19 oktober 2008 kl 13:26
Det är väl som med allt annat, att det ligger i betraktarens ögon. För mig är inte en mil långt, jag har ju tidigare fått skäll här på jogg.se för mitt påstående att ALLA (som inte är sjuka eller överviktiga) kan springa en mil, för mig är det en fråga om fart och inställning. Som Henry Ford sa:
"Whether you think that you can, or that you can´t, you are right."
Nog om det. För mig är två eller tre mil rätt långt, men långt ifrån oöverstigligt (eftersom jag sprungit de sträckorna redan) För mig känns maraton eller ultra långt, men inte oöverstigligt (det finns de som sprungit mindre än mig och som är betydligt långsammare som klarat det) jag har planer på att kirra dessa sträckor själv under 2009, tror att jag skulle klara det redan nu. För mig känns över fem mil jäkligt långt och det tror jag inte att jag skulle klar i dagsläget...
Jag tror som sagt som Henry Ford, det är en fråga om inställning (därmed inte sagt att det är så jäkla lätt att ändra på) . Anser du att en mil är lång och på gränsen av vad du klarar av, ja då är en mil jäkligt långt.