Löpning • Kom igång • 35 inlägg • 5056 visningar •

Hur hitta glädjen?

Claus Sörensen
#1
•
13 juli 2021 - 12:46 (Redigerad 13 juli 2021 - 12:46)
1 Gilla
Hej !
Har genom många år haft perioder med kontinuerlig springning, som mest höll jag igång ca 1 år med runda ca varannan dag. Springer varken långt eller fort, som längst sprang jag ca 15 km, och en mil tar nästan en timme. Springer på stig och grusväg i skogen, relativt kuperat terräng. MEN det är mig omöjligt att hitta någon glädja i detta. Jag lyckas enbart hålla igång genom att tänka på att detta på sikt kommer gynna min hälsa. Jag har läst många beskriva en kick av springandet, eftersom endorfiner? frigörs. Men jag känner mer att jag blir deprimerat av det, är alltid på sämre humör efter en runda än innan. Varför då springa alls ? För att motionsformen passar mig. Inget medlemskort, kan göra när jag vill, och man är själv när man tränar. Dessutom känns det som springandet ger mycket utdelning i förhållande till tid, har cyklat också men känner jag måste lägga mycket mer tid där för att få samma puls. Nu försöker jag återigen komma igång, har sprungit en runda på typ 3-4 km 4 gångar nu, varannan dag, tar det lugnt, stannar när det blir för jobbigt etc. Ingen press, ingen klocka eller nåt. Men lik förbannat känner jag att det blir fullt med negativa tanker när, och efter jag springer. Hade varit intressant att höra om någon annan som har upplevd liknande. och om ni har hittat något sätt att hantera detta. Allt gott härifrån!
< < < 1 2 > > >
Monica Carlsson
1971 • Partille
#2
•
13 juli 2021 kl 13:44
1 Gilla
Jag gillar inte att springa, men gillar att ha sprungit! ;)
Så det är min morot när jag tycker det känns trögt.

Ganska samma motiv som för dig!
Motionsform som kräver väldigt kort startsträcka för mig, kan börja vid ytterdörren för vissa typer av rundor. Rätt tidseffektivt = jobbigt per minut, jämfört med när jag t ex cyklar racer. Kan användas som sightseeing när man är på nya ställen. Kräver ganska lite utrustning, även om det alltid är kul att ha bra grejor. Pannbensbyggande: kan jag springa 60-90 minuter utan att dö tråk-döden, så klarar jag att överleva vilket tråk-möte som helst på jobbet, det är "bara tid".
Uppleva olika årstider, väder, platser, ...

Blygsam ambition relativt många andra. Målsättning 3 gånger i veckan, minst 2 mil totalt per vecka. Inte alls intresserad av prestation och nummerlappar.

Just Do It! Tänk inte, få in träningen som en rutin som bara sker, under de blygsamma förutsättningarna.

Spännande att läsa mer här!
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#3
•
13 juli 2021 kl 13:49
Gilla
Hej!
Jag är inte alls likasinnad, men jag tänkte att kanske runstreak kan vara något? Att springa minst 1,61 km varje dag. Jag gör det inte, jag har nämligen tendens att vilja springa för mycket och för ofta, men många vittnar om att det funkar utmärkt och att även om det kan kännas som ett tvång i början så kommer man snabbt in i det och längtar till det och kör oavsett väder och vind och ofta kravlöst.
Ville skriva detta ifall du inte kände till konceptet, tänkte att det möjligen skulle kunna vara ett alternativ.

Kram,
Jenny
anden nilsson
1984 • Falun
#4
•
13 juli 2021 kl 14:47
5 Gilla
Jag tror folk i allmänhet behöver ändra lite mindset kring träning. Det är bra om det är kul, men det går lika bra om det känns jobbigt. För många av oss är fysisk ansträngning helt borta ur vardagen och tänker att det är bra att då och då göra saker som känns jävliga.

Annars kan du väl anmäla dig till något lopp som känns väldigt svårt och kämpa för att klara det. En bra morot och lite piska! Det här med total kravslöshet funkar kanske på vissa men jag tror dom tillhör en minoritet.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#5
•
13 juli 2021 kl 15:01
4 Gilla
Min motfråga blir hur ansträngd du är när du springer. Du springer att "en mil tar nästan en timme...". Springer du på max eller väldigt nära? Är du helt slut när du sprungit den milen. Då är det självklart både jobbigt, tungt och tråkigt! Ingen eller väldigt få orkar springa hårda pass hela tiden.

Vad händer om du provar att springa en ny runda i nya omgivningar med springer 1 min/km långsammare? Är det fortfarande lika tråkigt?

Du får hälsofördelarna ändå trots att du upplever tempot som väldigt lågt!
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#6
•
13 juli 2021 kl 15:35 Redigerad 13 juli 2021 kl 15:36
1 Gilla
Staffan Dahlgren har en poäng där. Kommer ihåg i min ungdom tills jag var i 40 års åldern att springa det var full fart. Max-löp var man van med från fotbollsträningen i yngre tonår. Började väll 30/40 gånger men tröttnade.

Det var ju alltid jobbigt tills jag helt slutade försöka helt när jag var 40. Men gå funkade för mig så gick i 18 år tills jag började löpa igen när jag var 58. Tog det lugnt. 1,5 timma milen (6.30 min/km tempo). Startade med 2 km som var lite kämpigt sist backen men ökade sedan lite pö om pö. Farten var samma men så en dag sprang jag milen under 60 minuter och PR på 48 min och halvmara på 1:54 med hjälp av virtuell tränare på Garmin.

Om du gör ungefär en timma på milen i terräng så sliter du rätt bra. Jag brukar få 1,5-2 timmar med feglöpande i terräng. Har lätt för att ramla 🤔
Olof
1974 • Stockholm
#7
•
13 juli 2021 kl 16:52
1 Gilla
Tänkte föreslå att du letar rätt på någon löpgrupp eller liknande så att du får sällskap - men sedan såg jag att du verkar vilja köra själv.
Tycker ändå att du åtminstone testar att springa tillsammans med andra ibland om du har möjlighet. Människan är trots allt ett socialt djur.

Orientering kan också vara värt att testa. Finns naturpasset där du bor? Skaffa kartan och leta efter kontroller i snåren. Förhoppningsvis får du så mycket annat att tänka på att du glömmer bort att du springer.

Själv är jag löjligt lättpåverkad av väder - skiner solen så blir jag glad och tycker det är roligt att springa. Extremt väder som slagregn eller snöstorm kan också vara kul. Men är det gråväder blir löpningen lätt pisstråkig.

Hobbylöparn
Östermalms IP
#8
•
13 juli 2021 kl 17:25
2 Gilla
Glöm inte att "junk miles are better than no miles".

Med tiden kommer det att gå lättare..
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#9
•
13 juli 2021 kl 17:30
Gilla
Håller faktiskt helt med i det som skrivs i detta inlägg.
Corben Dallas
1978 • Göteborg
#10
•
13 juli 2021 kl 18:03 Redigerad 13 juli 2021 kl 18:04
2 Gilla
Få ”gillar” att löpträna, men det är skönt att veta att man är en löpare, det är skönt att ha sprungit. Och 10% kanske är riktigt kul och härligt.

Så ursäkten alla ickelöpare rättfärdigar sin soffliggning med ”äh jag gillar inte att springa” får mig att skratta varje gång.

Det handlar om konsekvenstänk.
Jag vet att det är bra för mig, därför gör jag det.
Sen att man mår bättre efteråt, har bättre psyke och pannben än ickelöpare är en bonus med.

Så kör på, kämpa emot ursäkterna.
Glädjen har du dom andra 23h per dag pga löpningen.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#11
•
13 juli 2021 kl 18:24 Redigerad 13 juli 2021 kl 18:32
1 Gilla
+1 på den.
Olof
1974 • Stockholm
#12
•
13 juli 2021 kl 19:02
2 Gilla
Folk är sannerligen olika. :)
Jag tycker verkligen att löpning är jätteroligt!
Visst kan det vara motigt ibland att ta sig utanför dörren, men när jag väl är ute så är det nästan alltid kul.
Rätt slags jobbighet och löprundan kanske tom blir roligare.
#13
•
13 juli 2021 kl 21:00 Redigerad 13 juli 2021 kl 21:01
2 Gilla
Tack för alla goda råd, uppskattas!
Ska försöka ge lite svar på alla motfrågor som har uppkommit.
Hur mycket jag tar i? Hm, svårt att säga. Jag springer inte så jag får kräkkänslor och blodsmak, men jag vill att det ska kännas. Om jag känner det går för lätt ökar jag tempot. Jag försöker undvika att klocka och mäta, gjorde det förut, men blir bara frustrerat över att det inte händer någonting. Några sekunder hit eller dit.
Hat testat springa med en kompis, men det funkar inte. Tycker det blir ännu jobbigare om jag tvingas pressa mig själv för att hänga med. Mår ännu sämre efteråt då, känner mig helt kass. Och nån sån där "kom igen, du klarar det" coach-typ brukar ge motsatt effekt på mig :) Jag är inte överdrivit social...
Generellt kan man väl säga att det stör mig inte att det är jobbigt NÄR jag springer. Det hör väl liksom till tänker jag, om det ska ge nåt. Men den där "goa känslan" efteråt, dygnets resterande 23 timmar, den har jag aldrig upplevd. Istället blir det ofta att jag tycker det gick dåligt, och börjar tänka på andra saker jag är dålig på. Jag vet inte om jag är tävlingsmänniska. Antagligen. Men jag avstår från att tävla i de flesta sammanhäng eftersom jag aldrig vinner. Så att delta i någon tävling vore nog ingen hit. Men än en gång tack för alla förslag, tar gärna emot fler, och det är en intressant diskussion. Jag kommer iaf försöka hålla igång med motivationen att det är en investering som jag kommer ha nytta av om en 20 år.
David Oscarsson
1971 • Årteryd
#14
•
13 juli 2021 kl 21:24
1 Gilla
" Jag springer inte så jag får kräkkänslor och blodsmak, men jag vill att det ska kännas."
Prova att springa så det inte känns 2 ggr i veckan, tryck på lite 1 gång i veckan.
En gammal sanning vart man läser är: "de snabba passen går för långsamt och de långsamma för fort".
Åsa Broberg
1978 • Helsingborg
#15
•
14 juli 2021 kl 08:45
6 Gilla
Mina förslag är fartlek och Crossträning. Spring några minuter stanna vid en bänk eller stock och gör lite armhävningar etc. Spring vidare, rusa uppför en backe, stanna och gör lite planka eller rygglyft. Lyssnar du på något när du springer? Ljudböcker, poddar, musik. Det finns hur mycket som helst. Transportlöpning till grillfesten, spring till ngt mysigt café och käka glass. Spring till en badplats och ta ett dopp. Försök se löpningen mer som en aktiv livsstil som ska hålla livet ut än som träning för att uppnå ett kortsiktigt mål.
#16
•
14 juli 2021 kl 11:05
Gilla
Tack för bra idé med ljudböcker, det ska jag testa! En bra bok som kan distraherar mig från att tänka på hur dåligt det går. Ska testa på nästa runda! Att springa uppför en backa och göra några armhävningar skulle nog resultera i ett självförtroendehaveri av episka dimensioner :)
anden nilsson
1984 • Falun
#17
•
14 juli 2021 kl 11:16
2 Gilla
Jag tycker det låter som du brottas med känslor som inte har så mycket med löpning att göra.
#18
•
14 juli 2021 kl 11:30
1 Gilla
Ja, det är väl mitt i prick ungefär, uppskattar att någon faktiskt vågar säga detta också. Utan att jag vill ge "the grand tour of my mind" så kan jag väl avslöja att jag inte vet hur man stavar till självförtroende :) Och en av orsakerna till att jag springer är just att stort set all forskning visar att motion bidrar till att må bra på det mentala planet också. Men märker alltså att det ofta triggar igång negativa tanker. Fick ett tips om ljudböcker, tror faktiskt det skulle kunna fungera, att ha någon distraktion, att inte tänka på hur det går, men istället förpassa själva springandet till undermedvetandet. Ett problem med springandet är ju också att hjärnan är fri att grubbla under tiden, kan man få den upptagen med nåt mindre destruktivt är det nog bra.
anden nilsson
1984 • Falun
#19
•
14 juli 2021 kl 12:21
Gilla
Exponering för sånt du tycker är obehagligt och jobbigt är bara bra. Till slut kommer det automatiskt kännas mindre motigt.

Hur är det med styrketräning? Jag upplever själv att styrketräning ger en mental boost och man får snabbt resultat ifall man går från noll.
#20
•
14 juli 2021 kl 12:36
2 Gilla
Jo, tänker själv ungefär likadant, att ju mer man gör det, ju mindre jobbigt blir det. Det handlar ju trots allt inte om att det ska bli kul, så länge det inte är mer jävligt än man orkar hålla igång...Har kört en del styrketräningsprogram hemma, och det ger väldigt snabbt resultat på mig, dock utan att det skänker mig någon större glädje, och till slut lägger jag ner. Funderar på att testa gymkort genom friskvårdsbidrag, gym är annars en miljö som jag definitivt inte trivs i, men återigen, kanske bra att exponera sig för det just av den anledningen. Det är lite med motion som med tandläkare, man blir glad när det äntligen tar slut men man vet man måste dit igen. :D
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.