22 februari 2009 kl 19:35
Idag var det runner´s low på mitt långpass. Mot slutet var snön stundtals nästan en decimeter djup och det var jobbigt som sjutton att pulsa fram genom den. Innan det hade jag startat med 30 sekunder för snabba kilometertider och senare vid ett par tillfällen varit tvungen att stanna och gå för att få ner puls och komma ikapp med andningen.
Det var ett totalt hemskt pass, men jag lyckades hålla mig ute hela den planerade tiden på två timmar, även om jag blev tvungen att gå ca tio minuter av den tiden.
Nu är jag, tre timmar senare, fortfarande helt slut i kroppen, men har återhämtat mig så pass så jag inte längre känner mig lika apatisk som jag gjorde när jag kom in, genomblöt och stapplande in i lägenheten. Runner´s High? Nä, så långt därifrån det gick att komma...