6 februari 2023 kl 19:19
Redigerad 6 februari 2023 kl 19:20
Läser och funderar. Vad vill man med sin löpning och varför löper man? Varför är man rädd för att bli sjuk/skadad ett halvår så man inte kan löpa? Finns ju annat man kan göra som tex cykling. I mitt fall kanske för att jag blev av med just en skada på grund av löpningen. En ryggskada jag hade i 40 år. Även mycket av stelheten jag alltid levt med försvann. Jo, jag är fortfarande inte vig men det är fullt hanterbart.
Än en gång, varför vill man löpa, varför ryser man bara man hör ordet skada? Johnny Hällneby sa i deras näst senaste pod att löpning egentligen är en naturlig form av människans förflyttning. Stimulerar ur-hjärnan och får oss att må bra. Men då borde ju även en promenad funka?
En tredje gång, varför vill man löpa när man ändå är för gammal för att bli bäst? Ja, inte världsbäst men bäst i stan, orten, bekantskapskretsen eller på gatan man bor (bor man på rätt gata eller har rätt kompisar så kanske det är superlätt oavsett vilken ålder man har). Få kudos på Strava kanske? Springa fortare eller längre än man gjort på länge och få ett kvitto på att livet inte är slut?
Till slut vad jag själv tror:
Det är ett beroende som också ofta är hälsosamt och ger ett bättre och värdefullare liv. Vägrar tro att det bara är ett tidsfördriv och om man är skadad länge har man tråkigt. Stefan, jag tor du är på god väg tillbaka och du kommer kunna fylla ditt beroende med skön löpning många år till. Säg tills du blir 99 och plötsligt tycker bridge är roligare.