24 april 2020 kl 01:56
Redigerad 24 april 2020 kl 02:13
Inne på samma spår som #3, är förundrad över hur många som verkar ha jättelätt för motivationen trots ensidiga träningsscheman och rundor.
Nu är jag ju sån som i första hand gillar att kunna rulla på länge ute och gärna i skogen (men behöver ta det väldigt successivt, inte så tålig). Vill gärna förbättra farten på sikt men det får inte så hård prio som i många träningsprogram. Är i fruktansvärt dålig form tyvärr, oförtjänt dåligt t o m tycker jag (haft ett rejält asmaskov i Feb och lagt på mig ca 10 kg, förmodligen tappat en massa teknik också) det bidrar väl till extra mycket behov av att motivera sig.
Provar ett kalendersystem med 4 olika symboler -för snabbare pass, pass med mkt backar eller rena backintervaller, pass med skogsstigar alt. löpinriktad benstyrketräning, och långpass relativt till vad som för dagen är längre än vanligt. Det blir lite på känn, men kollar igenom föregående vecka och ser vad det blivit mycket resp. lite av och försöker väga upp det veckan efter. Och kollar tid/sträcka per vecka så man förhoppningsvis hinner kompensera för större ökningar. Har jag blivit för inne på farter och distanser eller börjar vara mör får jag se till att klämma in något lulla på vart fan man vill för att man känner för det-pass för motivationens skull.
Man hade kunnat lägga till teknikpass också men tänker hellre att det ska finnas med i nuet i varje pass så gott det går, mer på känsla/kroppsscanning. Vet att jag behöver öva motoriken och att jag lättast gör det på mellanmjölkspass - inte för långa, inte så höga krav och gärna platt, så försöker klämma in såna ibland för den sakens skull (och inte som återhämtningspass, svårare när man är stel). Sen har jag ett veckomål på totalt 5 mil inklusive promenader. Dom är iofs ännu svårare att motivera sig till tycker jag.
