20 november 2008 kl 15:18
Redigerad 20 november 2008 kl 15:30
De som oftast uttalar sig positivt om lågkolhydratkost är dem som provat att äta enligt tallriksmodellen men inte mått bra av att äta enligt den. Det är ingenting vi läst i någon kvällstidning.
Jag är en av dem och har jojobantat under hela mitt vuxna liv. Det var när jag började skära ner på pasta och bröd som jag började gå ner i vikt och samtidigt mådde väldigt mycket bättre. Att hålla sig mätt på en måltid i 5-6 timmar hade aldrig hänt innan.
Mjölk _kan_ störa en viktnedgång och jag tror det beror på mjölksockret. Jag har själv märkt att jag stannar av i vikt när jag dricker/äter mycket mjölkprodukter.
Jag har ingen formell utbildning i det här området, däremot har jag ätit LCHF i över ett år och har bara positivt att komma med. Jag har jag läst om många hundratals personer som blivit hjälpta genom att skära ner på kolhydraterna och äta mer animaliskt fett. Diabetiker kan bl.a. skära ner på sin medicinering (insulininjektioner) eller helt sluta med den.
Det är många som har åsikter om att man måste ha kolhydrater till både det ena och det andra, men dessa personer har sällan provat att skära ner på dessa själva. Och att hävda att alla kan gå ner i vikt av att bara röra på sig mer och äta mindre, då har man inte förstått att kroppen styrs mycket av hormoner (insulin) och inte bara kalorier. SLV´s rekommendationer kanske ser bra ut i teorin, men för många är det svårt att tillämpa tallriksmodellen i praktiken just pga det höga kolhydratsinnehållet som mättar dåligt och kan ge ett ökat sug efter mer och fel mat.
Ingen studie och ingen proffessor i världen kan hävda att våra erfarenheter är fel. Alla behöver säkert inte dra ner på kolhydraterna, me jag tror mycket av fettskrämseln är obefogad.
Anna J D Jacobsson har en utmärkt blogg där hon beskriver sina hälsovinter med LCHF. Idag har hon gått ner 52 kg, utan blod, svett och tårar:
http://www.metrobloggen.se/vagenfran137kg
