30 november 2019 kl 08:25
Hej Staffan,
Stort tack för återkoppling! Du hittar en orimlighet direkt, och det förvånar mig inte, du tycks vara en av de kompetenta veteranerna här. :) Jag ber på förhand om ursäkt för wall-of-text, med lite tur orkar du ta dig igenom textmassan och ge mig feedback.
Såhär. Min klocka anser att min maxpuls är 180. Men det är väldigt sällan jag springer med den pulsen. Inte ens när jag försöker hamnar jag där särskilt ofta, exempelvis vid intervaller i backe. När jag ångar på som värst i "normalläge", dvs jag springer järnet på någorlunda platt mark ligger jag på ungefär 170. Det är helt sant att jag inte klarar det en timme. Snarare max tio minuter, tror jag. Likväl, när jag pratar om zon 5 funkar det att ligga där ganska länge. Men det beror på att min klocka definierar zon 5 som allting över 149 bpm, och det är när jag ligger närmare 149-150 som det funkar att hålla i längre tid.
Nå, kan man tänka. Det är klockan som är felkällan här, förstås. Det är ett maxpuls/laktattest som kan berätta vad som egentligen fungerar. Jag tror absolut att det är viktigt, och det ska ske. Men jag blir ändå tveksam till min utveckling. Klockan har jag bara haft sedan jag för några månader sedan bestämde mig för att få ordning på det här. All löpning jag har ägnat mig åt tidigare har gått på ren känsla. Vilket i mitt fall varit helt värdelöst i fråga om utveckling. Jag tror att det jag ägnat mig åt är s.k mellanmjölkslöpning. Jag har ångat på mina 5-10 km i så högt tempo jag klarar. Varpå utvecklingen över tid är noll och jag är rätt ordentligt slut efter varje runda.
Att jag inte "vaknat" förrän nu har att göra med att det inte känts konstigt att utvecklingen står still, jag springer(sprang) ju bara när det är trevligt och behagligt, vår och sommar. Men jag vill som sagt bli bättre och jag har fortsatt att springa in i hösten, in i regnet.
Efter en tid började jag undra varför jag inte ser tillstymmelse till förbättring. Jag väntar mig inte mirakel, men något litet tecken på att jag är på väg åt rätt håll. För att få ordning på det här skaffade jag således pulsklocka och funderade på träningsupplägg.
Det första jag provade var en inbyggd tränare i klockan(Garmin Coach, Jeff Galloway "run-walk-run". Efter typ 1,5-2 månader gav jag upp det där. Jag hade som sagt inte väntat mig några stordåd, men någon liten signal om att det här fungerar. Sen är det förstås astråkigt att gå när man vill springa, som metoden förespråkar. Här på jogg.se har jag ju läst om Hadd, MAF och liknande lågintensiva varianter. Och det är väl där jag står just nu, sedan några veckor försöker jag att hålla mig till lågintensiva pass, varvat med en del, som jag uppfattar dem, tempopass. Som för övrigt påminner mig väldigt mycket om mellanmjölkspassen. Ändå händer det inte ett skvatt. Jag inser att velandet mellan metoder och grejor knappast gynnar mig och att det krävs uthållighet. Det vore bara så skönt med en ack så liten indikation på att något fungerar. Då skulle jag kunna "låsa på målet" och bara nöta på.