Löpning Övrigt 58 inlägg 3198 visningar

Jogga ni i mörkret ensamma kvinns?

Anna
1979 • stockholm
#1
4 november 2008 - 19:26
Gilla
Jag tycker att det är otäckt att ge mig ut på löpartur såhär i höstmörkret, bor där det finns mestadels skogsområden och har ingen jag kan jogga med regelbundet. Hur gör ni andra? Törs ni ge er ut? Detta är ett stort och irriterande problem för mig, vill ju kunna ge mig ut å löpträna precis som vanligt!
< < < 1 2 3 > > >
Ylva Ö
1961 • Hägersten
#21
5 november 2008 kl 22:00
Gilla
Jag vägrar att vara rädd! Men å andra sidan är jag nog både godtrogen och naiv. det är i alla fall med stor tvekan jag ens läser den här tråden, rädd att få tankarna i rullning på all som kan hända.

Fick mig i alla fall en tankeställare när sonen (14 år gammal) med kompis blev rånade en söndag runt 20-tiden för ett par veckor sedan. Det var ett gäng på sex ungdomar 13-16 år som höll fast dem och hotade med kniv! Det var nära tunnelbanestationen i området (lugnt villaområde i södra Stockholm). Sonen och kompisen hade bara gått iväg för att köpa lite godis och hade oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det och är mest av allt orolig för att de inte ska våga röra sig fritt fortsättningsvis.
Anette Björkman
1978 • Lund
#22
5 november 2008 kl 22:18
Gilla
Springer jag skrylle har jag bara med mig telefonen i i fickan, men springer jag inne i Lund har jag antagligen med mig larm eller överfallsspray. En spray som färgar den som blir sprayad med en röd färg som inte går bort i tvätten. Men springer jag hemma i Småland så har jag bara telefonen med mig så jag kan ringa efter päronen om jag inte orkar så långt :P.

Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#23
5 november 2008 kl 22:59
Gilla
Jag försöker inte "förlöjliga/förringa kvinnors känslor angående att vara ensamma ute när det är mörkt." Då missar du poängen. Vad jag vänder mig emot är försök att framställa kvinnor som offer och mindre förmögna att ta hand om sig själva.

Kvinnor är oftare än män rädda i dylika sammanhang. Ja. Men den skillnaden i rädsla baseras egentligen på felaktiga premisser. Män(*) överskattar sin förmåga att klara sig om man råkar ut för nåt och kvinnor(**) överskattar sin risk att råka ut för nåt.

Som frågeställaren Anna själv skriver längre ner i tråden:

"men detta med att inte våga jogga i mörkret är för mig ett kvinnligt problem,"

Ja absolut! Precis så är det. Rädslan är ett kvinnligt problem. Tyvärr.
*Faran* att jogga i mörkret är däremot inte nåt kvinnligt problem (egentligen inget större problem överhuvudtaget om vi tittar på statistiken)
Det kvinnliga problem som behöver åtgärdas är att man behöver minska rädslan hos kvinnorna. Min åsikt är att varje gång man försöker framställa *farorna* att vara ute som ett kvinnligt problem så ökar man rädsleproblemet för kvinnor, dvs den delen av problemet som är kvinnospecifik, därför ser jag gärna att frågor som den i rubriken inte ställs specifikt till kvinnor, för att inte ytterligare spä på tankegången att kvinnor behöver vara mer rädda än män. "Joggar ni i mörkret ensamma?" Hade varit utmärkt som fråga till en forumtråd, men ju mer man ringar in en viss målgrupp i en dylik fråga, desto mer riskerar man att få personer inom den utpekade målgruppen att öka sin oro.
"Joggar ni, enarmade, närsynta, mörkhåriga och grönögda män i mörkret ensamma?" Då kommer ett antal av dessa enarmade, närsynta mörhåriga grönögda män genast börja tro att det finns en speciellt anledning att just de behöver vara extra rädda.


Men för att minska rädslan så behöver man ta till metoder som gör folk trygga.

Spring i grupp måste väl vara den absolut bästa metoden.

Ha med hund funkar för en del, men alla har inte hund, och jag misstänker att det underlättar att ha en schäfer snarare än en dvärgtax om man ska ta till det tricket.

Positiv feedback funkar. Typ varje gång man är ute utan problem minskar man rädslan, så olika sätt att steg för steg komma till målet att springa ute i mörkret borde väl funka. Springa i lite mer mörker för varje gång, springa på ställen där man känner sig tryggare osv.
Problemet med såna feedback-spiraler är att ett enda bakslag tar bort alla framsteg. (och då räcker det ofta med att höra om någon annan som råkat ut för nåt så är rädslan snabbt där igen, så funkar människor)

Slutligen, tänk på att ni är löpare. Självförsmarsmetod 1A är att springa ifrån faran. Vem gör det bättre än en löpare?

Sen behöver man ju generellt inte utmana ödet. Jag brukar undvika de mörkaste platserna, finns nåt ställe där nån kan hoppa ut från bakom ett hörn eller liknande så håller jag gärna lite marginal till hörnet så jag får ett par meter på mig att reagera ifall nån dyker upp. Jag springer aldrig rakt igenom ungdomsgänget som står längre fram på cykelvägen, jag tittar inte ner i backen utan håller blicken högt och spanar av omgivningen osv. Med lite tänkande runt hur man kan minska sin egen risk kan man öga sin egen trygghet och därmed våga göra det man går runt och oroar sig för utan att behöva ta till de "stora" knepen.


(*) Egentligen så lär både män OCH kvinnor överskatta männens förmåga att klara sig. Män tycker generellt om att överskatta sin egen förmåga inom alla områden, och kvinnor ser att männen är så mycket större och starkare och därför borde kunna klara sig bättre.

(**) Kan tänka mig att båda könen gärna överskattar kvinnans risk att råka ut för nåt. Kvinnor har framställts som försvarslösa offer så mycket så det är naturligt att tänka i de banorna.
Benny Ek-Williamsson
1975 • Göteborg
#24
6 november 2008 kl 08:40
Gilla
Magnus, men faktum kvarstår ju. Risken att bli överfallen och våldtagen är större för kvinnor. Risken att bli rånad och misshandlad är större för män. Jag kan tänka mig att dessa brott sker på olika arenor. Rån och misshandel mer i stadsmiljöer och i anslutning till fester och klubbar samt runt olika former av lokaltransport och dylikt.

överfall och våldtäkt som inte sker i hemmet sker mest i mörkare områden typ buskage och skogsdunke, som kanske ligge i anslutning till ovan nämnda platser.

Därför förstår jag känslan av att inte vilja springa i skogen som kvinna. Personligen springer jag hellre i skogen där risken för att träffa på personer med våldsam eller kriminell karaktär är mindre. JAg tror att risken att jag som 190 cm lång man på 90 kilo som ser starkare ut än vad jag egentligen är löper mindre risk för att utsättas för överfall och våldtäkt än för rån och misshandel. Skulle därför inte springa i vissa delar av stan när jag är ensam en sen kväll.

sen oavsett om risken är 1 på 1000 eller mer så förstår jag rädslan av att bli utsatt för ett sånt kränkande brott och skulle aldrig riskera att befinna mig i sådana miljöer ensam. Då hade jag hellre haft sällskap!!!
Cathrine
1966 • Enskede
#25
6 november 2008 kl 11:04
Gilla
Håller helt och fullt med Karin G från Nynäshamn om det hon skriver i sitt andra stycke.

Jag springer själv genom flera små parkområden tidig morgon eller kväll och om det är mörkt är jag rädd. Därför försöker jag att vid mörkare årstider (som nu) ändra mina rundor så jag "slipper" dessa vägar, men det känns för dj.. att jag ska behöva tänka så. Och jag VET att det händer saker, vill och behöver inte berätta här om otrevligheter..

När jag springer genom dessa områden försöker jag hålla något högre tempo och ta ut lurarna ur öronen så jag hör vad som sker omkring mig. Helst skulle jag vilja ha sällskap men det är svårt att få med sig någon när man springer till jobbet 07.00 på morgonen.

Men postivit tänkande: -snart blir det ljusare igen :) (eller kanske är det ett tag kvar med detta mörker).



Lina
1984 • Bromma
#26
6 november 2008 kl 11:24
Gilla
Jag är jätterädd när jag springer i mörker=( jättetråkigt när man blir så begränsad!
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#27
6 november 2008 kl 15:08
Gilla
> men det är svårt att få med sig någon när man springer till jobbet 07.00 på morgonen.

Fast kl 07.00 på morgonen känns som det borde vara en väldigt riskbefriad tidpunkt?
Cathrine
1966 • Enskede
#28
6 november 2008 kl 19:04
Gilla
Magnus där jag bor har det varit mörkt klockan 07.00 (vet inte hur det är där du bor) och det är mörkret som är problemet för MIG och inte tidpunkten. Det är likadant när jag springer hem på eftermiddagen ibland vid 17.00 då är det också bäckmörkt även om det inte är sent.. är du med???

Och du Magnus, när är det mest "risk" enligt dig?? Eftersom du tycker att det är riskfritt klockan 07.00? Är det 05.00 eller 06.00 eller vad (var är facit??)

Förresten förstår jag inte varför några av er hela tiden försöker förringa hur vi känner... det känns inte så roligt.. det är ju trots allt så att varje människa har olika upplevelser och de kan väl respekteras?? Försök i stället hjälpa oss på ett positivt sätt :)
1972 • Partille
#29
6 november 2008 kl 19:33
Gilla
Dom flesta män som springer i spåren är schysta. Hur kan vi göra för att vi skall vara mindre skrämande?

Prata, kläder eller ?
Sandra S
1976 • Trelleborg
#30
26 december 2008 kl 17:01
Gilla
För det första har man mer att sätta emot än man tror så ta tillbaka er rätt att röra er fritt i samhället. Det är ett mentalt ställningstagande som man måste göra och det är viktigt med mental förberedelse. Många säger att de är rädda men har inget svar på vad de ska göra om de verkligen hamnar i situationen de säger sig vara rädda för.

Tänk efter på vad du ska göra om någon hoppar på dig bakifrån och försöker släpa med dig. Tänker du följa med eller tänker du streta emot och försöka slå dig fri? Det finns inga garantier för att du verkligen fungerar i en sådan traumatisk situation som det är. Men har du tänkt ut på förhand vad du kan tänka dig att göra så ökar oddsen för att du faktiskt agerar istället för att frysa ihop.

Att tänka ut ett försvar är en styrka inte en svaghet. Ett våldtäktsoffer bet nästan av gärningsmannens ena finger och har i efterhand sagt att hon under tiden hon bet, försökte sluta för normen säger att vi biter inte våra medmänniskor. Men hon fortsatte bita och kom undan.

Erik B - De killar jag möter i löpspåret brukar nicka en kort hälsning och det räcker för min del. Kläder påverkar nog en mer omedvetet. Om en kille kommer springandes i löpkläder ser han ju betydligt mindre creepy ut än många av de som promenerar i stora bylsiga vinterjackor och ser allmänt malplacerade ut :0)

Känner jag obehag när jag är ute och springer så är hörlurarna det första som åker. Att kunna höra sin omgivning är en trygghetskänsla ofta åker pulsen upp och andningen skenar iväg när man blir rädd. Jag brukar fokusera på att få ner min andning till normalt och hitta takten i min löpning och det är en trygghet i sig för då vet man att man har bättre ork. Man ska aldrig förringa rädsla men man ska jobba med den.
EM
1987 • Gävle
#31
26 december 2008 kl 18:10
Gilla
Japp, det gör jag!
Har sprungit både mkt tidiga morgonar innan det blir ljust och på sena kvällar. Kvällarna brukar jag dock försöka springa på någorlunda trafikerade vägar.. men själva mörkret är inget problem.
Jag orkar inte anpassa mig efter idioter. =/
Åsa O
1978 • Stockholm
#32
26 december 2008 kl 18:43
Gilla
Jag är också skraj för att springa ensam när det är mörk. Är dock mindre rädd i skogen på landet än i skogsområden i stan. Jag har som tur är möjligheten att ta med mig hunden(32 kg rottweilwerblandning) på mina mörka rundor. Men det kanske är en idé att vi skapar ett löparsällskap där vi mörkrädda kvinnor kan springa ihop. Skulle gärna ha sällskap av någon/några fler på de mörka rundorna, dels för tryggheten och dels som en extra push att komma ut när motivationen tryter.
Solveig F
1989 • Örebro
#33
27 december 2008 kl 00:03
Gilla
Jag springer aldrig när det är mörkt! Och skulle det hinna bli det innan jag kommer hem har jag märkt att jag ökar tempot tills jag kommer in bland lampor och hus. Springer på ett elljusspår i skogen, nära bostadsområde åt ena hållet iaf.
Ingela
1971 • BROBY
#34
27 december 2008 kl 00:51
Gilla
Jag springer gärna när det är mörkt, det är rogivande och jag är inte rädd. Är uppvuxen i skogen en kilometer från närmaste gatlykta, så jag har väl aldrig utvecklat rädsla. Kanske dumdristigt, men jag tänker inte på att vara rädd när jag är ute och går eller springer. Sen behöver man ju för all del inte springa förbi busshållplatserna klockan 23 en fredagskväll. Men fram till 20-tiden springer jag var jag vill. MEN är det någonstans jag inte skulle springa när det börjar bli sent i mörkret så är det längs de små, glest trafikerade bilvägarna här på landet. Känns som betydligt större risk att råka ut för en bilburen idiot än att någon skulle stå och lurpassar bakom en buske i skogen. Sen detta med risker för män/kvinnor att jogga ensamma... När det är mörkt och det kommer en joggare i lagom bylsiga överdragskläder och mössa, tror ni att det syns om det är en man eller en kvinna?
1981 • Jönköping
#35
27 december 2008 kl 12:33
Gilla
Med risk för att bli utskälld. Kvinnor har rent statistiskt sett mindre att vara rädda för än män, den grupp som är absolut mest utsatt i samhället är just män. Såg en graf häromveckan om hur våldsförhållandet mellan offer och gärningsman var fördelad.

Det som var absolut vanligast när det gällde överfall var (gärningsman/offer) män/män, denna gruppen var nästan 1/2 till 2/3 så stor som nästa grupp. Då gällde det kvinnor mot kvinnor. Hur det var mellan kvinnor och män respektive män mot kvinnor kommer jag inte ihåg hur stor andel de stod för och vågar därför inte säga det. Men de var ganska mycket mindre än vad kvinnor mot kvinnor var.

Största problemet idag är hur man ska få män och kvinnor att känna sig lika säkra i ett samhälle där män alltid känner sig mer säkra än vad kvinnor gör.

Själv så känner jag mig mer säker i halvmörkret runt Munksjön än på en väl upplyst gata, kan bero på att man inte är ensam på samma sätt på de olika ställena utan om man skulle vara ibehov av hjälp så är sannolikheten större att få hjälp längs medlöpare runt Munksjön än av medinvånare på en gata. Där folk i regel är mer oförutsägabara.

Samtidigt är det som Ingela säger, det är svårt att se om det är en kille eller tjej man möter i spåret.
1976 • Linköping
#36
27 december 2008 kl 14:08
Gilla
Kvinnor har som Daniel skrev mindre risk för att bli offer,men dom har också mindre chans att försvara sig.

Jag vet en hel del tjejer/Kvinnor som blivigt förföljda under sina rundor mestadels då med bil på rundor som löps på landsvägar.
Detta har dessutom för det mesta hänt mitt på ljusa dagen...

Ta med pepparspray eller varför inte sätta en kniv i pulsbandet...
Det kan låta lite drastiskt men vafaan då behöver man inte vara rädd i samma utsträckning.
Jag cyklar en hel del på sena kvällar i områden som jag inte skulle göra om inte även jag var "Rustad".


Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#37
27 december 2008 kl 14:23 Redigerad 27 december 2008 kl 14:24
Gilla
Tråden handlar om Anna som tycker att mörkret är obehagligt.
Det har ingenting med statistik att göra eller hur rädda/tuffa ni andra är.

Är man mörkrädd så sitter det i sen länge och handlar inte om logik, alltså är statistikresonemanget överflödigt.
Nej, jag har ingen lösning. Jag håller mig till belysta vägar kvällstid på vintern.

edit: tveksam till om rådet att beväpna sig är rätt väg.. om jag känner att jag behöver vara beväpnad så springer jag nog inte där.
1981 • Jönköping
#38
27 december 2008 kl 14:59
Gilla
Kan väl tillägga att statistiken delvis är framtagen av kommunen för att få som underlag i arbetet för att öka kommuninvånarnas trivsel och säkerhet. Om nu Anna i Stockholm känner sig osäker har kommunen i Stockholm på ett sätt misslyckas med sitt arbete. Därför är det oerhört viktigt att veta hur det generellt sätt ser ut ibland invånarna för att kunna öka säkerheten för alla.

Att väpna sig är det absolut sämsta man kan göra, för är man rädd blir det oerhört lätt att man av misstag angriper någon som just råkar passera. Tror mer på parlöpning... Vi människor som är hederliga och ärliga måste återta gatorna ifrån packet och göra så att våra spår upplevs som säkrare.
2006 • Alingsås
#39
27 december 2008 kl 15:19
Gilla
Peter H Nilsson, vad ska vi diskutera då? Statistik är väl utmärkt när det kommer fram information om att det är ofarligt att jogga i mörkret.

Galningar växer faktiskt inte på träd.. både bildligt och bokstavligt talat så jag skulle inte oroa mig för att springa i skogen. Speciellt inte under vinterhalvåret. Men nu är jag ju man också som övervärderar min förmåga enligt den här tråden..
1976 • Linköping
#40
27 december 2008 kl 15:30
Gilla
Vad är det som är så farligt med att beväpna sig?(Nu kanske kniv inte är det bästa men pepparspray är ju optimalt för att bra beskydd.)

Skulle den tanken tänkas den dagen ni blev attakerade.Eller eran fru/flickvän kom hem och hade blivigt det.
Det är ju bara som en ren säkerhetsgrej.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.