3 oktober 2021 kl 10:41
Redigerad 3 oktober 2021 kl 10:43
Frågeställningen var hur inte hur många som "gör det" utan hur många som "skulle kunna göra det". Vi är ganska många som inte springer regelbundet men som kan göra det om vi blir ombedda eller som i mitt fall i nuläget gör det inför ett specifikt lopp.
Just vårruset och blodomloppet är sådana tillfällen, man sätter ihop ett gäng på en arbetsplats där några är löpare men några inte springer alls i vanlliga fall. Av egen erfarenhet vet jag att om man inte tränar löpning all, är ganska otränad och har ett BMI på 25+ kan man komma runt på 33 minuter. Skulle gissa att med ett BMI på 30 klarar de flesta de 45 minuter som Kajas nämner, det är ett tempo på 9 minuter/km och alltså snarare rask gång/lufsning än jogg.
Det finns en märklig fördom att man blir helt orörlig bara för att man ligger ovanför 25 i BMI. På en arbetsplats jag var på tog de in folk från Johan Holmsäters företag som skulle väga oss och ge träningstips, efter att ha konstaterat att jag låg lite över överviktsgränsen sa han på allvar till mig: "Tänk dig så skönt det skulle vara för dig att kunna gå uppför trappor och inte behöva ta hiss". Jag bodde på fjärde våningen utan hiss, inga problem som helst och jag åkte inte hiss eller rulltrappa ens på de ställen där det fanns.
Visst har vikt betydelse för hur snabbt man springer, jag har blivit snabbare när jag gått ner och långsammare när jag gått upp. Men man tar sig runt även med några kilo extra. Mitt första Lidingölopp sprang jag med ett BMI över överviktsgränsen och kom runt på 3:52. Första Hässelbyloppet också överviktig på 57:45.