Tatueringar.

Man kan ju undra hur många av dessa killar i 20-årsåldern som egentligen kommer att vara nöjda med sina jättetribaler över båda armarna när de fyller 30 eller 40. Tendensen är ju att det ska vara stort och sitta allt synligare. En tatuering på halsen eller i ansiktet är kanske fräsigt vid partyt på stranden men hur kul är det att alltid bli bedömd efter den sen? Men va fasen, vill man ha en så ska man skaffa, ha inte så jäkla bråttom bara. Själv har jag ett tjugotal figurer över armarna och axlarna, de flesta svenska hällsristningar och jag ska skaffa fler, men jag fyller snart 40 så jag har passerat impulsstadiet.

Dessutom tycker jag att 42k är en bra idé och när man sprungit sitt första ultralopp lägger man till ett +.

Det där med kinesiska tecken har ju Falo i serien Uti vår hage gjort nåt av. Han reste till Kina för att nån skulle läsa på en tatuering om det verkligen stämde, det gjorde det visst, men gubben i huset hade tatuerat sig i Sverige i sin ungdom och påstod att det skulle stå "vishet" eller nåt sådant men på skinkan stod nåt i stil med "knäppkines".

Nuförtiden kan man köpa "tatueringspapper" som man stoppar in i skrivaren, skriver ut på och sedan fäster en tatuering på sig, som man sedan kan ta bort när man vill. Ungefär som att byta örhängen eller halsband eller slips. Nog rätt billigt jämfört med en riktig tatuering med.

Förstår att själva akten av att skaffa en tatuering, som inte kan tas bort, är ett sätt att visa sin eviga hängivelse till något. Men för oss som inte kan bestämma sig, inte har något som de är så hängivna, eller bara vill se häftig ut i en situation men inte ångra sig senare, är det väl en bra ide, eller?

Här platsar man inte..... ber att få återkomma då jag fixat en tatuering.
Vilket motiv kan passa bäst????

NG: en siluett av en springade gubbe på vaden kanske?