Löpning • Kom igång • 130 inlägg • 17240 visningar •

Från soffpotatis till Löpare

1984 • Östergötland

•

5 april 2019 - 20:08

Gilla

Hej alla ??.
Jag tror jag har hittat rätt forum nu efter lite googlande på nätet.
Hoppas det finns någon här som vill hjälpa mig och även svara på mina dumma frågor då löpning är helt nytt för mig.
Förmodligen finns det redan mängder med trådar gällande detta så ber om ursäkt om jag startar en ny men tanken är att jag vill kunna uppdatera vartefter och förhoppningsvis mina framsteg.

Jag kan dra lite bakgrundsfakta om mig själv först och vad som är tanken med mitt inlägg.
* Jag är 35 år
* Bor i Östergötland
* Ensamstående med en dotter varannan vecka
* 1.80m lång
* 79,8 kg

Har just aldrig varit något intresserad av träning tidigare i livet och har aldrig sprungit förut.
Mycket som hänt på senare tid som gjort att man inte mått så bra och jag har även levt ett ganska onyttigt liv tidigare.
Känner att jag kommit till en gräns nu och att jag måste göra något för att börja må bra igen, både i kropp och psyke.
Gym är jag inte ett dugg intresserad av men jag gillar natur och att springa tror jag nog att jag kan vara ganska bra på, om jag bara får igång kroppen för det såklart.
Det optimala hade ju varit om man kunde fått hjälp i verkligheten men vet inte riktigt vart jag ska vända mig så hoppas ni kan göra ert bästa för att få in mig på detta och att jag gillar det.

Första steget är att införskaffa utrustning för detta och jag känner att denna biten är väldigt viktig, vissa saker förstår jag att man köper senare när/om man kommer längre i detta.
Och jag önskar helst att kunna beställa denna utrustning från nätet och behöver lite tips på sidor och vilka prylar som är bra att köpa som nybörjare.
Gärna prisvärt men ska såklart vara bra grejer.

Jag tänker följande :
*Skor
*Byxor ( ej tights )
*Tröjor
* Fodral till telefon eller liknande.

Tanken är att springa på elljusspår och i skog.
Asfalt kommer jag inte att springa på.

När jag ordat detta och den delen är avklarad så behöver jag sedan hjälp med själva löpningen men först utrustningen känner jag.

/PJ

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >

ADHD

1981 • kaxås

#41

•

9 april 2019 kl 12:47

1 Gilla

Jag tror det viktigaste en löpare behöver är tålamod. Det är gratis men jävligt drygt ibland. Jag har hemska minnen (från tiden innan jag började träna löpning på riktigt) av tillfällen då jag hängt på polare på löpturer som slutat med enorma smärtor. Det var inte som att en ville ut igen efter en sådan upplevelse.

Som de skriver här ovan så är jogg/gång kombon bra att köra i början. För att slippa upplevelser som ovan. Och jogga lugnt är modellen som funkar.

När jag började på riktigt hade jag en 5 kilometer slinga som jag jogg-promenerade. Lyssnade på bra musik och joggade/promenerade varannan låt. Så småning om blev promenaderna kortare och joggdelarna längre. Fokuserade inte på fart och sprang jag för fort gick jag över till promenad tills det kändes bekvämt igen. Efter några månader kunde jag jogga hela slingan i lugnt tempo utan att behöva promenera.
Inte långt där efter sprang jag milen, nu springer jag ultralopp.

Och ofta sker stora förbättringar fort i början. Vi som hållt på ett tag får jobba hårdare för våra.

Martin

1982 • Stockholm

#42

•

9 april 2019 kl 14:58

1 Gilla

Tycker likt alla andra att du är otroligt duktig som beger dig ut över huvud taget. Min fru började med löpning för några veckor sedan. Målet för det programmet är att inom 10 veckor kunna springa oavbrutet 5 km. Första veckans pass är som Erik skriver, betydligt lugnare än 6 min jogg. Tror det började med 10 minuters promenad/uppvärmning och sedermera 3 minuters extremt långsam jogg följt av 2 minuters promenad. Så deppa inte ihop, det var en lite för tuff start och därmed fullt förståligt om du inte orkade. Innan sommaren kan du springa 5 km. Rätt som det är så klarar du milen. Men tålamod är väldigt viktigt och njut av både turerna och framstegen. Kul att följa!

1984 • Östergötland

#43

•

9 april 2019 kl 16:44

2 Gilla

Tack Martin för ditt peppande.
Mitt tålamod är inte det bästa men ska verkligen försöka med det här nu :)
Vore kul om man lyckas med det och kanske kan peppa andra till att börja med min text.
Tanken är att jag kommer skriva av mig här väldigt ofta och om det finns dem som vill läsa det jag skriver så är det ju bara kul, och dem som inte vill hoppas jag bara hoppar över tråden....

Kom precis tillbaka från löprunda Nr 2 och det var som Natt och dag mot första.
Jag körde samma pass men sänkte tempot rejält mot första gången och känner nu att det var det som jag gjorde fel första gången.

Nu klarade jag nästan att köra hela schemat förutom ett 5 min spring där var jag tvungen att sakta ner mitt i när jag kom till ett par uppförsbackar.
Tog mig runt 3 min snabbare än sist och det pga att jag sänkte farten.

Det kommer bli ett stort problem för mig för jag vill verkligen springa snabbare för tycker det känns så sjukt mesigt att ta så små steg men jag vet att jag måste det nu...

1984 • Östergötland

#44

•

9 april 2019 kl 16:47

Gilla

Och ADHD tack för din hjälp med såklart :)

Monica Carlsson

1971 • Partille

#45

•

9 april 2019 kl 16:58 Redigerad 9 april 2019 kl 17:00

1 Gilla

#43: Wow!!! Var nöjd och stolt, du gav minsann inte upp utan körde på't igen!!!
Och som sagt från min sida, farten eller distansen spelar ingen roll i början, det är tiden ute - och att komma ut igen! Och igen... och igen!

1984 • Östergötland

#46

•

9 april 2019 kl 17:41

1 Gilla

Tack Monica ja man blev gladare efter den här rundan iallfall än mot förra....

Det som man märker av först är andningen, blir väldigt andfådd sen kommer benen (lår) men var ju fortfarande öm sen förra gången.

Walker67

1947 • Växjö

#47

•

9 april 2019 kl 19:05

Gilla

Soffpotatis är ett ganska roligt ord. Jag slog upp i synonymer och fick fram soffliggare. Sen följde några exempel på hur soffpotatis kan användas i meningar. Det fanns ett exempel, som anknyter till det här forumet och som jag tycker är ganska kul.

"Kan man som soffpotatis dejta en långdistanslöpare ?" Vad tycker ni, kan man det och är chansen stor att denne lämnar soffan och börjar träna ?:)

1984 • Östergötland

#48

•

9 april 2019 kl 19:48

Gilla

För mig som är/var en ”soffpotatis” så skulle jag lätt kunna dejta en sådan men tror inte det är lika lätt åt andra hållet ??
Beror väl iof på hur långt det är gånget med just ”soffliggandet” haha.

Snart kanske man har fördubblat sina chanser om det nu är så haha :D

Skogsflickan

1967 • Stockholm

#49

•

9 april 2019 kl 21:28

1 Gilla

Grattis till två pass! Kom ihåg att det finns en stor fördel med att ha extremt dålig kondition: den kommer förbättras helt otroligt.
Fortsätt du bara att lufsa lugnt och fint. Inget mer ont i magen! Ingen blodsmak i munnen.

Ett till tips: du skriver att du har en dotter varannan vecka. Är hon så gammal att hon kan cykla? Då har du perfekt sällskap på joggingturen! Då är det förstås inte så noga med en minut gå, en minut springa... det får gärna bli lite hur som helst. Min barn har gillat att cykla i cirklar runt mig och reta mig när jag är trött...

Bra att du skriver upp vilken sträcka du har tagit dig runt de här första gångerna, och på vilken tid. Du kommer att bli förvånad när du jämför i slutet av sommaren!

1984 • Östergötland

#50

•

10 april 2019 kl 06:44

Gilla

Skogsflickan tack för tipset med dottern.
Tyvärr kan hon inte cykla än men hon ska förhoppningsvis lära sig det nu i sommar.
Så det var en bra idé tycker jag då jag inte kan lämna henne själv hemma om jag ska ge mig ut.

Och ni säger att man kommer se resultat fort när man börjat helt otränad det kommer vara väldigt bra för mig och mitt tålamod :)
Blir lättare då när man ser att det verkligen händer nått.

Anna Sundqvist

1974 • Luleå

#51

•

10 april 2019 kl 09:56

2 Gilla

Det man får träna mycket på som ny löpare är tålamod och sin självbild. Det är lätt att säga att man är sjukt otränad men en helt annan sak att få det svart på vitt för sig ute i skogen :)
Men som alla andra säger, håll i! Jag minns själv när jag började skrutta på och framför allt en gång när jag sprungit 8 k första gången. Jag kom hem och berättade det för min man och jag var så jäkla stolt och glad, 8 k! Jag har inget minne av första milen men den där turen minns jag så väl.

En bra pryl som jag köpt är faktiskt ett flipbelt, där kan mobilen, nycklar och till och med lite dryck hänga med utan att det guppar eller glider. Jag gillar inte att ha grejer i fickorna så det är perfekt.

illbatting

1969 • Szohôd

#52

•

10 april 2019 kl 13:39

1 Gilla

Angående soffpotatis. https://web.archive.org/web/20080521102001/http://www.potatomuseum.com/exCouch.html

Angående flipbelt.
På Coop hittade jag för en tid sedan ett bälte med justerbart rejält resårband.
2 fickor (stor/liten) med dragkedjor i elastiskt syntet.
Egentligen tror jag det såldes för hundägare att ha med sig div prylar.
Funkar kanon med mobil mm.
Kostade 79 kr. (lite dyrt för mig så jag köpte bara två..)

Andreas

1984 • Kävlinge

#53

•

10 april 2019 kl 15:04 Redigerad 10 april 2019 kl 15:05

2 Gilla

(bara läst första inlägget). Skit i utrustningen, bara kör med det du har och ta det därifrån. Det handlar mycket om att skapa vanor och rutiner. De blir bara lätt att fokus hamnar fel typ "om jag bara hade den där jackan eller den där klockan så kan jag starta". du kan starta direkt med en gång! Du har redan motivationen annars hade du inte skrivit på det här forumet. Nu måste du använd viljan. Läs på om willpower. Det är inget som är oändigt utan något som laddas ur hjärnan varav man måste bygga rutiner och mindset för att träningen ska bli gjord så man inte gör tankevurpor. Tex: "fan va skönt de skulle vara att chilla lite i soffan innan jag sticker ut." VS "den där känslan av att vara nytränad och duschad när jag sätter mig i soffan om en timme vill jag ha"

--

Jag började springa 2011 som 27 år, uppvuxen framför datorn. Jag kom 200m i början innan jag var helt färdig. På 2-3 månader tränade jag 1-2ggr i veckan och sprang mitt första millopp på 1h 5min. Det dröjde 3 år innan jag började tycka löpning var kul, men ändå såg jag inte framför mig att jag skulle bli bra på det. Jag trodde länge att milen under 40 var för utvalda människor som tränat hela livet eller hade speciella gener. Idag är jag 35 har jag gjort milen på låga 38, sprungit 10 maror och kommit tia på SM 100km. Den största motståndaren har alltid varit mig själv och vilka förutfattade meningar jag haft om vad jag själv klarat av. Oavsett din fysiska status, din vikt eller din utrustning, intala dig själv: DU ÄR löpare. Kör och lycka till!

1984 • Östergötland

#54

•

10 april 2019 kl 15:59

Gilla

Andreas nu har jag köpt skor och lite kläder så det är redan fixat. Köpte ett telefonband för armen men gilla det inte alls sen så jag har haft telefonen i fickan istället.
Några andra prylar kommer jag inte köpa.

Och wow vilken resa du gjort och verkligen sjukt imponerad.
Känns som vi startat på samma nivå du och jag.
Jag ramla nästan med ihop efter 200m :D
Sprang du 1 mil efter bara 3 månader det låter ju helt sjukt sånafall ?
Hur ofta springer du nu i dagsläget ?

Härlig berättelse :)

Lars M

1977 • UPPSALA

#55

•

10 april 2019 kl 19:46

Gilla

Jag började ännu lugnare än vad du nu har gjort. Det behöver inte vara 5 min jogg i sträck i början. Det du gjorde helt rätt andra passet var att köra lugnt tempo och du märkte uppenbarligen effekten själv. Fortsätt så! Det är så bra!

Det jag började med:
Vecka 1
Pass 1
Jogga 1 min, gå 4 min. Upprepa 6 ggr.

Pass 2
Jogga 2 min gå 4 min. Upprepa 5 ggr.

Pass 3
Jogga 1 min gå 4 min. Upprepa 8 ggr.

Vecka 2
Jogga 2 min gå 4 min. Upprepa 5 ggr.

Jogga 2 min gå 4 min. Upprepa 6 ggr.

Jogga 2 min gå 3 min. Upprepa 8 ggr.

Det behöver inte vara mer än så. Kroppen ska vänja sig långsamt vid löpning - leder, muskler mm måste få komma igång sakta och säkert.

Efter 3 månader sprang jag milen på 65-66 minuter. Nu, efter 11 månader, blev det 48:38 på milen och jag hade kunnat springa snabbare. Så du kommer garanterat få springa snabbare, men det är när kroppen är redo för det och det ligger längre fram i tiden.

Det är enormt starkt av dig att börja med löpningen. Jag vet att det kan ta emot när det känns jobbigt, men kämpa på! Jag vet hur segt det känns att springa långsamt, men det är värt det. Om några månader kommer du knappt fatta att du kan orka vara ute så länge som du då kommer vara.

Lägger länken till programmet jag körde. Bry dig inte om pulsklocka och % av maxpuls. Jogga och gå om vartannat. Vanlig klocka räcker. Ingen fancy utrustning i övrigt heller.
https://springlfa.se/traningsprogram-10-km-nyborjare/

Så mitt avslutande råd är alltså att köra ännu lugnare träning än vad du gör nu. Tiden du joggar kommer öka successivt och snart är du uppe i t.ex. Jogga 9 min, gå 1 min, upprepa 5 ggr.

Walker67

1947 • Växjö

#56

•

10 april 2019 kl 21:12

3 Gilla

Det finns två resor man kan göra- resan uppåt och resan neråt. Resan uppåt är mycket roligare då man ser resultatet och även om det tar emot många gånger och man vill lägga av får man kvitto på att träningen ger resultat. Sen brukar det komma en utjämnng av den uppåtgående kurvan och kanske tom en nedgång. Då gäller det att inte lägga av och tro att all förbättring är avslutad, man kan få kurvan att peka uppåt igen.
Till slut når man sin bästa nivå och då gäller det att underhålla den med sin träning och se till att hålla sig där så länge som möjligt.
Med stigande ålder kommer snart den dagen, när nertrappningen börjar och man kan inte återupprepa sina goda resultat tränings och tävlingsmässigt. Då gäller det att inte tappa intresset utan fortsätta med sin träning och anpassa den åldersintervall där man befinner sig.
Jag har lyckats hålla i och brukar säga till mig själv att det och det resultatet är bra sett till min ålder.
Men du har långt till nedförsbacken börjar, men om man är mentalt förberedd på att det kommer att komma en nertrappning av prestationsförmågan någon gång efter 40 år, så har man bättre förutsättningar att möta den. Fortsatt träning ger ju andra plusvärden än tid och placering på tävling och det gäller att uppskatta de fördelar som träning ger i olika sammanhang.

Skogsflickan

1967 • Stockholm

#57

•

10 april 2019 kl 22:50

Gilla

Aha, nu vet jag vad du kommer att göra i sommar om din dotter ska lära sig att cykla! Skaffa en sån där lång handtagspinne som man sätter fast vid sadelstolpen, för att hjälpa barnet att hålla balansen. Det blir fin konditionsträning :)

Anders Alm

1973 • HELSINGBORG

#58

•

11 april 2019 kl 15:40

Gilla

Gjorde något liknande som du, inte rört mig på många år. Jag gick rätt mycket i början, det hade jag inga problem med. Upp till en mil ibland.
Sen efter ett tag ville jag börja jogga, köpte klocka och allt. Kände mig bra i form och stack ut. Enligt mig själv tyckte jag att jag sprang långt, helt slut var jag, tittade på klockan och såg att jag sprungit ca 700-900m. Va f-n är detta undrade jag. Snacka om dålig kondis. Andra rundan var också en katastrof, men lite längre. Men gav ej upp, det kommer men det tar tid. Så
ge inte upp. Har ingen super kondis idag i heller men så dålig kondis jag hade i början vill jag aldrig ha igen.

1984 • Östergötland

#59

•

11 april 2019 kl 21:09

3 Gilla

Idag var jag väl inte supertaggad på att ge mig ut om jag ska vara ärlig.
Tog mig ut iallafall och sprang.
Men kanske var därför det kändes som att det verkligen gick dåligt idag...

Visst jag förbättra tiden sen sist så gick ju inte sämre tydligen.
Jag kör fortfarande Dag 1 passet för ser ingen mening med att gå vidare till nästa innan man klarat det...
Backarna tar död på mig så jag gick i dessa istället och sprang lite extra på andra ställen istället.

Jag vet vad jag gör för fel och det är så så svårt att inte göra det.
Jag springer för fort och börjar jag med lågt tempo så tar det inte lång tid förns det ökar och sen måste jag avbryta.
Måste försöka ”bromsa” mig själv.

Skulle jag bara springa på plan mark och lyckas sänka tempot lite så skulle jag klara Dag1 passet som jag kört.

Lars M

1977 • UPPSALA

#60

•

11 april 2019 kl 22:57

Gilla

Starkt att du tog dig ut! Härligt!

Som jag och några till skrivit så är det pass du kör tufft. Börja med ännu mer gång och mindre jogg. Så det du gör "fel" är att du försöker köra pass som är för tuffa för dig. Så följ programmet på någon av dessa länkar istället:

5 km på 9 veckor:
c25k.com/c25k_swedish.htm

10 km efter 12 veckor:
springlfa.se/traningsprogram-10-km-nyborjare/

När jag började med löpning hade jag inte heller klarat de pass du försöker köra. Inte en chans.

Det du gör rätt är att du går i backarna. Fortsätt med det. Så det gör inget om du går längre tid än vad som står i programmen på grund av att det kommer en backe, ta den extra tiden och börja jogga när du kommer till toppen av backen.

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.