Löpning • Övrigt • 15 inlägg • 3021 visningar •

Det här är kanske jogg.se mest korkade fråga. Men, jag undrar...

Tobias Drugge
1980 • Stockholm
#1
•
3 februari 2009 - 20:15
Gilla
om småprat under ett marathon kan ha nån negativ effekt?

Jag är en väldigt pratsjuk och social kille. Jag babblar gärna med folk under ett marathon, och man märker snabbt om personen i fråga är intresserad av att prata eller inte. (annars skulle man kunna va rätt jobbig)

Förutom det uppenbara att jag tycker det är trevligt att surra lite så upplever jag även stora fördelar med att släppa focus på sina allt mer smärtande ben och kanske kunna ge några uppmuntrande ord till varandra.

Eftersom jag aldig upplevt mig andfådd under ett marathon (med undantag för ett visst frustande under sista kilometerna) så ser jag bara fördelar med att kunna säga saker som:

"hur känns det?" eller "hej snygging! går du hit ofta eller?" :)

Men, är det så att man kanske "slösar" energi som benen istället behöver?
Proffscyklisterna babblar ju på en hel del i klungan, men jag har aldrig sett marathonlöpare göra detsamma.
Sven Andersson
1966 • Kista
#2
•
3 februari 2009 kl 20:28 Redigerad 3 februari 2009 kl 20:29
Gilla
All energi som inte går åt till att transportera tyngdpunkten rakt och horisontellt i löpriktningen (inklusive inre kroppsfunktioner) är ju bortslösad. Men för att det ska inverka negativt på sluttiden borde väl kanske förutsättas att löparen i extremfallet faktiskt kramar ut sista energidroppen med det sista steget över mållinjen. De flesta har ju mer att ge när de går över mållinjen vilket visar att de har (skulle ha haft) en hel del extra energi att spendera på att t ex prata under loppet. Fast det vore väl bättre att de hade sprungit fortare...
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#3
•
3 februari 2009 kl 20:42
Gilla
Säger ungefär som Sven; känner du att du har ork och lust att småprata - spring snabbare istället.

... men vem vet, din andra öppningsreplik kanske leder till helt andra mål här livet :-)
Tobias Drugge
1980 • Stockholm
#4
•
3 februari 2009 kl 20:52 Redigerad 3 februari 2009 kl 20:54
Gilla
Jag bör tillägga att jag knappast springer och håller igen på en mara. Jag har sprungit 9 stycken. Efter samtliga har jag varit mer eller mindre illamående efter målgång. Svetten brukar spruta även fast jag fryser. Efter 3 eller 4 av mina 9 maror har jag legat och spytt efteråt.

Och smärtan i benen ska vi inte ens tala om. Andfådd blir jag även på halvmaror. Men aldrig på helmaror.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#5
•
3 februari 2009 kl 21:06
Gilla
Tror inte man ska underskatta det mentala som Tobias nämner. Kan man släppa fokus från smärtan i benen med några trevliga ord kan det överväga energiförlusten.
Nu vet jag inte vilka tider ni pratar om, men i mitt fall där det handlar om 4 timmar är det nog så. Siktar man på rekordtider har man kanske inte tid att vara social..
Snabb
1979 • Malmö
#6
•
4 februari 2009 kl 08:00
Gilla
Det låter som att du tjänar på att prata. Som du skriver är dock motparten inte alltid lika intresserad. I värsta fall kan det få någon av dem att tappa sitt fokus eller uppleva det som psykningar, men de flesta förstår nog att du vill väl.
Anders S
1973 • Göteborg
#7
•
4 februari 2009 kl 08:32
Gilla
Sprang du på snackade i Vällingby 2007 och kom i mål på 3.02?

Jag antar att du snackar under första delen av loppen innan du blir illamående mm. :-)

Men det är lite tjusningen med marathon att det dröjer innan det blir riktigt jobbbigt.
Själv gillar jag att fokusera och gå in i mig själv (så prata inte med mig ,-))

Sen tror jag att bara man släpper lite på maxprestation så kan man snacka i stort sett hela vägen utan att det får negativ påverkan.

Har själv sprungit marathon på 3.25 snackandes hela vägen när mitt max kanske låg på 3.10-3.15.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#8
•
4 februari 2009 kl 10:14
Gilla
Har bara sprungit maran en gång men sett från "mottagarhåll" så får du gärna snacka med mig, fast du ligger väl före mig så det är väl inge risk ;-)

Under min första mara i Stockholm förra året så blev jag peppad av en kille jag snackade lite med andra varvet på Norr Mälarstrand efter ca 35 km. Vi pratade om att det började gå tungt, jag nämnde då att det var min premiärmara och han utbrast då; "Du är ju grym!" villket gav mig jättemycket energi, sedan var vi några löpare som peppade varandra hela vägen in i mål på stadion - detta bidrog enormt till den härliga löparupplevelsen för mig
Henning Looström
1973 • Lund
#9
•
4 februari 2009 kl 10:27
Gilla
Tobias. Jag läser ditt inlägg med ett stort leende! Störtskön inställning till löpartävlingar tycker jag. Det verkar ju som att du tar igen den eventuella energiförlusten från pratet med den psykiska vinst du gör av att få småprata dig genom ett trivsamt lopp. Jag snackade lite under min första mara och det lyfter ju faktiskt upplevelsen en smula, mara nr 2 sade jag inte många ord.

En kompis hörde följande uppmuntrande ord från en medlöpare vid 16km: "när vi har sprungit lika långt till har vi bara en mil kvar" Någon annan i klungan var inte fullt så snackig (och pigg) och svarade bara "Käften!"
Staffan Darehed
1968 • umeå
#10
•
4 februari 2009 kl 10:53
Gilla
Under umemaran 2008 så sprang jag tillsammans med en kille från Sundsvall i 27 km, vi sprang och pratade hela tiden och det var väldigt trevligt, tyvärr fick jag springa sista biten själv då han inte orkade hålla farten
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#11
•
4 februari 2009 kl 11:53
Gilla
Jo, så är det nog. Under en mara kan man (och "får man" snacka). Helt OK.
Men när folk springer och pratar i exvis midnattsloppet blir man lite psykad. "Äh, f*n öka tempot i stället för att springa och småsnacka i vägen för oss andra i trängseln..." typ. :-)
Tobias Drugge
1980 • Stockholm
#12
•
4 februari 2009 kl 14:03
Gilla
Jo, efter loppen är jag inte direkt kontaktbar. Fast efter att ha spytt några gånger brukar illamåendet släppa. Men jag har pratat mer eller mindre under alla mina maror.

Däremot känner jag att även under halvmaror så måste koncentrationen gå åt till att andas rätt. Jag är andfådd i 21kilometer.

Men en mara upplever jag som 35km söndagspromenad och 7 kilometer intensiv bensmärta. Under båda delarna känns prat positivt.

Jag skulle tro att energiförlusten är ytters marginell. Är det nån som tror eller vet nått annat?
#13
•
4 februari 2009 kl 17:10
Detta inlägg har raderats
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#14
•
4 februari 2009 kl 21:45
Gilla
Energiförlusten är nog marginell
Däremot kanske andningen begränsas så att du inte kan springa maximalt..
Å andra lär ju "prattempo" vara en utmärkt metod att hitta ett hållbart långdistanstempo. Det gör att du inte spränger dig.
Sen har vi ju de positiva psykologiska och sociala aspekterna
fru Lindh
1968 • Finland
#15
•
5 februari 2009 kl 08:35
Gilla
Det gäller ju inte liv eller död,så jag tycker det är en fördel att ha trevligt på resan!
I mitt livs hittills enda halvmara kände jag att jag ville puffa på någon som såg riktigt slut och uppgiven ut,och fick god respons.Sen finns det ju alltid de som är så fokuserade att allt utomstående trams bara stör,så där göre man sig icke besvär:)
Jog & smile !
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.