31 mars 2019 kl 10:45
Jag var i liknande sits som du för lite mindre än ett år sedan. Vägde ca 107kg till mina 186 cm och även detta med psykofarmaka. Började min löpning då från noll, dvs helt stillasittande. Efter 3 månader sprang jag milen på 65 minuter och 5 km på 28:50 men då gick jag också ner till strax under 100 kg på samma tid. Så jag är ett exempel på att ditt mål verkligen går att nå. Nu, vilket alltså är mindre än ett år senare, är löpningen det som gör att jag mår bra i både kropp och psyke.
Jag förstår också varför du vill ha tidsmål, det drev mig framåt rejält. 5 km under 30 min är ett bra första mål.
Jag skulle rekommendera att du sakta bygger upp för milen, då kommer du klara 5 km under 30 minuter galant!
För att det inte ska slita för mycket på kroppen behöver du bygga upp distansen långsamt. Jag följde följande träningsprogram
http://springlfa.se/traningsprogram-10-km-nyborjare/och tränade tisdag, torsdag och ett helgpass.
Du borde kunna gå in på vecka 5-7 någonstans eftersom du har klarat 5 km. Ta det lugnt, det ska verkligen vara jogg och varva med gång. Målet är att du ska få kroppen att vänja sig med löpning under lite längre tid och då behövs gånginslagen. Så även om det känns alldeles för lätt så gör det inget, målet är att kroppen ska vänja sig långsamt för att undvika skador. Jag gick på för hårt efter 5-6 månaders träning och då kom skadan direkt.
När det står intervaller är det absolut inte "kräkfart". Om du kan hålla 6:00-6:20 min/km i tempo på 1 min intervall och kanske 6:20-6:40 min/km på 2 min intervall räcker det gott och väl. Du kanske till och med ska springa klart långsammare än så nu i början. Intervallerna är för att du ska få in din önskade fart i kroppen och siktar du på 30 min på 5 km så är det ju 6:00 min/km.
Varför är mitt råd att träna mot 10 km och inte 5 km? När du klarar milen känns 5 km lätt. Du har då uthålligheten som krävs och det är mycket lättare att få upp tempot. Jag utvecklades mycket på 5km när jag kom upp i 10-12km och stor utveckling på 10 km när jag kom upp mot 15-18 km löpning. En mil låter långt, men tro mig, det är inte alls så långt som det låter. Snart tar du en lugn miljogg bara för att du känner för det.
Sedan är det så klart lättare att springa med mindre vikt att släpa runt på. Jag loggade kalorier för att få lite koll på det. För mig blev det mest att ta mindre portioner, äta mer grönt och inte ta om. I övrigt var det inte så stora ändringar. Loggar inte längre och äter det jag vill, även onyttigheter som godis ibland, men tänker fortfarande till om jag verkligen behöver ta om. Men det var en chock i början att se hur mycket energi jag vanligen stoppade i mig.
Kämpa på! Jag ska försöka följa den här tråden och ge lite extra pepp. Jag vet förhoppningsvis vad du går igenom eftersom jag nyligen var i samma situation.