Löpning • Träning • 117 inlägg • 18406 visningar •

Vart på foten ska man landa?

florian michelsen
1990 • helsingborg
#1
•
3 februari 2009 - 13:22 (Redigerad 3 februari 2009 - 13:28)
Gilla
Hej, jag har läst på hemsidor och kollat på videoklipp om löpning ganska mycket och jag har fått olika svar på min fråga; Vart på foten ska man landa när man joggar? Somliga säger att man ska landa på hälen och rulla fram.. och andra säger att man ska landa längre fram på foten och "rulla" därifrån, vad säger ni?
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Micke
1981 • Göteborg
#2
•
3 februari 2009 kl 13:45
Gilla
Intressant diskussion, köpte skor för några veckor sedan och såg mig själv springa och diskuterade det med "löpteknikern".
Man såg ganska tydligt att när jag sprang på framfoten ( med tårna, hälen sist ) blev mitt steg hämmande, tiden jag var i backen förlängdes.

När jag däremot satte i hälen först gick det snabbt, tiden jag var i backen var minimal.

Du kommer få många svar här inne. Det viktigaste som jag ser det är att man är i med foten i backen under SÅ KORT TID SOM MÖJLIGT och utnyttjar ekonomin.
Även om man springer med fram eller bakfoten blir det en slags broms

Ps: Erik Sjöqvist springer med hälen först.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#3
•
3 februari 2009 kl 14:06
Gilla
Finns massor skrivet om detta. En del framhåller framfotalöpning som det naturliga, andra tvärtom. Jag är inne på att det beror också mycket på vilka distanser man siktar, man ser många sprinters och medeldistansare som löper på framfoten, men inte så många marathonlöpare.

Precis som Mikael så tror jag det är viktigt med ett lätt steg, försökt landa mjukt vare sig det är på framfot eller häl, ha kort kontakttid och framför allt ta inte för långa steg så att tyngdpunkten hamnar för långt fram. Det blir då en bromsande rörelse.
Mårten Hemström
1969 • Sala
#4
•
3 februari 2009 kl 16:54
Gilla
Man rullar när man sätter i hälen först, inte när man sätter i framfoten först. Hur kan man rulla från framfoten om man inte springer baklänges?
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#5
•
3 februari 2009 kl 18:47 Redigerad 3 februari 2009 kl 18:56
Gilla
Man skall alltså använda kroppens naturliga stötdämpning genom att landa på frärmre delen på foten och på så vis dämpa stöten medels Hälsena och böjt knä. Att landa på hälen är därimot stumt och låter övriga kroppen ta en allt för hård stöt. Värst är att där till ha ett rakt knä.
Att flyga så länge som möjligt är inte effektivt. Därimot så skall kraft fasen vara så lång och effektiv som går. Man skall inte ödsla kraft på att kasta fram benen framför sig utan sätta ner foten nära tyngdpunkten rakt över foten och därifrån skjuta höften/kroppen framåt.
Man bör undvika så mycket vertikal rörelse som möjlig, då kraften skall riktas framåt.

Så har jag i alla fall uppfattat det.

Genom att prova att springa barfota känns allt detta helt rätt enligt mig.
Hälkulan är ju knappast heller särskillt säker att landa på i ett ojämnt underlag
Foten har har tagits fram över väldigt många tusentals år. Det har inte Nike eller Puma. Naturligt borde vara bra...... eller?
Magnus Arvidsson
1975 • Nyköping
#6
•
3 februari 2009 kl 19:24
Gilla
Jag brukar landa på marken. ;) Skämt åsido: Häl först - rulla fram.
Rolle H
1963 • Lindholmen
#7
•
3 februari 2009 kl 20:05
Gilla
Om man nu "ska" landa på häl, framfot eller tåna, det låter jag vara osagt. Men att inte landa på hälen tycker jag att känns skönt och det ändrade steget kräver ett högre tempo på benen som ger högre fart och mindre "skump" när man slipper lyfta kroppen lika mycket i varje steg.

Om det är värt att lära om vete tusan men jag ville prova. Jag ägnade en stor del av andra halvan förra året till att försöka lära mig att landa på framfoten. När det fungerar så känns det helt enkelt mjukare.

Det krävs en hel del för att kunna landa på framfoten. De flesta motinärsskor har en ruskigt hög häl. All dämpning gör det näst intill omöjligt att landa på fram foten., om man inte vill springa på tå som om man hade haft högklackat.

Med rätt skor är det dock en helt annan sak, men det krävs fortfarande en hel del övning och träning för att ändra steget. Vaderna kommer nu att bli stötdämpare för hela kroppstyngden och det sliter innan man har vant dem vid det. Barfotalöpning i korta distanser tyckte jag var en bra träning. Samt tåhävningar.

Finns en uppsjö med info om olika skolor på nätet. Ett exempel (reklam) ang framfotalöpning finner ni här: http://www.youtube.com/watch?v=1fBh2qH4QbM

Och nej, jag landar inte alltid på framfoten. Definitivt inte när jag blir trött...
Sven Andersson
1966 • Kista
#8
•
3 februari 2009 kl 20:20
Gilla
Allt faller sig naturligt när man ser till att sätta ner foten rakt under höften. Det GÅR inte att landa på hälen då. I alla fall inte för mig. Då skulle jag falla baklänges...
Pär Hansson
1975 • Järna
#9
•
3 februari 2009 kl 21:56
Gilla
Jag vill rekommendera att landa längre fram än på hälen. Själv landar jag nånstans mitt på foten.

Förr trodde jag att för att springa snabbare så måste jag ta så långa steg som möjligt, och därför blev det att jag sträckte fram benet extra långt och landade på hälen. Sen när jag läste om framfotalöpning här på jogg-forumet och provade att landa längre fram på foten, så kändes löpningen genast bättre, till min förvåning. Jag känner att jag kan trycka ifrån kraftigare i steget, och därför orkar jag springa lite snabbare.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#10
•
3 februari 2009 kl 23:23 Redigerad 3 februari 2009 kl 23:34
Gilla
Mittenfotssteg och rullande steg med hältouch är vanligast bland långdistansare, inklusive eliten. Väldigt få har ett "rent" framfotssteg, åtminstone i den här studien...
Foot strike patterns of runners at the 15-km point during an elite-level half marathon

Har själv ett mittenfotssteg. Funkar fint. Foten träffar marken rakt under höften och tyngdpunkten på framfoten förstås, med lagom kadens (94 kring marafart och över). Ett rent framfotssteg är det ingen idé jag ger mig på - högerfoten fixar inte det på hårdare underlag alltför långa stunder (trampdynorna totalhavererade för ett år sedan, när jag envist körde på med ren framfotslöpning... så den risken tar jag inte igen, även om jag har inlägg i dag som rättar till steget och minskar risken betydligt).
Henning Looström
1973 • Lund
#11
•
4 februari 2009 kl 08:31
Gilla
Mycket intressant studie Janne länkar till!
Trodde faktiskt att fler än 2% av dessa snabba löpare skulle springa på framfötterna.
Kan någon reda ut begreppet "inversion of the foot"?

Var själv på löpanalys i somras och har sprungit på framfötterna sedan augusti. Har haft besvär med en benhinna sedan november så jag vet ännu inte om min stackars kropp pallar belastningen... Får kanske följa Jannes exempel och backa till ett mittfotsteg.
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#12
•
4 februari 2009 kl 11:56 Redigerad 4 februari 2009 kl 21:30
Gilla
Det viktiga är inte vilken del av foten som touchar marken först, utan var foten sätts i i förhållande till kroppens tyngdpunkt.

Lite generaliserat:

Jag tror att de flesta löpare med "bra" teknik (inkl elitlöparen) sätter i foten rakt under tyngdpunkten med lätt böjda knän som fjädrar. De som sätter i hälen först gör en snabb rullning som ger liten belastning på hälen. Med lätta tävlingsskor som har låga hälar måste det nog gå till på detta vis.

Löpare med "dålig" löpteknik sätter i hälen framför kroppens tyngdpunkt med nästan sträckt ben. Det blir en kraftig stöt som fortplantar sig upp genom kroppen. Personer med denna teknik torde vara beroende av höghälade väldämpade skor, och beklagar sig ofta att skorna känns helt slut efter bara 70 mil. Dessa personer är förstås skoindustrins favoriter eller tacksamma offer och kan ha en skokostnad som på 20kr/mil eller mer

De med lite "bättre" löpteknik torde dock ligga under 10kr/mil i skokostnad.
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#13
•
4 februari 2009 kl 12:14
Gilla
Henning: Med "inversion of the foot" menar de nog pronation.
Pronation är ju något bra som ger en naturlig stötdämpning. Överpronation är mindre bra, förstås.
Börje Lindh
1960 • Kullavik
#14
•
6 februari 2009 kl 22:28
Gilla
Enklaste testet är att springa barfota. Gör sedan likadant med skor.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#15
•
7 februari 2009 kl 15:35
Gilla
Det är precis som Olof skriver...

Apropå, tittade i dag på bitar från OS-maran i Peking (har den inspelad). Särskilt tätgruppen och deras löpteknik var intressant såsom hälkick, armföring, kadens mm och så klart fotnedsättning. Tv-teamet var ju bra på att då och då spela upp klipp av enskilda löpare i slow motion inklusive inzoomningar av steget och jag roade mig med att spelade upp klippen ännu saktare så det blev "super slowmo".

Alla hade förstås små skillnader här och där, förutom två saker som var så gott som identiska hos de jag tog en titt på (Merga, Wansiru, Gharib...) - nämligen kadensen som var 16 steg per 10s dvs 96, samt steget som var klockrent mittenfotssteg med lätt böjda ben, tyngdpunkt rakt under höften. Högst hälkick av tätlöparna hade segraren Wansiru, även om de alla kickade bra högt.
Henning Looström
1973 • Lund
#16
•
8 februari 2009 kl 09:35
Gilla
Ang hälkick: Springer man fort för att man kickar högt eller kickar man högt för att man springer fort?
Rent mekaniskt är det ju lättare att dra benets massa framåt om det är dubbelvikt än om det är utsträckt och när man springer fort åker ju hälen upp ganska långt av sig själv. När man springer långsammare däremot kräver det ju en del jobb att dra upp hälen. Är det ekonomiskt? Det känns rätt skumt tycker jag...
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#17
•
8 februari 2009 kl 11:49
Gilla
Henning: De bästa afrikanerna håller ju i princip 3 min/km när de springer maraton och det är ju inte direkt långsamt. Den höga kicken är nog mest en "pisksnärtseffekt" i ett avslappnat underben som uppstår då lårbenet förs framåt.
För oss vanliga slashasar som i bästa fall tar sig fram i 5-minuterstempo blir nog inte kicken särskilt hög. Om man bara slappnar av i knäled/underben så borde ju kicken bli naturlig och inte så energikrävande..

Det som gör kenyaner till överlägsna löpare lär vara deras väldigt tunna och lätta underben, som ger en överlägsen löpekonomi. Man kan ju rent mekaniskt förstå att det är lätt att hålla en hög kadens med ben som är lätta längst ut. Av samma skäl blir det jobbigare att hålla en hög kadens med tunga skor.

För motionären som vill vårda/utveckla sitt löpsteg så tror jag att det räcker att höja stegfrekvensen. Då flyttas fotisättningen automatiskt bakåt och hamnar mer under kroppens tyngdpunkt. En annan grej man kan tänka på är att försöka springa så tyst och smidigt som möjligt. Sen bör man ju undvika tunga höghälade skor också....
Filip Alderin
1978 • Älmhult
#18
•
8 februari 2009 kl 15:31
Gilla
Förutsatt att man sätter ner foten under kroppen, har en kadens på 80-95 samt kort steglängd. Vad reglerar man när man ändrar hastighet? Antar att man fortsätter sätta foten under kroppen, så det är kadensen eller steglängden som ska ändras. Men låt oss säga 3 min/km, 4 min/km respektive 5 min/km. Vad ska kadensen vara? Steglängden kanske är svår att sätta, men ska den ändras?
Johan I
1987 • Örebro
#19
•
8 februari 2009 kl 17:43 Redigerad 8 februari 2009 kl 17:45
Gilla
Filip:
Man skall tydligen variera steglängd när man springer för att öka/sänka farten. Stegfrekvens/kadens skall hållas rätt konstant oavsett fart.

Men det är lättare sagt än gjort att bara öka steglängden efter att ha sprungit en längre sträcka. Men det är väl bara att träna och träna och träna.

Sök på trådar om kadens, stegfrekens eller steglängd så kommer du få upp rätt mycket om det, inkl. en tabell som visar på "optimal" stegfrekvens vid en viss kroppslängd. Så det beror även på hur lång man är.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#20
•
8 februari 2009 kl 18:52
Gilla
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6pstil

Väldigt bra förklarat.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.