Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 7 inlägg • 1225 visningar •

Jag hatar marathon...eller?

Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#1
•
15 mars 2009 - 13:10
Gilla
Igår, precis innan jag skulle springa, kom jag på att det var många månader sedan jag använde pulsbandet. Av många anledningar har det legat bland en massa annat skräp som jag heller inte har någon nytta av; nummerlappar och medaljer.

Jag bestämde mig för att det kanske skulle vara dags att spänna fast det där pulsbandet för en gångs skull och jag öppnade lådan.
"Få se nu här, finns här något pulsband...hrmsff, nähä inte här, kanske här då, under den här nummerlappen, haha det var ett roligt lopp...just det där sprang jag riktigt bra...men vad är detta..." Jag fiskade upp medaljen från Stockholm Marathon 2008 och håren på armarna reste sig.
Jag fick sätta mig ner en liten stund. Jag minns känslan, dofterna, värmen, svetten, skavsåren, publiken, Veronica (sambo) som ropade glada hejarop med höjt ölglas från en krog utmed banan.

Jag, som hade lovat mig själv att marathon var ett avslutat kapitel i mitt liv insåg plötsligt att jag aldrig skulle kunna komma undan. Jag skulle aldrig kunna springa ett löpsteg till utan att syftet var de där jävla fyrtiotvåtusenetthundranittiofem metrarna. Jag skulle heller aldrig kunna springa ett tröskelpass utan att tänka på känslan i benen från 35km och framåt. Jag skulle aldrig kunna äta pasta utan att känna hur kroppen bearbetar fyra likadana portioner i magen...

2:50 känns som ett väldigt rimligt mål om ett drygt halvår. Jag hatar marathon. Länge leve marathon.
csaba
1973 • Malmö
#2
•
15 mars 2009 kl 14:11
Gilla
Ha, ha Tergat !
Du har så rätt så. Dom 2 gångerna jag har sprungit en marathon lopp, så tänker man på slutet. Aldrig mer...
Men stoltheten och att vara nöjd med sig själv efteråt (med en öl i handen) slår allt.
Astri F
1978 • Trondheim
#3
•
15 mars 2009 kl 14:48
Gilla
Er det virkelig så vondt? Og så bra?

Hvis jeg ikke kjøper hundevalp i løpet av våren og må gå tur med denne fremfor å løpe, blir det maraton i Berlin- min første.. Jeg løper regelbundet 28 km. to ganger i uken, men hvem vet hva som skjer mentalt og fysisk etter 30km... Utenom alle dere som har prøvd!
Per M
1964 • Uddevalla
#4
•
15 mars 2009 kl 20:17
Gilla
Tergat och csaba: jag känner igen den där hatkärleken, har som mål 2009 att undvika fler marathonlopp...
Astri: du klarar säkert ett marathon utan större problem(efter en snabb titt i din träningsdagbok). Det är bara lite jobbigt på slutet. De sista 5-12(?)km får man ta en km i taget, glömma det där med fint löpsteg och försöka se framför sig hur man kommer in på upploppet och springer i mål. Någon har sagt att det är 7(8?) gånger jobbigare med helmara än halvmarathon, vet ej om jag håller med om det, men det ligger något i det. Lycka till!!!
Micke
1981 • Göteborg
#5
•
16 mars 2009 kl 08:32
Gilla
Tergat : Det med pulsbandet, är sig likt hemma hos mig med.

Trodde inte att jag skulle springa ett marathon mer efter Skövde m för 3 år sedan.
Har i år genomfört ett marathon och är anmäld till stockh.

Varför -? lovade mig själv att inte springa så långt.

mvh
Astri F
1978 • Trondheim
#6
•
16 mars 2009 kl 10:42
Gilla
Til Per M: Takk så mye! Jeg håper jeg skal få til nok långpass igjennom sommeren, selv om jeg er ensam om ansvaret for en hundevalp, og dermed greie maran:-) Jeg er motivert iallfall, og jeg kan bare tenke meg den fantastiske opplevelsen av mestring når man springer i mål! På tross av all smerte...
Tobias Drugge
1980 • Stockholm
#7
•
16 mars 2009 kl 10:48
Gilla
Jag borde hata marathon. Jag har sprungit 9 stycken. Efter samtliga har jag mått mer eller mindre dåligt. Inte nog med att man plågas dom sista 7kilometerna. Jag kan må illa i flera timmar efteråt.

Jag kallsvettas, har diarre, och spyr.

Nu har jag bestämt mig för att bara springa maror i gynnsamt väder.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.