Löpning • Träning • 13 inlägg • 6317 visningar •

Intervallträning "for dummies"

Helena Hedman
1973 • Årsunda
#1
•
6 februari 2009 - 19:07 (Redigerad 6 februari 2009 - 19:14)
Gilla
Hej på er!
Har just läst en mycket fascinerande tråd om "rätt hatighet på intervallerna" och dessvärre måste jag konstatera att jag har lite svårt att förstå...

Är det alltså så att man ska springa saktare på sina rundor? Jag förstår verkligen inte hur man kan bli bättre genom att springa saktare än vad man egentligen kan? (och det hjälper inte så mycket med alla fina termer i tråden om trösklar, laktat vs mjölksyra, vdot och yadayada eftersom jag inte har examen i den typen av ämnen..)
Nu är det förstås inte så att jag springer i maxfart på alla mina rundor, men i relation till min bästa fart så ska tydligen mitt träningstempo ofta vara en minut/km långsammare än jag har till vardags. Skumt!

Som ni förstår så är jag en novis i dessa (i min värld) nya teorier. Finns det någon som på ett enkelt sätt kan och vill förklara hur det kan komma sig att jag möjligen skulle kunna bli bättre genom att springa saktare? (för man vill ju inte slita ut sin kropp i onödan :-)

Magnus
Stockholm
#2
•
6 februari 2009 kl 19:53
Gilla
Nej, tror inte du blir bättre på att springa i ett långsammare tempo. Fortsätt i det tempo du tycker passar dig. Om man däremot kör mycket kvalitetsträning i form av intervaller och snabbdistans bör man mellan dessa pass köra distans i lugnt tempo for att kroppen ska återhämta sig, men det är en helt annan diskussion.
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#3
•
6 februari 2009 kl 22:59
Gilla
Det handlar om ett avancerat pusslande för att optimera träningseffekten över en längre tid.
Vi har bara tillgång till 24h per dygn och 7 dagar ver vecka. På denna tid ska vi hinna träna snabbhet, uthållighet, muskelstyrka, löpteknik osv. Vi ska dessutom hinna återhämta oss mellan tränigstillfällena så vi orkar träna nästa gång.

För en motionär som springer, säg, mindre än en timme per gång, tre gånger i veckan så är inte återhämtningstiden nåt större problem, så då behöver man inte vara speciellt noga med att försöka optimera förhållandet mellan träning och slitage.
Men springer man varje dag, eller oftare, så blir det en helt annan femma. Springer du för fort då så kommer du inte hinna återhämta dig till nästa träningspass, och då kommer du inte kunna träna som du ska på det passet. Så småningom drar du på dig skador osv. Så då börjar det bli nödvändigt att ta reda på exakt hur snabbt man behöver springa för att dels få ut så mycket träningseffekt men samtidigt inte förstöra kroppen så mycket så nästa pass blir för dåligt. Att träna hårdare ger bättre effekt, just då, men extravinsten man gör äts upp av den extra vila som behövs eller de skador man kommer dra på sig.
Mårten Hemström
1969 • Sala
#4
•
9 februari 2009 kl 15:26
Gilla
Helena, jag känner igen resonemanget du har, för jag hade samma resonemang innan jag åkte en benhinneinflammation och fick ont i knän och ljumskar. Man blir inte snabbare av att sänka farten, men man skadar sig mindre.
Tobias Drugge
1980 • Stockholm
#5
•
9 februari 2009 kl 17:03
Gilla
jag har en enkel grundregel när jag kör intervaller:

snabbast möjliga fart utan att dra på mig mjölksyra
Micke
1981 • Göteborg
#6
•
9 februari 2009 kl 19:56
Gilla
Endel pass måste man bli rejält trött på - men endast om man har en bra "grundstomme" att stå på.
Så man klarar av eventuella pass samma vecka

så tänker jag

mvh
Helena Hedman
1973 • Årsunda
#7
•
9 februari 2009 kl 20:05
Gilla
Hej på er!
Tack för era kloka svar!
Konstaterar alltså att mina egna teorier om träning och intervaller fortfarande gäller, jag är en glad amatör som inte på nått sätt behöver optimera träningen. (Men eftersom jag drabbats av blyben och oöverstiglig vintertrötthet, så känns det lite bedrövande - jag måste alltså träna på i samma tempo som vanligt fastän det går TUNGT...:-)

Men jag måste säga att tråden jag nämnde ovan är intressant - hur man kan fatta så lite av så många inlägg :-) Jag tror att det som förvirrade mig var de omvandlingstabeller de refererade till, där framgick inte att det fanns en "sämsta-nivå" när de slutar gälla... När man knappar in de värden man själv har så tror man ju inte sina ögon när man får till svar att man ska springa saktare.
Men jag tycker fortfarande att det är en intressant teori att man ska springa intervaller "sakta" - i jämförelse med vad man eg kan klara. Tur att detta är ett överkursområde och att jag aldrig kommer att behöva bekymra mig om såna teorier!
Leif Andersson
1954 • Falun
#8
•
9 februari 2009 kl 21:31
Gilla
Jag tycker Magnus Nilssons inlägg här ovan klargör det hela riktigt bra. Som han säger så är teorierna viktigare för de som springer varje dag, eller oftare. Och motsvarande, de stämmer sämre för nybörjare och uppstarts-löpare.
Pål Nilsson
1976 • Höör
#9
•
10 februari 2009 kl 07:12 Redigerad 10 februari 2009 kl 09:38
Gilla
Det är just av denna anledning jag anser att tabell-reglerade intervaller (eller annan form av fartträning) inte alltid lämpar sig för motionärer. Jag tror att det kan vara ordentligt begränsande i många fall. Om man tränar 2-3 ggr i veckan så finns det väldigt lite argument att hålla igen över huvud taget. Det är min övertygelse att med så mycket vila så kommer det alltid att finnas tillräcklig tid för återhämtning. Det är, som många nämner ovan, en helt annan sak om man pusslar med 1-2 eller inga vilodagar i veckan. Så om du vill springa intervaller: spring repetitionerna så fort du kan med betinget att hastigheten inte ska minska. Du ska hitta hastigheten du precis orkar i t.ex. 8 repetitioner. Svårare än så är det inte.
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#10
•
10 februari 2009 kl 07:32
Gilla
Nåja, det finns en viktig anledning även för en motionär som tränar sällan att hålla igen. Lust. Om man springer för hårt är det lätt att träningspassen blir för olustbetingade och därmed kommer man få svårt med kontinuiteten. Efter ett lättare pass kommer man hem och känner mer lust att genomföra nästa träning.

Själv har jag ägnat mig åt lågpuls sen i december. Jag känner att jag inte utvecklats lika bra som jag kunnat göra med mer traditionell träning, MEN, och det här är det viktigaste i all träning, tack vare lågpulsandet har träningspassen varit lättare att genomföra, och jag har lyckats upprätthålla träningen trots fotproblem, motivationsproblem, kyla och dåligt väder. Och jag har haft kraftiga motivationsproblem, av olika skäl. Hade jag haft tempopass och intervaller på schemat så hade jag aldrig genomfört nåt pass överhuvudtaget.
Helena Hedman
1973 • Årsunda
#11
•
11 februari 2009 kl 19:48
Gilla
Hej igen!
Som sagt, skönt att mina teorier för min egen träning alltså håller. Och jag håller verkligen med om att det är viktigt att träningen fortsätter vara rolig och lagom utmanande.

Min devis är ju "bästa träningen är den som blir av" och precis som dig Magnus har jag just nu en rejäl motivationssvacka just nu. Skulle träningen vara tuff så skulle jag troligen strunta helt i den. Just nu får jag bara försöka få på mig löparkläderna och tänka "lite är bättre än ingenting", med usla resultat som slutprodukt. Men kanske just därför fick jag lite hopp när jag såg tråden om att man kunde utvecklas även fast man springer sakta - lite ljus i tunneln. Synd att det inte gällde mig :-)
Men när jag väl får tillbaka krafterna igen är det "vanliga" intervaller à la Pål som gäller.

Men idag kan jag vara lite stolt, jag tog mig ut och spang fastän jag haft hårda förhandlingar med med mig själv och det fanns flera hållbara argument för varför jag kunde låta bli. Så nu får jag vila till fredag/lördag - skönt! Måtte det bara bli vår snart, jag behöver ljuset och värmen!!!

Tack för era inlägg, ni har vairt till hjälp att reda ut saker och ting för mig!
Pål Nilsson
1976 • Höör
#12
•
11 februari 2009 kl 22:59
Gilla
Starkt Helena! Att tvinga sig ut i vinterväder tyder på lysande karaktärsmässiga förutsättningar för att bemästra de tuffaste av intervallpass! Jag vill passa på att skjuta in att även jag håller med om att lite långsammare intervaller också är givande. För alla. Det går inte att alltid ge allt. Min enkla synpunkt är bara den att har man lust och ork och känner sig trygg i förhållande till skademonstret, ja då är det bara att ge järnet! På tal om lust kan jag (och många med mig) tycka att det ofta är lustbetonat att göra just det. Lycka till!
Helena Hedman
1973 • Årsunda
#13
•
12 februari 2009 kl 19:58
Gilla
Tusen tack för peppningen - gudarna ska veta att jag behöver den!!!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.