24 oktober 2019 kl 21:10
#20: Sprang mitt första maraton i Stockholm i juni i år, och hade i augusti året innan, liksom du, sprungit en halvmara på 1:53. Min sambo frågade nära inpå starten i Stockholm, vad jag hade för tankar om sluttid.
"Jag skulle gärna komma ner till 3:45", sa jag, "annars borde jag i alla fall kunna komma under 4. Men det troliga är väl att jag går in i väggen och stapplar in på 4:15"
Målgång på 4:16, efter att Södermalm tagit knäcken på mig. Någonstans ett exempel på att det går att känna och inte känna sina begränsningar på samma gång.
Jag tror väl egentligen inte att det varit orimligt att på 9 månader gå från 1:53 på HM till 3:45 på maraton, i alla fall med en del volym i träningen. Det som i mina förberedelser brast, var nog långpassen - för få och för tätt inpå. Tror också att jag skulle mått bra av mer styrketräning, vilket kanske är lättare att göra mer av trots dina hälproblem?