16 juni 2021 kl 19:50
Redigerad 16 juni 2021 kl 20:38
Jag mår rätt dåligt av den här tråden och jämförelserna och hade inte tänkt skriva alls. Men jag har anmält de värsta inläggen så får det vara bra så. Vill även uppmärksamma alla som skriver om att personer läser det ni skriver. Även om det inte syns. Det första jag reflekterar över är att många verkar tro att det är så att vi VÄLJER klass. Det finns ingen som väljer att vara transperson.
Det enda som diskuteras är damidrott. Hur skulle det se ut om jag som juridisk man med många års hormonbehandling och operationer skulle tävla i damklass?
Någon undrade över om det är en viktig fråga. Det är det, inte livsavgörande men viktigt. Skulle jag inte kunna springa i herrklass/allmän skulle jag inte delta i lopp alls. Givetvis skulle jag klara mig genom livet ändå, men alla löpare vet att det är rätt kul med lopp och tävling.
En tredje klass skulle kräva att alla transpersoner behöver vara öppna med att de är transsexuella. De flesta av oss är inte öppna med det och har inga planer på att vara det.
Det uppstår ett problem med den nya lagen om hormonbehandling för unga transpersoner. Det är alltså idag en omöjlighet att få gå genom puberteten och tidigt jämna ut oddsen i sin önskade tävlingsklass med rätt hormoner direkt.
För personer över 18 år som vill tävla gäller följande, enligt dispenskommitténs nya styrdokument:
- Om en idrottare ska tävla mot män eller kvinnor bestäms av dennes juridiska kön. En biologisk och juridisk kvinna får dock tävla i valfri klass så länge hon inte tar testosteron, om idrotten så tillåter.
- En man som korrigerar till kvinna ska stå utanför kvinnoidrotten i 24 månader och ha "normala" testosteronnivåer för kvinnor.
- En kvinna som korrigerar till man ska ha "normala" testosteronnivåer för män.
Det är alltså så att det handlar om specifikt transsexuella med ändrat juridiskt kön, inte transvestiter. Så då kan vi lämna hälften av alla vansinniga jämförelser bakom oss.
