21 oktober 2022 kl 10:18
Detta diskuterades i en annan tråd men det är likväl ett gubbgnäll och det gäller bilister som är för vänliga. Jag gillar konsekvens och har bestämt mig för att bilisterna har företräde överallt. Det gör att jag slipper fundera och ta spontanbeslut - jag gör alltid likadant. Springer jag förbi en utfart där en bil väntar på att få köra ut så rundar jag bilen, sker detta på en större väg så saktar jag ned så att bilen förstår att den kan köra ut och att jag korsar vägen efteråt.
Problemet gäller förarna som tror att de gör mig en tjänst. Det är 15 m kvar tills det att jag ska korsa vägen och jag ser ett par bilar som ämnar göra en vänstersväng in på vägen jag snart ska korsa. Jag saktar ned, jag kanske t.o.m. börjar gå för att vara övertydlig om min intention. Bilisten har helt fritt att göra sin vänstersväng, ingenting hindrar denne. Men hen står still och blinkar. Jag inser att biljäveln kommer att förbli stående där tills det att jag har korsat vägen. Jag suckar, känner mig ivägen och lägger på en spurt över vägen. I-landsproblemens I-landsproblem men likväl ett litet litet problem.
Detta lilla missförstånd görs värre av att jag alltid springer samma runda på lunchen och att jag strax efter denna korsning ofta möter andra gående. Det är gemensam gång- och cykelbana och således ska jag som färdas till fots springa till vänster för att ej riskera att få en cykel i ryggen. En regel ungefär 20 % av svenskarna verkar känna till. Gångaren som möter mig går till höger och således färdas vi rakt mot varandra. Jag ligger kvar ett tag, vet att det är jag som gör rätt. När vi är riktigt nära varandra så orkar jag inte ta fighten, kollar mig över axeln och hoppar ut till höger och springer förbi människan.
Dessa världsbekymmer tampas jag med varje dag måndag-fredag. Det är en tuff vardag!