26 maj 2009 kl 20:10
Jag tror inte på teorin att vänta med starten. Sprang maran 2004. Från sista startgrupp klarade jag maran på 3:35. Det var trångt hela första varvet. Jag gav järnet direkt vid startskottet, innan jag passerat startlinjen hade jag passerat tusentals människor. Man blev lite trött i början, men man får snart vila när man kommit ifatt dom som går. Sen när det blir lite mera öppet kan man ösa på igen. Väntar man med starten har det klumpat ihop sig ännu mera, och är svårare att komma förbi. Hoppa inte över någon vätskekontroll för du kan aldrig hämta igen den vätska du förlorat hur mycket du än dricker senare under loppet. Har sett skräckexempel på detta. Folk som trillat ihop inne på Stadion och inte kunnat fullfölja:
