23 april 2009 kl 20:21
TIll Magnus kan jag bara säga: Eller hur? :-)
Jag trodde ett tag att det bara var jag. Men så är det alltså inte.
Sprang mitt första marathon förra året på urusel tid. Värmen + skadad fot knäckte mig dock.
Revanschsugen till max. Tränar hur ambitiöst som helst med målsättning att komma ner i tid.
Sen kommer vintern. ALLA förkylningsbaciller som finns har tydligen beslutat sig för att hälsa på hos mig. Åtminstone kändes det så. Blev väldigt mycket inställd träning. När jag trodde att det var dags börja löpträna igen kom nästa bacillgäng och hälsade på. Så höll det på. Som grädde på moset började ryggen krångla också.
Gissa om jag blev låg och såg maratonmöjligheten försvinna upp i rök. Var det ungefär så ni också kände det?
För ungefär en månad sedan provade jag 15 km. Där tog det stopp.
Helt slut. Sakta kom jag dock igen.
Påskhelgen blev det några svettiga relativt långa rundor i Falutrakten. B la upp till Lugnet.
(vet ni hur bra ni har det som bor permanent i de krokarna. Underbara omgivningar att springa i. Lätt att välja om man vill ha lite eller mycket backar. Branta eller sugare. Toppennatur.Så ser det inte ut hemma hos mig kan jag
säga.)
Lite problem med ryggen bara. Ingen förkylning i sikte.
Har provat lite längre rundor hemmavid och även lagt in lite annan träning för ryggen skull. Äntligen börjar det kännas jättebra.
Tanken börjar dyka upp igen. Jag kanske ändå ska ställa upp i marathon.Det kan gå.
Tänkte prova en 2-mila runda i helgen bl a innefattande V-bron (bara för att känna på) och fresta mig själv lite mer. Klara jag den utan att falla ihop så blir det nog sikte på loppet ändå.
Om inte sä blir det en kall öl i handen och grillfest på kvällen.
Det kommer ju ändå en ny chans nästa år.
"Ps "Skönt att det är finns fler som inte är byggda som Marathonlöpare som ska ta sig runt Stockholm 30 maj "
citat från ovan Lars Nordin"
Då blir frågan:
Om jag tar mig runt den 30 maj, är jag då byggd som en marathonlöpare? jag har ju löpt ett marathon.Fast det kanske har med tiden att göra. Den tiden jag presterar har inte mycket med täten att göra kan jag säga. Jag får vara glad om jag slipper bli varvad.
Det kanske är så att de som blir varvade är de som inte är byggda som m-löpare men lite galna i alla fall eftersom de/vi ställer upp väl medvetna om att hela lördagen kommer att gå till spillo. Och förmodligen inte bara lördagen.
Men vi kommer att sova gott åtminstone.
Ja, ja bara man försöker att inte ta sig själv på så stort allvar brukar det ordna sig. Men det är inte hlt lätt alla gånger. Ds