18 december 2021 kl 13:34
Kanske ska avrunda den här tråden nu :-)
Det tog lång tid att få en MR, och sen flera veckor till att få röntgenläkarens utlåtande. Men till slut så visade den inga tecken på stressfraktur, utan en senskidesinflammation (tendovaginit). Nu kom detta besked precis innan London Marathon, och den kunde jag ju bara inte avstå från, utan sprang ändå, foten ömmade lite första milen, men sen gick det rätt bra (i stället andra plågor beroende på avsaknad av långpass sen midsommar ;-)
Så jag kom till ortopeden först efter detta lopp. Han skrev ut en Etoricoxib-kur, tyckte inte den gjorde nån skillnad alls, därefter provade vi med en cortisonspruta, och sen var det dags för Valencia marathon 10 dagar efter det, gick hyfsat, mer ont i ett knä och en ljumske än i foten. Så jag körde även sex-timmars på PRT förra helgen, och nu känns knappt inget alls i foten. Så det är nog bara så som både naprapat och ortoped sa, en sån här grej kan ta lång tid att bli bra, det tog mig alltså ca ett halvår. Om det sen var självläkning eller om cortisonsprutan bidrog kan man ju inte veta