Löpning • Kommunforum / Sverigestafetten • 11 inlägg • 45 visningar •

mental träning

Eva Elings
1962 • Stockholm
#1
•
19 augusti 2007 - 22:36 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Jag berättade för en kompis om att jag alltid känner ett motstånd innan jag ska iväg ut och jogga. Jag tänker ett "nej, nej".

Hon menade att det beror på att det jobbiga ifrån starten av min joggning fortfarande sitter i mentalt trots att jag nu orkar mer. Dvs att det mentala inte hängt med då kroppen utvecklats.

Det låter vettigt. Upplever någon mer samma sak? Har någon tips på hur man med hjälp av mental träning kan programmera om sig så att man blir mer taggat in för sin joggning?
Marie Bankhed (embla-)
1967 • Karlstad
#2
•
19 augusti 2007 kl 23:25 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Alla kan vi nog falla in i perioder där vi tappar den där riktiga löparmotivationen, de brukar påstås att det tar ca: 8veckor innan man tycker att löpningen är skön. Själv kan jag tappa suget om jag faller in i lite pms perioder, eller om jag tycker att jag inte blir något bättre. Ett tips kan vara att ta och vila en vecka så kommer nog det riktiga suget tillbaka igen. Jag tränade alltid efter jobbet tidigare och det kändes som att jag fick tvinga mig ut i spåret, nu tränar jag alltid före jobbet (kl 4.00) och det känns mycket bättre. Så du kanske ska se över när och hur du tränar.

"Run for fun"
Eva Elings
1962 • Stockholm
#3
•
20 augusti 2007 kl 08:43 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Ja, kanske kan man prova olika praktiska lösningar för att öka motivationen - som att ändra träningstid. För mig är det alltid lättare att komma ut om jag har någon joggingkompis med mig. På kvällen drar jag mig lite för att jag inte vill springa i buskagen ensam. Men rent allmänt så har jag aldrig ännu lyckats känna det där "suget" eller riktiga glädje med att springa annat än efteråt då jag är glad över själva prestationen och att jag överhuvudtaget klarar av det. De 8 veckorna har jag hört talas om - jag har kört i 1, 5 år nu, men har ständigt trappat upp. Det jag efterlyste lite här var om någon har någon teknik för mental träning. Kanske lite utav det Anders skrev. Affirmationer kanske man kan komma långt på.
Renée
1965 • Luleå
#4
•
20 augusti 2007 kl 09:21 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag bokar tid med mig själv, t ex imorgon tisdag, ska jag springa. Om jag ska vänta till jag känner lust då kan jag få vänta länge. Det är för varmt eller kallt, jag är för trött, har jag inte lite ont i foten? ursäkterna är många. Jag vet ju att när jag väl har kommit ut så känns det jätteskönt, för att inte tala om efteråt. När det sen blir tisdag behöver jag inte fundera. Jag har ju redan bestämt att idag är det springdag och då spelar det ingen roll vad det är för väder eller hur jag känner mig. Det är klart att om jag skulle bli sjuk så springer jag inte men om jag skulle låta bli för att jag inte ids då känns det som om jag har svikit mig själv. Alltså, springer jag. Detta fungerar bra för mig.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#5
•
20 augusti 2007 kl 10:19 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Först blir jag lite tveksam till varför man springer om det inte känns bra?
Men till saken;
jag tror att tempo, sträcka, helt enkelt träningsintensiteten, är för hög om man känner ett motstånd. Själv kör jag lågpulsträning och måste intala mig att hejda mig lite. Vill alltid mer.
Backa tillbaka och börja om lite. Istället för milen tre dagar i veckan kan man prova 3-4 km fem dagar i veckan eller tvärtom. Lägg in fler gå-pass, ha en ljudbok i lurarna.

Vad man än gör så kan det inte vara bra att gå ut mot sin vilja. Kanske rent av byta motionsform?
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#6
•
20 augusti 2007 kl 10:27 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jo men visst kan man väl ha en motvilja mot något även om man egentligen gillar det. T.ex. att det känns jättejobbigt att gå upp tidigt men när man väl kommer upp så är man glad att man gjorde det och det känns kanonskönt.

Jag kan inte påstå att jag längtar efter varje pass men jag funderar inte så mycket om jag ska göra det eller inte utan gör det bara. När jag väl kommer ut så är det mycket sällan jag ångrar mig! Så tricket för mig är att inte ens fundera över det utan bara göra det precis som vilken vana som helst.
Karin Fasth
1974 • Solna
#7
•
20 augusti 2007 kl 10:53 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag är säljare och använder mycket mental träning i jobbet. Har märkt att samma knep kan användas även vid löpning. Om jag känner ett negativt "nej" inom mig, (när jag egentligen vet att jag gillar det efteråt, jag är bara lat) så tänker jag mig en stor stopp-skylt framför mig, som säger stopp till de negativa känslorna. Sedan affirmerar jag: "jag har blilvit så snabb", "idag är jag stark" osv.

Jag har svårt att pressa mig på mina löparrundor, och oftast är jag inte ens trött när jag är klar - jag håller in för mycket i tron att jag ska krokna på slutet. När jag aktivt tänker att "nu ska jag springa fort i början, och orkar jag inte får jag gå på slutet", då förbättras mina tider avsevärt och jag orkar alltid springa hela sträckan. Mer än vi anar styrs vi av hur vi tänker.

Googla på "mental träning" Det finns mycket sportrelaterat att hämta!

Lycka till!
Karin Westlund
1972 • Solna
#8
•
20 augusti 2007 kl 11:24 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Du skriver att du orkar mer nu. Är det då inte just det du bör fokusera på när de negativa tankarna kommer?

- tänk på hur stark och uthållig du är nu jämfört med när du började springa, visualisera hur du kommer hem efter rundan och känner dig lagom trött, inte utmattad
- gå tillbaka och kolla hur långt och långsamt du sprang i början, spring en runda då och då där du kör samma sträcka och tempo som då - njut av hur enkelt det känns!
- välj en dag när det är fint väder, ta din favoritrunda och spring i lugnt tempo

Samla helt enkelt på positiva löparupplevelser. När du känner "nej, nej" så plockar du fram dem och tänker på hur härligt det kan vara!
Sofia Imrell
1985 • Linköping
#9
•
20 augusti 2007 kl 19:31 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag är för det mesta anmäld till något lopp och brukar använda det som en morot när det känns trögt att träna. Jag visualiserar hur det skulle kännas att springa in i mål på en riktigt bra tid, vilket alltid brukar få mig att köra hårdare. Eller så tänker jag att jag måste ju faktiskt inte springa men jag kan ju i alla fall snöra på mig skorna och gå ut. I 98 fall av 100 slutför jag träningen och det brukar kännas riktigt bra så fort kroppen är uppvärmd. En annan viktig aspekt är att inte tvinga ut sig själv om man faktiskt inte är i form (typ har slarvat med maten, sovit dåligt, är lite förkyld osv) för det kan skapa mkt negativa känslor kring träningen.
Eva Elings
1962 • Stockholm
#10
•
20 augusti 2007 kl 23:24 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Tack för alla tips - kul! :-) Jag ska prova dem.

Ja, för mig kan det vara en sporre att ha ett lopp att se fram emot. Att jag skulle klara midnattsloppet - 1 mil som jag nu gjort var helt otänkbart för något år sen. Då kunde jag vara ute i spåret och nästan gråta av lycka när jag visualiserade mig inspringandes mot mål på Vårruset. Visst är det härligt att man kan prestera så mycket mer än man tror!
Jonas Peterson
1965 • Lund
#11
•
21 augusti 2007 kl 10:45 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
"Just do it" är en rätt bra reklamslogan o passar in på min löpning, funkar inte om man skall kolla in väder o lust innan ett pass. Det är ju ALLTID skönt efteråt. Hotet mot motivationen, är det som är kul också. Nämligen kollen på puls, mellantider, sluttider etc. Lusten kan försvinna om man hela tiden jagar pers o maxar varje pass. Skönt att strunta i klockan ibland, där målet istället blir att ta sig fram utan större ansträngning o insupa naturens skiftningar. Det är väl därför man blev löparfrälst en gång i tiden, eller?
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.