Löpning • Övrigt • 27 inlägg • 10545 visningar •

Möta älgar på löprundan

Madelene Gustafsson
1990 • Hammarö
#1
•
1 november 2008 - 23:35
Gilla
Jag har ett litet problem. Gillar att springa i skogen, men har alltid varit rädd för älgar. Inte för att det har hindrat mig från att ge mig ut, men jag kan ändå inte riktigt slappna av.
Vet att det stryker omkring en del älgar i mitt område. Min far såg en älgko med två kalvar senast idag när han kom med bilen.
Tänkte bara höra om det är någon som vet hur en älgko med två ungar reagerar om man möter dem i skogen. Skulle kännas bättre om jag visste att de inte direkt bryr sig. Men man har ju hört om en del ilska älgar. ^^,
< < < 1 2 > > >
Alexander Engström
1993 • Örnsköldsvik
#2
•
2 november 2008 kl 00:03
Gilla
Jag har mött älgar fyra fem gånger när jag varit ute, dock aldrig med ungar vad jag vet. Dom jag har mött stod bara och kollade när jag sprang förbi.
Helena E
1972 • Stockholm
#3
•
2 november 2008 kl 00:46
Gilla
Så länge du inte hamnar (dvs stående stilla, vilket ju inte är fallet här) mellan kon och kalvarna är det lugnt, speciellt nu när de inte är nyfödda längre. Och om du springer så hör de dig på långt håll och vet var du är. Då kan de ju gå undan om de känner för det. Det är värre om man lyckas smyga sig på dem!
Hade massor av älg i skogen runt huset när jag var liten, och enda gången jag kommit riktigt i närheten var när en ko lyckats äta sig mätt på halvjästa äpplen och dessutom var alldeles hormonstinn under brunsten... Hon var inte rolig.
Men "normala" älgar skulle jag inte bry mig om, och jag är ändå rätt harig av mig i skogen!
#4
•
2 november 2008 kl 06:03
Detta inlägg har raderats
Petter Eriksson
1983 • Göteborg
#5
•
2 november 2008 kl 11:47 Redigerad 2 november 2008 kl 11:52
Gilla
Stötte på en älgko med två kalvar i skatås i göteborg för nån vecka sedan. Dom stog bara några meter från själva löpslingan. Jag tog ett par steg mot dom för att se hur dom skulle reagera. Kalvarna backade undan, men morsan var lite tuffare och stog kvar och stirrade argt på mig. Älgar kan ju vara lite lustiga på det viset, dom litar inte riktigt på sina ögon tror jag, går mer på doft och ljud. Dessa älgarna kanske dock var ganska folkvana med tanke på att dom håller till just runt skatås där det rör sig väldigt mycket folk.

Du behöver absolut inte vara rädd eller orolig för att en älg ska "gå på dig" oprovocerat. MEN det finns undantag. Det finns halvknäppa älgar som kan göra det, men dom är inte vanliga. Jag vet detta för att vi hade en sådan konstig älg på vårt sommarställe i Dalsland när jag var yngre.

Själv tycker jag att det förgyller löprundan väldigt mycket om man får se lite vilda djur när man är ute.
Karin L
1981 • Linköping
#6
•
2 november 2008 kl 11:58
Gilla
Jag har mött massor av älgar, rådjur och kronhjortar, främst när jag var ute och red men även under löprundor. När jag red mötte jag en gång en älgko med två kalvar (en från det året och en fjolårskalv) De stod typ 3m ifrån mig och hästen. detta var i dalarna i typ september så älgjakten hade börjat. Jag försökte skrämma dem genom att gorma, sjunga och vifta med armarna. Den enda som blev rädd var nog hästen...

Jag har aldrig hört talas om en joggare som blivit attackerad av en älg? Inte av björn eller varg eller nåt heller för den delen... Men du, börjar de jaga dig kan du väll se det som ett snabbdistanspass? ;-)
Madelene Gustafsson
1990 • Hammarö
#7
•
2 november 2008 kl 12:20
Gilla
Tack för alla svar :) Får hoppas att älgarna på Hammarö är snälla idag när jag ska springa skog då!
Karin Axelsson
1985 • Göteborg
#8
•
2 november 2008 kl 18:33
Gilla
Jag onskar att jag kunde se algar pa mina joggingrundor, gud va roligt!
Har du sett nagra riktigt stora?

Det enda jag ser ar ekorrar och overkorda "opossums"....

Peter Lindmark
1969 • Åmotfors
#9
•
2 november 2008 kl 19:21
Gilla
låter man älgarna vara så låter de dig vara (just så som Karin beskriver är de inte särskilt aggressiva).
tyvärr gör inte alla det, och en "äpple-fylla" tillsammans med några fullträffar kastade äpplen eller...krattor, kan göra den mest timida älg sur.
älgar är normalt flyktbenägna eller passiva, varför det att ignorera ev. älg vid möte fungerar bra - dom bryr sig inte heller.

...men har vi redan glömt finländaren som mötte en björn på sitt joggingpass (1998)? eller vargmötet för studenten Carnegie i Canada (2006)?
Anton Bergdahl
1977 • Örnsköldsvik
#10
•
3 november 2008 kl 10:44
Gilla
Älgkon kan egentligen bara tänkas vara aggressiv om du skulle råka komma på henne med en nyfödd kalv som inte kan/hinner komma ur vägen. Och då är det månadsskiftet maj/juni som gäller´. Övrig tid på året är kon inte så överbeskyddande för sina kalvar. Under en jaktsituation är det till exempel mer regel än undantag att kon lämnar sina kalvar och springer iväg med "förföljaren/hotet" (en hund). Sedan kommer hon tillbaka till kalven/kalvarna efter ett par timmar.

Jag har själv faktiskt blivit sänkt av en arg älgko, men då under älgjakt då hon var riktigt irriterad på min älghund. En annan situation då de kan vara förbannade är väl om du skulle råka jogga förbi en nyskjuten kalv. Men risken för det är ju försvinnande liten.

I somras mötte en joggare i Luleå (ganska centralt) en björn. Enligt vad han sade till lokaltidningen satte han ett personligt rekord på 400 m därifrån till bilen... En bekant till mig blev en gång också jagad av en arg grävling. Själv har jag nog på min höjd förargat en geting eller två..
Leif A
1946 • Sigtuna
#11
•
3 november 2008 kl 13:21
Gilla
För att fortsätta denna spännande tråd.
Förra året upptäckte en joggare i en Stockholmsförort att en björn sprang bredvid honom! Enligt intervjun i Radio Sthlm så tänkte han som så att björnen sprungit bredvid honom ett tag så om han fortsatte som inget hänt så borde inte björnen reagera annorlunda heller. Vilket den inte gjorde heller, utan svängde bortåt efter ett tag.
Fast han var polis och kanske van vid hålla nerverna i styr!
Alltså, be cool!
Madelene Gustafsson
1990 • Hammarö
#12
•
3 november 2008 kl 14:26
Gilla
Det är roligt att läsa om alla olika berättelser och erfarenheter! :)
Då jag bor där det finns mycket skog så möter jag väldigt ofta rådjur, men eftersom de är ganska små så tycker jag bara att de är vackra att titta på och känner ingen rädsla. Medan ett möte med en älg som är runt 2 meter hög känns något läskigare.
Funderade ett tag på att ta med hunden när jag springer i skogen, tänkte om älgen känner lukten och kanske håller sig undan. Men vad tror ni? Kanske det inte spelar någon större roll, eller så blir hon som i Antons fall argare?

Det där med björnar och hur de reagerar vid möten är väldigt intressant faktiskt. Själv har jag som reservplan att förska klättra upp i ett träd om jag stöter på en arg älg ^^,. Men om man skulle bli jagad av en björn spricker den planen! hehe.. har tyvärr lite svårt att se mig själv lugn i en sådan situation, skulle gärna ha nerver av stål som polisen utanför Sthlm!
Dweezil Zappa
1969 • Kista
#13
•
3 november 2008 kl 15:08
Gilla
Lugna ner er. Älgar är totalt ofarliga. Om risken att drabbas av en arg björn är gissningsvis en på miljonen eller mindre så är väl älgincidenter en tusendel av det. Älgar har så oerhört bra hörsel och lukt att man i princip aldrig kommer så nära. Och som löpare är du ju i normalfallet på stigar, och älgen rör sig ju oberoende av stigar och vägar, och har så enormt mycket större ytor att röra sig på än löparen som är på stigarna.

Men, som nån skrev ovan, en älgko som just fått sin kalv skjuten kan vara väldigt aggressiv. Inte undra på ...

/Jägare och löpare (fast inte samtidigt)
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#14
•
3 november 2008 kl 15:09
Gilla
Mötte en älg idag, på norra Djurgården i Stockholm. Blev rädd och jätteglad på samma gång. Klart man ska ha respekt för älgar, men jag tror att de till 99,99% helst bara vill undvika dig om de kan.
Mathias Axelsson
1975 • Örebro
#15
•
3 november 2008 kl 17:23
Gilla
Faktum är att människan är rädd för helt fel saker. Vi är snarare rädda för älgar under löppassen än rädda att dö i förtid för att vi tränar för lite. Jag gissar att det farligaste som finns under själva löppassen är luftföroreningarna.

Flera tusen personer dör varje år av luftföroreningar pga biltrafiken. Bensen, och andra avgaser tillsammans med däcksrester som förstör lungorna.

Annars är det nog bristen på träning som är farligast.

Sveriges största skvallertidning (A-bladet) brukar skriva en artikel om "sommarens dödsfaror". På listan brukar man finna getingen som en "jättefara". Det skrämmer mina arbetskamrater och de har dödsskräck för denna lilla insekt, tänk om man är alergisk och blir stungen... Faktum är när man studerar statistiken så finner man 20 dödsfall under en 10 årsperiod, 2 personer per år av de 93 000 som dör. Det gör att man i princip kan bortse getingen som en "dödsfara".

Vi människor är totalt värdelösa att väga och analysera verkliga faror. Vi kan helt enkelt inte tänka logiskt i detta fall.
Ingela Fredriksson
1967 • Järfälla
#16
•
3 november 2008 kl 20:20
Gilla
När jag bodde hemma i Lule för några år sedan var det en period mycket älgar och dom kom lite för nära inpå samhället. Det fanns mycket gott i trädgårdarna att käka och jag var inte den enda som blev jagad. Men dom förvarnar med att resa ragg innan dom attackerar så då kan man börja springa, dom sparkar rätt bra med frambenen också. Man ville skjuta bort lite älgar men det hände inget förrän det var kyrkoherden som blev jagad av älgarna när han som vanligt kom cyklande, då först fick pappas jaktlag skjuta bort några. Men för det mesta är dom ju väldigt fredliga och drar långt innan vi hinner se och höra dom. Jag har en del björnhistorier också men det får jag ta en annan gång...
Ava
1958 • Lindome
#17
•
3 november 2008 kl 20:46
Gilla
Jag ser rätt ofta älg på mina skogsrundor (det står en älg vid sidan av stigen och stirrar oftare än du tror) och har en ruggig respekt för dem. Kanske inte så ofta de är ilskna men en ilsken älg är definitivt ingenting man vill möta. MInns t.ex. mannen som blev jagad och riktigt illa åtgången av en älg inne i ett radhusområde i Lindome för ett par år sedan. Men allra mest tittar jag efter älg för att jag skall se älgen innan hunden gör det - älgar är väldigt träffsäkra med framklövarna och det kan gå illa om hunden får för sig att gå för nära.

Och vad gäller getingar så är väl 20 dödsfall på 10 år rätt många? Betydligt fler än de som dör av hundbett men iofs betydligt färre än de som misshandlade till döds av andra människor... Allt beror på vad man jämför med.
Petter Eriksson
1983 • Göteborg
#18
•
3 november 2008 kl 21:48
Gilla
Madelene: Det kan ju vara trevligt att ha med hunden när man är ute och springer, men det är nog tveksamt om det kommer ha någon effekt mot älgarna. I Antons fall handlar det ju dessutom (antar jag) om en ställande älghund och det är inte så konstigt att älgen gör utfall mot en sådan.
Ginette Gustavsson
1977 • Örebro
#19
•
4 november 2008 kl 11:37
Gilla
Jag önskar att jag sprang på en älg ute i spåret, då skulle jag snabbt passa på att kontrollera min maxpuls, då jag tycker det är svårt att göra det. Ett möte med en älg skulle garantera detta dock=)
Anton Bergdahl
1977 • Örnsköldsvik
#20
•
4 november 2008 kl 13:44
Gilla
Petter: Korrekt. Min älghund hade ställt en ko med kalv och då hunden blev trängd av den rasande kon kom hon till mina fötter för att söka lite stöd... Det hela slutade med att jag fick slänga mig bakom största möjliga träd jag hade i närheten (en skaplig gran), men ändå kom hon (älgkon) upp i rygg på mig och gick på knock. Det hela slutade dock lyckligt. Kanske för att kalven sprang iväg. Kanske för att min hund fortsatte distrahera kon. Annars kanske hon följt upp det hela med en spark.

Att springa med en hund lös i skogen lär öka risken för att en arg älg ska komma sättandes. Men den är ju ändå så försvinnande liten. Man ska som sagt var värdera riskerna. De enda djur jag brukar kika efter (särskilt då jag springer med mina hundar) är huggormar som ofta ligger och solar på terrängspåren. Man har ju hoppat över en och annan "i språnget".

< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.