Löpning • Träning • 13 inlägg • 14113 visningar •

Stora tråden: Klimakteriet och konditionsträning

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
•
18 augusti 2019 - 21:37
3 Gilla
"Stora tråden om" verkar vara ett upplägg på många forum att försöka skapa en samlingstråd. Provar!

Personligt, privat, pinsamt... kanske. Så jag undanber mig onödiga höhö-kommentarer på ämnet kring fördomar om hur kvinnor i en viss ålder är i humöret, etc. Tanken från min sidan är att knyta till konditionsträning, kombinerat med hur kroppen förändras med åldern, gärna också om det finns metoder för lindring eller effektivare träning såklart. Prestationshets är inte heller tanken. Däremot har jag inget emot om både kvinnor och män deltar i tråden, faktiskt har jag haft några av mina mest konstruktiva och kloka samtal i ämnet med en manlig kollega. Som är livskamrat till en person som är i denna fas i livet, och hur det påverkar dem båda. Vänner av alla sorter är bra!

Ju mer jag försöker förstå i ämnet, desto mer förstår jag att man *inte* kan förstå på något enkelt sätt som gäller för alla. Det verkar nästan finnas lika många versioner av hur den här perioden påverkar mentalt och kroppsligt, som det finns personer som genomgår den. Och man vet inte att man är genom detta, förrän man är genom det. Men kanske kan man genom att dela erfarenheter, hitta några pusselbitar, svar och tips som passar för en själv?

Vägg av text, men... nu kör vi!
Monica Carlsson
1971 • Partille
#2
•
18 augusti 2019 kl 21:39 Redigerad 18 augusti 2019 kl 21:42
1 Gilla
Jag är 48, nybliven löp-motionär sen 4 år. Gillar inte att springa, men gillar att ha sprungit, och det är skönt med en träningsform som inte innebär tider eller platser att passa. Jag kan börja vid ytterdörren, kan vänta en kvart om det verkar bli bättre väder, jag tror att immunförsvaret blir bättre, jag rensar hjärnan på ett skönt sätt, etc.

Men. Fram till för ca 1 år sen kändes det som jag utvecklades, och kunde hålla hyfsat jämna steg med livskamraten i skogen. Sen blev jag tvungen att börja med blodtrycksmedicin (ålder, jobb och gener i en mix tror jag), någonstans i samband med det började eländet. Trögt. Kändes som från en dag till en annan började benen bli tyngre och tyngre. Samma runda, högre upplevd ansträngning. Samma runda, långsammare. Lägre puls då benen inte orkar mer, jämfört med tidigare. Alltid haft svårt att få upp kadensen, men nu, urk, och det känns som varje pass gör mig lite lite sämre? Suck. Har nog blivit muskulärt svagare också. Kanske också gör en del för löpningen, tappar hållningen, dåligt frånskjut, mm.

Men med träning som med kost, nånstans vet man kanske vad som egentligen är rätt, men kan inte få till det ändå. Av någon anledning. Jag har nog fastnat i att hellre samla km (blygsamma mängder, men ändå, nog är det skönt mentalt att ha sprungit en mil) än att få till kvalitet och variation. Men hur komma ur detta läge?

Vården, jag tänkte ju i början att det hängde ihop med blodtrycksmedicinen, men det sas det inte göra. Dock, träffade en annan läkare den gången, som förordade en annan typ av medicin, så jag bytte. Ingen skillnad. Och jag kan se mina journalnoteringar, typ "om man kan springa 1 mil 3 ggr i veckan är man inte sjuk". Så, leta något privat alternativ efter ett av många fina tips som jag fick av en Jogg-medlem, jag känner att jag inte ska belasta primärvården mer, de har nog med de som *verkligen* behöver hjälp. (Jag är *inte* ironisk nu.) Vore skönt att ta ett blodprov och få provsvar på de parametrar som normalt påverkar kondition/fysisk prestation.

Träning, såklart skärpa mig, leta något program att följa, eller åtminstone köra 3 varierade pass löpning. Kortare/snabbare, olika typer av intervall och långpass. Plussa på med 1-2 styrkepass, åtminstone 2 x "7 minuter app-pass" och några kettlebellsswing.

Köra omtag på träningen fram till årsskiftet, och det inte blir någon skillnad, söka vård då. Tror jag. Det är ju inget akutläge.

Andras erfarenheter? Hur är/var den här perioden för dig? Några tips och tricks?
Nyfiken på allt!
Ingrid Oredsson
1971 • Lund
#3
•
18 augusti 2019 kl 21:44
2 Gilla
Känner igen mig! Det känns tyngre o tyngre ganska plötsligt. Jag har dock ingen blodtrycksmedicin. Men jag fattar inte vad som är fel. Men nåt är det! Jag var hos läkare i häromdagen och ska ta lite diverse prover. Hoppas de hittar nåt, för såhär vill jag inte ha det.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#4
•
18 augusti 2019 kl 21:46
1 Gilla
Bra annan tråd:
https://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=24966

Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#5
•
19 augusti 2019 kl 14:59
2 Gilla
Kolla upp din sköldkörtel, börjar den tappa fart blir det tyngre att träna. De flesta som drabbas är kvinnor i medelåldern.
#6
•
19 augusti 2019 kl 17:22
Detta inlägg har raderats
#7
•
6 januari 2020 kl 11:58
Detta inlägg har raderats
Gunilla Åkerström
1969 • Kungälv
#8
•
17 januari 2020 kl 10:35
2 Gilla
Vad bra att denna viktiga fråga lyfts!! Här kommer min story...

När jag var ca 45 år sedan började min kropp förändras på en mängd olika diffusa sätt (idag är jag 50 år).

Jag började då kartlägga mitt mående och mina symptom vid varje löppass/träningspass (och gör fortfarande) och kunde tydligt se en koppling med min menscykel/hormoner. Jag har vid upprepade tillfällen sökte hjälp hos sjukvården, men INGEN har vid något tillfälle tittar på mitt personnummer och reflekterad över att mina besvär kan ha med hormoner/klimakteriet att göra?

Varje PMS (från ca 10-14 dagar innan mens) har jag följande symptom som påverkade min löpning:

- blyben/extremt tunga ben och kämpigt med högintensiv träning
- astmaliknande besvär (tung andning/får ej luft) vid ansträngning
- högre puls än normalt (ca 15-20 slag högre)
- muskelvärk/ont i kroppen och mer träningsvärk
- energilös/trött
- sömnsvårigheter
- långsam återhämtningen (mot att tidigare kunna träna varje dag - varierat) måste jag nu ha minst en/två vilodag mellan varje träningspass.
- hjärtklappning/stresspåslag, ex vid löpning på kvällen (springer därför nu mer nästan alltid på dagtid)
- låg/deprimerad/oro
- mer skadebenägen (ex problem med hälsena och hälsporre)

Konkret innebär det att jag påverkas och har besvär 2 veckor av 4. Halva tiden av mitt liv...

Att jag ens orkar fortsätta löpträna under dessa förutsättningar är ett under, men jag är inte den som ger upp så lätt. Att springa är dessutom något jag gör med min livspartner (vår livsstil) och de pass jag har under mina "bra veckor" är ren och skär glädje/njutning. Älskar verkligen att springa och gärna i skogen.

Sedan några månader går jag på hormonbehandling och många av mina symptom har minskat (främst är jag inte är lika låg längre) men inga är helt borta. Jag har förändrat mitt sätt att träna helt och hållet och springer mycket färre km än tidigare och anpassar mig mer efter dagsform (det går låååångsamt i jämförelse mot tidigare). Jag springer ca ca 2-3 ggr/vecka, tränar minst ett pass styrketräning (bodypump) och yoga och fokuserar mycket på vila/återhämtning, minimera stress. Det har varit (och är) svårt för mig att inte "driva på" och jaga bättre tider, och jag får tänka och jobba på det hela tiden....

Vilka symptom har ni andra och hur står ni ut?
Hur tränar ni idag mot tidigare?

//Gunilla

-----NOTE-----
Jag har själv studerat ALLT som (just nu) finna att läsa om det som kallas förklimakteriet och/eller perimenopauseet men det finns förvånansvärt lite kunskap, fakta och litteratur om hur de kvinnliga hormonerna påverkar livet och träning.

Jag har ännu inte hittat en enda bok som kopplar ihop hormonella störningar och specifikt löpning, men ex Monica Björn har skrivit boken "Stark genom klimakteriet" om träning och vikten av ex styrketräning.
PMS och löpning finns det några amerikanska siter som skriver lite om.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#9
•
17 januari 2020 kl 13:33
3 Gilla
@Gunilla

Har du kollat din sköldkörtel, många symptom som stämmer med hypotyreos.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#10
•
17 januari 2020 kl 19:20 Redigerad 18 januari 2020 kl 16:05
2 Gilla
#8: Tack för det du delar! Som sagt, situationen lär ju knappast vara likadan för 2 personer, men en del tips och insikter kan ju vara pusselbitar här och var i förståelsen!
Jag har också Monika Björns bok, den är rätt bra som fakta-intro till detta.

#5/9: Uppskattar även din feedback. Jag hör fler bekanta som säger samma sak. Många som har lidit i onödan utan att förstå varför. Men tänk att det ska vara så svårt att ta sig till vården... jag känner mig som om jag inte är "tillräckligt dålig" och då ska man inte ta upp tid, inte ens om man väljer alternativ där man betalar mer själv. Hm. Att fundera på.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#11
•
7 juni 2020 kl 19:20 Redigerad 7 juni 2020 kl 19:20
1 Gilla
Eftersom det är ont om information, gäller det att dela det som finns! Just påverkan på konditionsträning, särskilt löpning, när kroppen börjar förändras i 45-55-årsålder för kvinnor, verkar det finnas väldigt lite fakta om.
Petra Månström och Monika Björn har en lång diskussion via Instagram, som kan ses/lyssnas på även i efterhand: https://www.instagram.com/tv/CA-1VU2j40N/
Veronica Dristig
1974 • Bälinge
#12
•
31 augusti 2020 kl 07:14
2 Gilla
Jag är i tagen att söka info om vad som händer i kvinnokroppen vid klimakteriet. Det är svårsökt och handlar mest om käcka råd att börja styrketräna regelbundet och hormonbehandling, slemhinnor och sex.
Jag har inte direkt hittat något som talar om hur man kan fortsätta löpträna på ett bra hållbart sätt med resultat, bara att man ska inse att man blir äldre. Nu blev jag det över en natt.
Nu hamnade jag i klimakteriet efter en operation där livmoder och äggstockar togs bort.
Absolut ingen info innan om vad det kunde och brukar göra med kroppen.
Jag hamnade snabbt i klimakteriet och de hormonplåster jag ordinerats finns inte. Den gel jag fick istället gjorde att blodfetterna sköt i höjden och smärta i bröstet mm mm..
Efter att ha vilat och läkt som läkaren sagt skulle jag köra igång träning igen, försiktigt. Plötsligt är allt tungt.. Kroppen skriker att jag ska stanna, sätt dig på en bänk. Mata duvor eller något, men spring inte. Yrsel, kroppslig trötthet, smärtor i lederna.
Två veckor innan operationen tränade jag efter ett maratonprogram. Jag hade kommit upp till 18 km långpass på under 2 tim.
Jag var inte snabb men brukade springa på ca 6 min/km på mina vanliga pass. Jag kände mig som jag blev bättre och bättre, utvecklades. Sällan jag kände att jag inte orkade ett pass för att benen var trötta.
Var det segt brukade det släppa efter ca 10-15 min, sedan blev allt bättre och roligare och flöt på. Det var bara att komma igenom den biten.
Nu får jag vara glad om jag orkar jogga sakta 30-40 min, och jag får inte känslan av att det är skönt. Det är tungt varje steg, inte andningsmässigt, utan kroppsligt och mentalt. Ömheter som släppt tidigare känns värre och värre under passen nu. Att springa, varje dag, känns inte möjligt just nu. Det mentala skulle må jättebra av det, men orken finns inte. Inte mentala orken att piska runt kroppen heller.
Det är ca 5,5 mån sedan operationen.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#13
•
31 augusti 2020 kl 15:21 Redigerad 31 augusti 2020 kl 20:56
2 Gilla
Mina trötta tunga långsamma ben... var resultatet av en genetisk defekt som jag inte visste att jag hade, inte ens visste att den fanns! Hemokromatos. https://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=53745&sida=1#
Åtgärder uppstartade, men kan ta 6-12 månader att få ny fason på kroppen. Åååååhej!
Ytterst lite kunskap/info på nätet eller på sjukhuset om denna åkomma och konditionsträning. :(
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.