förslitningsskada på samma sätt som löpningen.

Löpningen är enformig idrott och det är ju alltid samma muskler som aktiveras.
Oldboy
1952 • Danderyd
#9
•
15 juni 2009 kl 18:08
Gilla
Jag har fått en korsbandsskada i tummen när jag vurpade i slalombacken. OBS! Håll ALDRIG staven med tummen på insidan, tummen måste hållas på samma sida som de andra fingrarna, trots att det känns konstigt till en början. Mycket vanlig skidåkarskada som kan leda till livslånga men om man inte får ovanligt kompetent hjälp inom en vecka.
En muskelbristning i låret råkade jag ut för när jag skulle ta ut en ansats för längdhopp "på skoj".
För att inte tala om när jag vurpade på cykel!
Stukat foten vid höjdhopp som barn.
D:o vid skidåkning i liten backe.

Gemensamt för alla mina löparskador är att de gått över problemfritt så snart jag fått diagnos+träningsprogram och det skulle kunnat ske via bok eller internet (men jag har för det mesta utnyttjat naprapat). Stukad fot, ledbandsskadan, käkfrakturerna vid cykelvurpa har alla krävt mer handgriplig hjälp. Så löpning känns inte sådär särskilt farligt ändå ;-)
Markus Avén
1960 • Linghem
#10
•
15 juni 2009 kl 19:21
Gilla
Träning är ett sätt att vänja sig, obs! vänja sig, vid hög belastning. Om man är 30+ och växlar mellan att i princip inte löpträna alls och att springa tio till femton mil på en månad med över 180 bpm (vissa månader över 190) i snittpuls är det inte så konstigt att man gör sig illa.
Träningsprogram för löpning brukar så gott som alltid rekommendera att man springer en stor del av sina kilometer långt under sin tävlingsfart.
I en annan tråd diskuterades för någon vecka sedan varför man inte springer ännu snabbare eller ännu fler intervaller om man orkar det. En av förklaringarna är att kroppen ändå inte kan tillgodogöra sig effekten av den hårdare träningen. En annan förklaring som hör ihop med den första är att skaderisken ökar dramatiskt.
Ett effektivt träningsupplägg är oftast att satsa på en långsiktig och kontinuerlig uppbyggnad av kroppen som inte riskerar småskador med efterföljande träningsavbrott.
Andreas Ericsson
1979 • Göteborg
#11
•
15 juni 2009 kl 19:34
Gilla
nu kanske det där med att sätta igång igen var lite fel uttryckt, springer alltid vår sommar höst varje år och jobbar som idrottslärare samt under vintern så är man i ishallen 4 ggr/vecka. Tror nog det e verkligheten som kommit ikapp till slut och att det e dags att ta såna saker som stretch och värmning på allvar för första gången i mitt liv. Jag vet mycket väl betydelsen av dessa saker och det är saker som jag betonar i min undervisning men som med allt annat så är ju det man vet i teori och lär andra inte detsammma som man utsätter sig själv för.
Är ju lite... större än den genomsnittliga löparen så det är för min del viktigt att va varm innan leder och sånt utsätts för mina 0,1+ ton...
Per Arneng
1978 • Mölndal
#12
•
15 juni 2009 kl 19:48
Gilla
Förra året så ökade distans och tempo för hårt och fick då löparknä. I år har jag tagit det lite lugnare men det var just vid teknik skiftet som jag gjorde bort mig. Jag borde tagit det lite lugnare med övergången.

När man var yngre så fanns ju inte löparknä eller andra skador på kartan och man kunde träna tills man spydde och sen lite till. Men det är väl kanske oundvilkligt att man skadar sig när man börjar träna efter lååångt uppehåll för att hjärnan har högre ambitions nivå än vad kroppen klarar samtidigt som om man inte skadat sig innan så vet man inte sin kropps begränsningar.

Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#13
•
15 juni 2009 kl 20:09
Gilla
Men Per har du verkligen ökat mängd/intensitet tillräckligt försiktigt? Ser ut i din löpardagbok som du rivstartat rätt rejält efter ditt skadeuppehåll? Det GÅR inte att fuska med att börja försiktigt.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#14
•
15 juni 2009 kl 22:50
Gilla
När jag sa till min idrottsläkare att jag rehabjoggade 8-10 km sa han rakt av : IDIOT

Man får börja på noll och smyga uppåt, backa så snart det kommer känning av något. Nu i efterhand kan jag hålla med honom, svårare än så är det inte. Hur långt man sen kommer utan känningar är individuellt, men brakar man bara på så kommer det som det berömda brevet.
Emil Westin
1991 • Linköping
#15
•
16 juni 2009 kl 01:06
Gilla
Löpning är ändå rätt så soft, jämfört med de skador som kampsportare drabbas av.
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#16
•
16 juni 2009 kl 01:25
Gilla
eller de flesta bollsporter där vändningar, ruscher och tacklingar sliter och drar i leder, senor och muskler.
Lars Brinkhoff
1974 • Göteborg
#17
•
16 juni 2009 kl 09:19
Gilla
Korpfotboll verkar rätt skadedrabbat. Men det kanske mer beror på deltagarna.
Per Arneng
1978 • Mölndal
#18
•
16 juni 2009 kl 10:37 Redigerad 16 juni 2009 kl 10:38
Gilla
Maria: Det jag gjort annorluna är att så fort jag fått känning i benen så har jag vilat tills den försvunnit. Så jag har kunna ligga på ~3 mil i veckan. Min tabbe var väl att jag gick för hårt på när jag skulle byta löp teknik. Förra årets löpning så var jag mer oförsiktig. Hade inte lika mycket distans per vecka men sprang kanske två dagara på raken och sprang gärnet i nedförsbackarna och det var det som ledde till löparknä.
Så jag har blivit bättre men är fortfarande lite oförsiktig.

Men om jag blir bättre i hälsenan och höften igen (känns bättre idag) så ska jag ge det ett nytt försök med ytterligare försiktighet och framförallt med framfota inspirerade tekniken.

Anledningen till tråden var väl kanske mest besvikenheten för stunden när man vilat 2 veckor och sen direkt får känningar i benen på två ställen också. Men det är ju så att man måste anpassa träningsintensiteten till vad benen klarar och det är det som är svårt när man har samma träningsmentalitet som när man var 18 men med en kropp som en 45-årig soffpotatis ;-)


Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.